3. sunnuntai helluntaista, Luk. 19:1-10, Martin Fagerudd

Sackaios var tullmännens chef i Jeriko. Det yrket var inte uppskattat den tiden. Sackaios var den tidens ”gudfader”. Hans namn betyder ren fast han är en skurk. Han var mycket rik, men det gav honom inga fördelar i samhället. Han var en syndare. Ingen fick ha umgänge med en sådan. Sackaios vågade inte visa sig bland andra människor. Dessutom var han mycket kort. Jesus besökte också Jeriko en gång, fast han hade berättat en skräckfylld liknelse om vägen dit ner, som verkligen var farlig.
Sackaios hade säkert hört att Jesus hade snabbt blivit vän med tullmän och syndare. Det kanske berodde på att Jesus måltider med dem var vida kända. Det är måltidsgemenskapen i det judiska samhället och kulturen som är tecknet på att man har samhörighet och att man sinsemellan är jämställd. Syndare och rättfärdiga kunde inte sitta vid samma bord och syndares hus skulle undvikas.
Det var kanske det här Jesu umgänge med dem som ansågs utanför, som gör Sackaios nyfiken på Jesus, liksom Jesu många under. Hans nyfkenhet övervinner i alla fall alla hinder. Han kliver upp i en sykomor, som är ett träd med kraftiga kvistar och många blad. Där har han god utsikt.
Jesus märker Sackaios genast. Sackaios inte bara får se Jesus, utan han blir tilltalad av honom. Och den verkliga överraskningen bjuder Jesus på när han säger ”Idag skall jag gästa ditt hem”. Sackaios skyndar sig ner från trädet. Han är glad över det alldeles oväntade besöket och alldeles överväldigad av det. Han tar emot Jesus som en hedersgäst.
Jesus fick ofta höra kritik om att han umgås med syndare. Kanske det irriterar dem att Jesus inte besöker dem, som ansåg sig vara värdigare. De får märka att det var inte dem Jesus sökte. Han söker dem, som behöver något de inte själva kan skaffa sig, acceptans och godkännande.
Jesus gör inga under i Jeriko. Den verkliga överraskningen bjuder Sackaios på, när han ger ett tacksamt svar på Jesu besök. Han talar modigt och klart. Han visar att det är ett uttryck för tacksamhet och bättring. Enligt fariséernas lagtolkning var det omöjligt för tullmännen att få sina synder förlåtna, eftersom de inte kunde gottgöra sina brott.
Sackaios har fått ett godkännande som bara kan beskrivas som nåd. Han förstår att han har fått något han inte förtjänat. Och det visar sig att han är en rik man som inte är bunden av rikedomen, utan han kan lösgöra sig från den. Han lovar nämligen ge hälften av sin egendom åt de fattiga. Den tiden krävdes endast 1/5 till välgörenhet. Av resten av sin egendom är han redo att betala fyrdubbelt igen för det han pressat ut. Endast en tjuv, en skurk, måste gottgöra så mycket. Det här gör inte Sackaios av tvång, utan av frivillighet, därför att han fått nåfot han inte förtjänat.
När Jesus hör vad Sackaios säger, så säger Jesus att också Sackaios är ett Guds barn. Jesus har uppsökt Sackaios på Guds uppdrag. Gud har funnit Sackaios, som inte är förlorad. Jesus säger det väsentligaste om sin uppgift, ”…Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det”.
Sackaios ville så gärna duga för människorna och för Gud. Han får höra av Jesus att han duger. Sackaios blev räddad. Skurken blev ren. Han blev värdig sitt namn.
Berättelsen om den verkliga människan Sackaios, visar hur Jesus uppsöker de utstötta, som hungrar efter godkännande, att duga för människor och för Gud. Berättelsen om Sackaios visar vad Gud vill och vad han hela tiden gör.
Det finns många människor som inte behöver gömma sig för andra, som kan anse sig hederliga och rena, utan svek. Men Jesus lämnade just dem för att besöka Sackaios. Det kan vara ett hårt slag för vem som helst, att inte bli hedrad tillsammans med sitt hus. Sådana var vana vid besök. För Sackaios var det det enda besöket, men också det som ändrade på hela hans liv. Vem vet, det kan ha ändrat också på alla andras inställning till honom. Han valde den väg, som Gud visade honom.