Jouluaamu, Luk 1:1-20, Martin Fagerudd

Guds Sons födelse till världen var ingen reklamframgång precis ”Ni skall finna ett barn som ligger i en krubba.” Visserligen innehåller det ett löfte. Men vad är för märkvärdigt med en krubba? Den är ett sällsynt tema i Bibeln. Krubban nämns bara två gånger i GT och två gånger i NT. NT känner vi, men GT?
Jesaja nämner krubban redan i början av sin bok i samband med sina syner om Juda och Jerusalem ”Oxen känner sin husbonde och åsnan sin herres krubba, men Israel känner inte sin herre, mitt folk har inget förstånd (Jes 1:3).
Gud nämner krubban i slutet av Jobs bok, när Gud talar till Job som vill gå till rätta med honom. Han frågar om Job försöker göra Guds visa plan med skapelsen till mörker när Gud säger ”Är vildoxen villig att tjäna dig och stanna om natten vid din krubba? (Job 39:9)” I bägge fallen är krubban en symbol för den som som känner Gud och förstår skapelsen goda syfte.
Förutom Lukas är det bara Matteus som skrivit om Jesu barndom. Matteus skriver inte om någon krubba men han skriver också på vilket sätt Gud blir igenkänd i Jesus. Han säger att i Jesus är Gud med oss. Även Markus vet berätta att Gud blir igenkänd i Jesu förkunnelse i orden ”Guds rike är nära” och menar att i Jesus är Gud nära.
Johannes igen förklarar att Gud blir igenkänd i Jesus i Ordet. Begreppet Ordet betyder inte bara ett ord i allmänhet. I dess i bestämda form i grundtexten betyder det tanken bakom eller orsaken till allt som finns. Det är därför Johannes skriver ”Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till (Joh 1:3).”
Allt finns till genom Ordet och utan det finns inget. Ordet som finns före allt har ett nära samband med Ordspråksboken beskrivning av Visdomen ”I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns….När han spände upp himlen var jag där….när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom.”
Ordet som är Visdomen finns före all tid, och är upphovet till allt. Allt finns till just för Visdomens eller Ordets skull. Visdomen som är Ordet är det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
När Ordet blir människa är det just då som Visdomen får sin form och gestalt ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.” Nu har Ordet den bekanta gestalten för oss alla – den ende sonen. Då förstår vi också att i begynnelsen var det med med Sonen som ”…Gud skapade himmel och jord.” Det skapande och livgivande Ordet som är fyllt av nåd och sanning har kommit till oss i Jesus.
Julevangeliet tillsammans med alla andra evangelier säger att i Jesus har inte människorna mera svårt att hitta Gud, eftersom han är med oss, så att vi kan erfara att han är nära oss och att det är egentligen just han som söker oss, alldeles som i begynnelsen när han ropade på Adam och Eva ”var är du?”
Han ropar det fortfarande. Alla ser att vi är här liksom också Gud ser. Men det har snarare blivit så att människor springer och ropar efter allt och alla ”Var är du Gud?” ”Hör du mig, Gud?”
Den jäktade människa hör inte Guds svar, därför att människan inte har tålamod och tid. Allt ska ske genast och efter människans egen tidtabell. Gud följer inte en sådan tidtabell, han är ingen svarsautomat. Han svarar efter sin egen tidtabell. Han sände sin son med den enda tidsbestämningen när tiden var inne och med det enda tecknet krubban.
Gud är inte bekymrad över informationen om Frälsarens födelse fastän den inte är lika övertydligt som en babytillbehörreklam. Frälsarens födelse följer inte människans plan, utan efter Guds egen plan. Visst överrumplade Gud många människor. Många märkte med tiden, och andra märkte genast Guds svar på människans väntan och längtan.
Ända från begynnelsen har Gud under hela historiens gång velat få svar på sin enda fråga ”Var är du människa?” För att få svar har förverkligat sin plan på olika sätt. Abraham är den förste som ger honom svaret han önskat få höra ”Jag är här”.
Visst vet Gud var Abraham fanns, men han vill veta att hör Abraham honom. När Gud frågar ”Var är du” så menar han inte den geografiska positionen utan människans moraliska och etiska position till Gud. Med sitt svar”Jag är här” menar Abraham ”Jag hör dig”.
Abraham hör och Gud lovar göra hans efterkommande till ett stort folk. Det fanns många hot mot löftet, men till slut blev det så. Gud ville genom ett enda folk som hör Gud kalla alla människor, som han hade skapat till sin avbild. Profeterna säger det, men det ville inte bli, fastän Gud sände profeter titt som tätt.
När folket hade blivit stort förskingrar Gud det och efter många vändningar samlar det igen. Det var då han satte i verket det nästa steget i sin plan och kallade återigen en människa, som fick i uppgift att samla alla förlorade av sitt folk.
Det är just med julevangeliet som evangeliet börjar. Alla som söker Gud märker, att Gud redan funnit dem i Jesus förrän de ens förstått att söka honom. Apostlarna hörde också till dem. De skulle förverkliga uppgiften att kalla alla folk, men de trodde först att de var en exklusiv grupp tills Gud påminde dem om uppgiften när människor här och där kom till tro, att budskapet är till för alla. Då satte de i gång med jobbet.
Det där med krubban fungerar för herdarna. Inte att undra på för de vet hur en sådan ser ut. Det är från en krubba djuren äter när de är inomhus eller i fållan. Det är i krubban herdarna ser det nyfödda barnet, han som är Messias, Herren. Herdarna blir nu, mot alla odds, symboler för dem som känner Gud och förstår skapelsen goda syfte. Det var ett under att de hann fram, fastän de inte borde ha haft tid, eftersom de var herdar 24 timmar 7 dagar i veckan. Och allt var så som Herren hade sagt dem.
Fastän Gud fyller hela universum, och mycket mera till, så är det enda han vill, att fylla våra hjärtan. Genom barnet som ligger i krubban säger Gud till oss alla Det är jag som är nära dig, det är jag som är med dig. Det är jag som är tanken bakom och orsaken till allt som finns. Därför har jag kommit till dig.