16. sunnuntai helluntaista, Matt. 6: 19–24, Martin Fagerudd

Jesus säger idag: fäst inte ditt liv vid sånt som förstörs utan koncentrera dig på det väsentligaste. Han förklarar flere gånger hur meningslöst det är att lita på det som förstörs t.ex. i liknelsen om mannen som samlade i lador, för att han ville leva bekymmerslöst. Han trodde, att när han samlat tillräckligt, skulle han inte vara beroende ens av Gud.
Hur ofta tänker vi inte på samma sätt och så försöker vi trygga vårt liv med det ena och andra. Liknelsen om mannen som samlade i lador visar att vi inte kan trygga någonting. Det borde vi förstå också på grund av det oberäkneliga livet. Fastän det inte skulle gå lika illa som för mannen som samlade i lador, så är vi verkligen utsatta: samla i aktier och kurserna rasar på nolltid, samla i fastigheter och deras värde sjunker, samla i fordon, de blir stulna eller så förstör slitaget dem. Jesus menar att försöka trygga sitt liv har att göra med habegäret, som han kallar för mammon, och menar att man inte kan dela sin lojalitet mellan Gud och mammon. Habegäret gör attallt kretsar runt oss själva. Att koncentrera på viktigaste handlar om att ställa nästan först.
Visserligen tror vi ofta mera på det vi kan se än på det vi inte kan se. Det är därför Jesus talar om ögat, som utgör kärnan i hans tal idag.
Man lär sig mycket om en människa när man ser i ögonen. Det är också självklart att ett friskt öga ser klart. Genom det återspeglas den verkliga världen. Ljuset får flöda in i människan så att allt får sina verkliga kontur, form och färg. Ett sjukt öga ser inte klart utan ljuset grumlas och återspeglar verkligheten fel. Bilden kan bli så förvrängd att vår bild av världen blir osann.
När man blir tvungen att se på världen genomett sådant öga kan ge oss stor osäkerhet. Ett friskt öga ser det goda, det ser vägen fram, den ser sanningen och livets värde, när ett sjukt öga leder människan fel.
Johannes som kallas för Siaren fick uppebarelser som han samlade i en bok som vi känner med namnet Uppenbarelseboken. Den innehåller brev till sju församlingar i Mindre Asien, vilka han fick i uppdrag att skriva.
En av de sju församlingarna som Johannes skriver till, är församlingen i Laodikeia, som var rik och hade därför blivit likgiltig. Församlingen tyckte att eftersom den var rik, så saknade den ingen och inget och tyckte att den klarade sig t.o.m. utan Gud.
Johannes säger åt församlingen i Laodikeia: du är blind. Och ger rådet: skaffa dig salva så att du kan se klart igen! Tänk att det kunde gå så eländigt för en hel församling, men tur att någon sa åt den så att den fick något nytt att tänka på!
Jesus säger att ett friskt öga ser det goda som Gud gör. Ett sjukt öga gör oss inte bara blinda för Gud, utan blinda för allt. Därför öppnar Jesus ögonen på många människor både bokstavligt och bildligt, så att människor ser vad Gud gör i sin godhet, samtidigt som de ser den goda skapelsen som Gud skapat. Det stora problemet med människan är att hon sist och slutligen så litet vill förlita sig på att Gud har omsorg om oss, utan vill trygga allting själv.
Jesus menar att Guds i sin omsorg tar hand om vad vi behöver i livet. Jesus säger att vi redan är i Guds trygga händer. Han är ändå ständigt tvungen att jobba hårt för att befria oss från det omöjliga att försöka trygga vårt liv. Han har ju redan tryggat det eviga livet åt oss. Och vad tror vi att vi kan trygga mer?
Guds omsorg beskriver Jesus med hjälp av en liknelse med fåglarna och en med blommorna. Han säger att eftersom Guds värld är så rik att han tar hand om dem som inget gör, så hur mycket mer tar han inte hand om oss vilka han skapat till sin avbild, att se och göra det goda. Det är just med oss han samtalar varje dag. Att se denna Guds omsorg, det är att ha det verkliga livet. Kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er.