Loppiainen, Matt. 2:1-12, Martin Fagerudd

Matteus berättar varken om herdarna, stallet eller krubban. Han berättar om dem som vi kallar för Österns vise som kom för att visa sin vördnad för den nyfödda judiska konungen. Österns vise benämns med ett ord i NT som betyder siare. De gjorde uträkningar på basen av himlakroppars vinklar och gav också spådomar på basen av sina uträkningar. De var alltså både astronomer och astrologer. Dessutom tolkade de också drömmar. Astrologi räknar vi ju mera till sådant som skrock och humbug, men det är inte ovanligt att människor tycker om tala om i vilket stjärntecken de är födda.
De här astronom-astrolog-drömtolkarna, som vi kallar för enkelhetens skulle för stjärntydare, var högt bildade, ansedda och uppskattade personer på sin tid. Stjärntydarnas uppgift var att ge råd åt högt uppsatta personer med hjälp av sin förmåga och kunskap. De hade kommit från Persien där de fungerade som funktionärer vid hovet. Stjärntyningen och drömtolkningen härstammade från Bablonien, men det var i Persien och Egypten som konsten utvecklades.
Drömtolkning är ett bekant fenomen i Bibeln. Drömmarna är viktiga element när Jesus föds. Jesu far Josef är känd för sina drömmar, liksom hans förebild i GT Josef, Jakobs son, som besitter samma förmåga och gåva. Båda Josefarna får sina första drömmar i sitt hemland, men i Egypten blir Josefs, Jakobs sons gåva till räddning både för honom själv och egyptierna.
När stjärntydarna kommer till Jerusalem frågar de sig fram ”Var finns judarnas nyfödde kung?” De hade gjort sina uträkningar på basen av hans stjärna som de sett gå upp. Nu kommer för att hylla honom. Jerusalem är inte så stor stad att inte ryktena skulle få god fart där, så Herodes får också höra om deras förfrågningar.
Herodes kallar stjärntydarna till sig i hemlighet. Då hade han redan fått veta av översteprästerna och de skriftlärda var barnet fötts och att det är frågan om Messias, Kristus. Han frågar dem om hur de hade sett stjärnan. Först därefter skickar han dem till Betlehem för att ”….ta noga reda på allt om barnet”.” Fastän Herodes vet berätta var barnet finns så är det sist och slutligen stjärnan som leder dem fram och går före dem och när de ser den fylls de av glädje.
Evangeliet berättar mycket om Herodes, men han är ändå inte huvudpersonen. Han döljer skickligt sin paranoida och misstänksamma personlighet bakom en ridå av välvilja. Ju längre evangeliet framskrider desto klarare blir det att han representerar dem som motarbetar Guds rike.
Herodes har all orsak att bli oroad. Han är för det första inte jude utan idumé och han hade inte heller fått sin kungavärdighet av det judiska folket utan av kejsar Augustus, vilken han svansat för tillräckligt länge. Nu hör han att barnet som fötts är Messias och följaktligen av Davids släkt. Det är just barnet som har rätt till tronen. Herodes gör allt för att förhindra att barnet blir vuxen människa. Herodes led av förföljelsemani och var ständigt rädd för konspirationer, liksom han var känd bland sina samtida för sin grymhet. Han lät bl.a. avrätta tre av sina egna söner. Hans brottsregister är långt.
Fastän stjärntydarna är specialister på drömtolkning får de, liksom alla andra som får drömmar i tiden för Jesu födelse, en dröm som inte behöver tolkas. De blir i drömmen tillsagda att inte återvända till Herodes. Herodes misslyckas från första början med sina planer.
I profetiorna om Kristus finns det två centrala element. För det första är Messias en befriare. Profeten Jesajas löfte om att de döva skall höra, de blindas ögon skall se, de förtryckta och fågna skall befrias och de fattiga få ett glädjebudskap, handlar om att Messias, Kristus skall göra detta. Visst kommer vi ihåg att Jesus botade människor och gav dem ett glädjebudskap, men han ahde visserligen inte befriat någon från fängelse, visserligen kanske Barabbas är den ende, men många befriade han från synden och andra bördor.
Det andra centrala elementet är att Krists inte bara är ett ljus för sitt folk Israel utan även för hedningarna, vilket inbegriper alla folk, så att alla folk skall få glädja sig och lovsjunga Herren. Det betyder att de har lärt sig känna Herren Gud.
När stjärntydarna kommer för att hylla Jesus, så är det sin tids mest framstående personer som hyllar Kristus och som representerar alla andra folk. Israel hade redan hyllat sin konung, men av sina allra anspråkslösaste representanter, herdarna. Att det just är herdarna och stärntydarna som hyllar Kristus är förståeligt. Ingen annan hade haft förutsättning att förstå eller ta emot budskapet. Genom att budskapet om Kristi födelse tas emot av Israel genom herdarna och av alla andra folk genom stjärntydarna, så blir Kristus är ett ljus för världens alla folk, vilket betyder att Julens budskap tillhör alla. Då får alla folk kunskap om Gud och får glädjas i Herren.