Juhannuspäivä, Luk. 1:57-66, Martin Fagerudd

Martin Fagerudd
Vanda svenska församling

Den här dagen sammanfaller tre viktiga högtider. För det första har vi Midsommardagen, som är en naturens fest. För det andra är den här dagen en nationell högtidsdag eftersom vi idag firar Finlands flaggas dag. Den här dagen firar vi också minnet av Johannes döparens födelse. Det är det som gör denna dag till en helgdag och därför firar vi högmässa.
Att Johannes döparen överhuvudtaget framträder i historien är resultatet av flere märkliga händelser. Före Johannes hade man inte hört en enda profet på flera hundra år. Det verkade som om profetian var död.
Allt det märkliga börjar med Johannes födelse och han är en viktig historisk person för Kristi kyrka, för att hans liv är så starkt bundet till Jesu liv. Det är mycket som sammanbinder dem. De är småkusiner eftersom deras mödrar enligt Lukas evangelium är kusiner. Att Johannes är viktig kan man se också i det att hans födelse beskrivs på samma sätt som Jesu födelse, vilka skiljer sig från varandra bara på en punkt.
Johannes föräldrar Sakarias och Elisabet, som man med fog kan kalla för Nya testamentets Abraham och Sara, får en son. Man ville ge pojken namnet Sakarias, kanske som en artighetsgest mot föräldrarna. Normalt gav man farfars eller morfars namn, men båda föräldrarna meddelar att pojkens namn skall vara Johannes, som betyder ”Gud är nådig”. Johannes tillnamn ”döparen” hade han fått genom sin dopverksamhet. Han är känd med det namnet av alla hans samtida landsmän. Johannes föräldrar och hans övriga släktingar hade säkert tänkt att han skulle bli präst, eftersom han var av prästsläkt och tillhörde Levis’ stam, där alla var tempelpräster.
Prästsonen drar ut i öknen. Där lever han asketiskt av det som naturen ger, d.v.s gräshoppor och vildhonung. Det är annars en mycket protein- och vitaminrik diet. Johannes evangelium låter oss förstå att Jesus själv var Johannes lärjunge och att han fungerade som döpare. Dopverksamheten binder dem båda så pass starkt ihop.
Snart får människor höra rykten om att Johannes förkunnar budskapet om att Guds dag är nära. Det är dagen då Gud sänder sin Messias för att skilja agnarna från vetet. Johannes understryker att ingen undkommer domen och det är dags att förbereda sig. Genom att döpa människor vill han röja bort allt som hindrar människorna från att tro på Gud och bereder på detta sätt Guds ankomst till människorna. Många människor uppsöker honom och gör som han säger. De tar emot hans dop som ett tecken på bättring och syndernas förlåtelse.
Vi kan få den känslan att Johannes’ bara försöker skrämma människorna, men han hör till dem som beskriver Guds godhet och nåd på ett strängt sätt. Kärnan i hans budskap är ändå att Gud är god och nådig och kommer till människorna med räddning och befrielse och att det inte finns några hopplösa fall.
Johannes och Jesus liknar varadra i mycket. De båda förkunnade och döpte människor, och åtminstone en tid levde Jesus asketiskt som Johannes. Men det främsta de har gemensamt är syndernas förlåtelse. Med den ville både Johannes och Jesus återförena de borttappade med Guds folk och upprätta deras sociala ställning. Det yttersta motivet är Gud. Han vill ha gemenskap med hela människosläktet och rättvisa människor emellan. Det har alla profeter sagt i all tider.
Johannes fortsatte med sin verksamhet ända tills han blev fängslad och avrättad av Herodes. Det var en vändpunkt i Jesu verksamhet. Han hade prövats av öknens ensamhet. Han slutade att döpa och att leva asketiskt. Folk kallade honom senare för frossare och drinkare. Istället för att leva i öknens obebodda trakter, förflyttade han sig till bebodda trakter, till människorna. När Jesus återvänder till Galileen är han känd som en kringvandrande lärare som botar sjuka, driver ut onda andar, uppsöker utstötta och håller måltider med dem. Just i honom visar Gud att han har gemenskap med alla och ingen är utanför.
Det här tänker vi på under årets ljusaste tid. Midsommardagen är en dag utan like, den är ljusast, vackrast och varmast, åtminstone senare på dagen. Naturen får allt detta till godo för att växa och bära frukt och fylla sin uppgift som den fått i skapelsen. I dag firar vi också Finlands flaggas dag. Kännetecknande för den är dess vita botten och blå kors. Att den ser ut som den gör har sina historiska orsaker. Den kom till under den ryska tiden och motivet till dess utforming och färg har den i kejsarens av Ryssland flagga, vilket säkert var god politik, en flagga med vitt botten och ett blått diagonalt kors, Andreaskorset. andreas är inte obekant för oss här i Helsinge och Vanda, där det finns S:t Andreas kapell. Finlands flagga är den synliga symbolen för vårt fria fosterland. Den är helig för oss. Men framför allt korset som är flaggans grundsymbol vittnar om det allra heligaste, evangeliet.
Just när Jesus kommer till Johannes för att döpas, säger Johannes om honom: där är Guds lamm som tar bort världen synd. Så säger Johannes om lärjungen som ingen annan lärjunge varken före eller efter honom fått höra. Så sade Johannes för att han var profet. Det är just då som Johannes blir mindre och lärjungen blir större: lärjungen blir Mästaren.
Johannes vet att han under sina dagar får se det som alla profeter före honom talat om och velat se; tiden när Guds rike bryter fram. Guds rike bryter fram i evangeliet som får sin början efter att Johannes förkunnat sitt dop och det får sin fullbordan i Jesus. När Jesus kommer till människorna, då är det Gud som kommer. Han kommer för att han är nådig och god. Han säger att synden är försonad och alla får del i räddningen och befrielsen, som Johannes förberett oss alla för. Tecknen på det är att Gud gjort oss alla heliga genom dopet och tron och medlemskapet i de heligas gemenskap som är Kristi kyrka, Kristi kropp på jorden. Amen.