Laskiaissunnuntai, Luk. 18:31-43, Martin Fagerudd

Kära vänner. Det är Vändagen idag. Det är visserligen inte någon kyrklig helgdag, men innehåller nog ett mycket bibliskt tema. Jesus kallar sina lärjungar för vänner och han förklarar vänskapen att det vänner emellan inte finns hemligheter, att Gud genom Jesus berättat allt för oss som är nödvändigt för oss att veta.
Idag är det också fastlagssöndag som redan nu inbjuder oss att begrunda Jesu lidande och död, genom temat Guds kärleks offerväg. Visst får vi höra om offer varje dag och vi vet att till offer hör lidande och smärta. Inte enbart fysisk smärta, utan vi är alla medvetna om allt fler och allt yngre människor är bekanta med psykisk smärta. Vi vet ju att sår i kroppen också förorsakar sår i själen. Sedan finns det ännu ett tredje slags smärta som jag vill närmare gå in på. Det är den andliga smärtan. Många är bekanta också med den. Den andliga smärtan inbegriper också den fysiska och psykiska smärtan. Det finns många berättelser om andlig smärta och det finns andlig smärta som vi alla känner och som vi alla delar. – Guds tystnad.
I den stora berättelsen om lidandet ropar Jesus på korset ut sin smärta och ångest Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig? Han ropade inte ut sin ångest bara inför dödens oundvikliga och oemotsägliga verklighet. Han ropade ut sin smärta: Var det här svaret på Guds rike som han hade sagt att är nära? Var det här svaret på att Gud skall snart vara allt i alla? Det var den andliga smärtan som genomfor hans kropp och själ; Den yttersta övergivenheten och ensamheten öppnade sig som en bottenlös avgrund. Jesus möttes på korset av Guds tystnad.
Ändå visste han att han skulle dela många profeters öde. Visserligen mötte inte alla profeter martyrdöden. Men människorna gjorde sig blinda och döva för profeternas ord. Själv hade Jesus förutsagt sitt lidande och han om någon visste vad som skulle möta honom i Jerusalem.
Det är alltså inte människorna som bestämmer Jesu riktning. De har egentligen inte någon del eller något ansvar i det heller. Det här är något som helt är i Guds hand. Fast människorna ser ut att vara viljelösa statister i Guds plan, så anklagas inte människan för Jesu lidande och död. Människan har andel i Jesus lidande och död endast till den del som profeterna skriver, som hör ihop med människans synd.
Både Lagen och i profeterna berättar att Jesu lidande och död är Guds plan. Lärjungarna förstår inte det här. Lärjungarna representerar här säkert alla människor i alla tider. Evangeliet innehåller annars en skarp kontrast till lärjungarnas oförmåga att se. En blind sitter vid vägkanten till Jeriko och tiggde. Han hör en folkhop komma. När han frågade vad som står på och man svarade att Jesus från Nasaret kommer här, så ropar han genast på Jesus. Han ber om hjälp, kallar honom för Davids son, det är Messias, Kristus och får hjälp. Han följer Jesus. Den blinde förstod fast han inte såg. Till och med en blind ser vem Jesus är!
Den fysiska, psykiska och andliga smärtan går som en röd tråd, som en ohelig treenighet, genom hela historien. Den har skapat och skapar allt fortfarande offer bland oss människor. Vad är meningen med alla offer? Kan det följa något gott av dem alla?
Men Jesu offer är annorlunda än alla andra offer. Oftast förknippar vi offer med något helt meningslöst och absurt. Det sammanfaller på något sätt med det ondas logik och i det ser vi varken mening eller syfte. Det är lätt hålla med.
Offer i Biblisk mening är inte något meningslöst och absurt. Offrandet i templet hade en positiv betydelse. Det sker just för Guds folks skull. Offer är en återbetalning på den lösensumma som Gud betalade för att befria Israel ur Egyptens slaveri. Offrandet i templet hade alltså en god motivering. Men Jesu offer betalar skulden för hela mänskligheten.
Offertjänsten i templet har aldrig gällt oss. Men nog synden, döden och ondskan som fortfarande bland oss människor skapar stor fysisk, psykisk och andlig smärta. Döden och ondskan går hand i hand och kan göra oss blinda för allt gott i Guds värld, så att synden både skapar avstånd till både medmänniskorna och till Gud. Det får människan att tro att det inte finns medmänniskor och att Gud är inte bara den tigande Guden, utan också den döde Guden.
De många meningslösa offren fyller vår värld. Människor möter smärta och många har mött Guds tystnad. Det betyder ändå inte att Gud övergivit dem. Även hans tystnad säger mera än våra ord och är så stor, att den överröstar världens larm.
Vid Jesu kors möter oss Guds tystnad. Det är för att korset skall få tala. Korset berättar om människans väg, om smärta, lidande och död. Men det talar också om kärleken och om uppståndelse och liv.