När vi betraktar hur Jesus frestats av djävulen så kan vi märka följande. Platsen förblir inte den samma utan byts två gånger. Prövningarna blir svårare och svårare, ju högre djävulen tar Jesus med sig. Prövningarna som djävulen framför är sådana som människan alltid haft svårt att motstå; att vara något mer än hon är, att visa hur viktig man är och till sist att frestas att visa sin makt, fastän hon inte har någon.
När djävulen gör sitt första försök är de på markhöjd, så att de kan se stenarna om vilka djävulen säger: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.” Som förberedelse för sitt uppdrag hade Jesus fastat i 40 dagar och fyrtio nätter. Det gjorde också Mose förrän han skrev ner Guds 10 bud åt Gud folk.
När Jesus blir frestad, så handlar det om att djävulen prövar hur hungrig Jesus är. Efter att Jesus har fastat så länge så handlar inte hans hunger mera om den som vi känner varje dag, utan att han är nära svältdöden. Hans fasta hade börjat tära på hans levande vävnader.
Vi kommer i håg från GT hur Esau var så hungrig när han återvände från en jakt att han sålde sin rätt som han hade som den förstfödde åt sin yngre bror Jakob. Fastän Jesus är nära svältdöden, så svarar dävulen med ett ord ur Guds lag, ur 5 Mos (8:3) att han lever av allt som Gud ger och det som Gud ger är det som ger liv. Jesus säljer inte sin rätt som han har, inte bara som den förstfödde, utan som Guds ende son.
Sedan byts platsen. Djävulen tar honom högre upp, till den heliga staden Jerusalem, som vi vet att är verkligt högt, 800 m ovanför havsnivån. Och på högsta punkten i staden på tempelmuren säger djävulen: ”Om du är Guds son, så kasta dig ner. Nu blir djävulen riktigt from när han citerar den 91 psaltarpsalmen och säger ”Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.”
När man själv läser psalmen så märker man fort, att djävulen inte citerar psalmen ordagrannt. Psalmen berättar om Guds beskydd och djävulen lämnar bort just psalmens centrala innehåll i fråga om citatet, att ”Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går.” Vi känner till verkligheten, att den är oberäknelig och oförutsägbar, så att vi varken kan säga vad som sker imorgon eller ens bara idag. Därför behöver vi Guds beskydd och det lovar han åt allt och alla.
Man får det intrycket av djävulens psalmcitat att Jesu fötter inte skulle röra vid marken, men det säger inte psalmen. Djävulen försöker avleda Jesu uppmärksamhet från att Gud verkligen skyddar. Jesus svarar igen med ett ord ur Guds lag, ur 5 Mos (6:16) som står i ett sammanhang som handlar om förklaringen till de tio buden och att det är buden som kännetecknar Guds folk.
Platsen byts för andra gången när djävulen tar Jesus med sig upp på ett mycket högt berg. Där visade han Jesus alla riken i världen och deras härlighet och så sade djävulen: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.”
Nu försöker djävulen igen avleda Jesu uppmärkamhet, men Jesus är väl medveten om verkligheten. Det som finns kan djävulen ingalunda lova bort åt någon. Skapelsen och allting som finns är Guds. Jesus säger först ”Gå din väg, Satan” och efter det följer igen ett ord ur Guds lag, ur 5 Mos (6:13) som finns i ett sammanhang med de tio buden, att det inte finns några andra gudar än Herren.
Jesus frestas på tre punkter: att inte lita på Guds ord, att sätta Gud på prov samt att vilja vara Gud och inte människa. Det är just därför djävulen använder en så knepig taktik. Han försöker hela tiden utmana Jesus att använda sin makt som Guds son. Djävulen vet att Jesus är det men han tror det inte, eftersom han varje gång säger ”Om du är Guds son.” Det som Jesus visar med sina svar är att Gud är Gud och människan är människa.
När Jesus svarar för tredje gången så åtevänder han till utgångsläget. När man tror på Gud så erkänner man att han är Gud, att allt kommer från honom, livet och allt man behöver för det, att allting är Guds men att vi är hans barn. Vi säger ju inte i vår bön, att ”Om du är Gud så hjälp mig”. I vårbön tror vi på honom och erkänner att Gud är Gud och att vi är människor som behöver hjälp av vår skapare och Gud. Det är just då vi också bekänner som Petrus ”Du är Messias, den levande Gudens son.”
När Jesus motstått djävulens frestelser, så låter han Jesus vara. Men det är just då som djävulen får se med egna ögon vem Jesus verkligen är, som han inte trott, men som han ser när änglar kommer fram och betjänar Jesus, så att han inte svälter ihjäl. Det är precis som Guds folk fick se vem Gud är när han betjänade sitt folk i öknen så att det inte svalt ihjäl.
Jesus lät sig inte frestas, men när han dog, så tog han på sig straffet för synden som är döden, som vi hade förtjänat. När Jesus lider och dör så talar Gud till oss på ett bekant språk, som är bekant för alla människor, eftersom människor ofta måste lida och alltid dö. När Jesus frestas så berättar det att Gud är närmast där frestelserna och prövningarna är störst. Eftersom Jesus dog och tog på sig straffet, så behöver vi inte dö för våra synder. Istället får vi försoningen och får liv i överflöd, som vi inte har förtjänat. Lita därför bara på Gud.