1. sunnuntai loppiaisesta, Joh. 1:29 – 34, Martin Fagerudd

När jag ville bli medlem i en navigationsklubb måste jag delta i en navigationskurs. Kursen gav mig kunskap i att bestämma min position på havet och följa reglerna till sjöss. För att bevisa min kunskap måste jag ta del i ett teoretiskt prov som bedömdes av min navigationslärare och ytterligare av Navigationsförbundet utsedda examinatorer. De intygade sedan att jag kan min sak. Sedan kunde jag anhålla om medlemskap i navigationsklubben. Man måste vara invigd i vad navigation handlar om förrän man kan bli medlem i en navigationsklubb.
När jag blev medlem i kyrkan behövde jag varken göra eller bevisa någonting. Det räckte med att jag var jag. Utan egna förtjänster blev jag medlem i kyrkan, liksom var och en av oss. Vi har fått medlemskapet gratis. Ingen av oss har behövt skaffa sig någon kunskap före, förrän vi blev medlemmar. Vi har blivit invigda i Guds rikes hemligheter i det att vi växer i tron och kunskapen. Inget har behövt göra det på egen hand. Vi har blivit vägledda genom medlemskap i församlingen, genom Bibeln och bönen, eftersom vi vill vara i kontakt med Gud.
Det är dopet som är porten till kyrkan. Genom det blir vi invigda i Guds rikes hemligheter. Därför har dopfunten i gamla tider befunnits invid den västra ingången. Där har man bokstavligen övergått från död till livet som Gud ger i dopet. Och eftersom dopet är i blickpunkten så handlar den centrala Bibel-läsningen om Jesu dop.
Alla NT:liga författare har sina egna uppfattningar om när Jesus blev Guds son och fick den heliga anden. Ju äldre skrift desto längre fram i tiden placerar de stunden när Jesus blev Guds son. Det gör t.ex. Paulus när han placerar händelsen vid uppståndelsen. Och tvärtom, ju yngre skrift så desto längre bak i tiden placerar de stunden när Jesus blev Guds son. Det gör t.ex. Lukas och Matteus som berättar att Jesus blev Guds son vid sin födelse, medan Johannes evangelium säger att Jesus var Guds son före han kom i världen eftersom han är Ordet som blev människa och fanns före all tid.
Men alla evangelier är överens om Jesu allra första tider. Alla berättar nämligen om Jesus dop. Det är ett historiskt faktum att det var just den gången Jesus uppträdde för första gången på historiens scen. Om Jesu liv före sitt dop, förrän han inledde sin verksamhet, vet man ganska litet.
Man vet att Jesus en tid hade varit Johannes lärjunge och döpt tillsammans med honom. Det berodde på att han var säkert överens med Johannes om tolkningen av tidens tecken att domens dag är snart här. Den yttersta tiden är en central del i Jesu förkunnelse. Han var säkert av samma åsikt med Johannes om att något måste göras för att människorna skall bli räddade för Guds dom. Men det är inte bara därför Jesus håller Johannes för en riktig profet. Det hade gått över hundra år sedan någon profets röst hade hörts i landet. När Johannes uppträder så vet Jesus att det är dags att skrida till verket.
I något skede kom Jesus till en annan insikt än Johannes. Han kommer till insikt om sin kallelse och framför allt om den som kallar honom, Gud själv. Det är Gud som kallar och som bestämmer hans nya arbetssätt. Vill man gå i hans uppdrag skall man följa uppdragsgivarens vilja.
Jesus stannar inte kvar i öknens obebodda trakter utan söker sig ut bland människorna och slutar annars att leva asketiskt. Jesu nya insikt som är annorlunda än Johannes är den att Gud är nådig, god och har stort tålamod så att han förlåter alla synder och ger en öppen inbjudan till alla i Guds rikes fest. Det är generöst. Johannes säger igen i sin förkunnelse att Gud gör ett snabbt upp med sina fiender och att det inte finns många möjligheter kvar.
Förrän Jesus inleder sin verksamhet så kommer han till Johannes för att döpas. Johannes känner Jesus och han vet vem Jesus är. Han känner Jesu uppgift och mål med sitt arbete. Därför säger han när han ser Jesus komma till dopet ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd.” Efter det går det precis som Johannes sagt, lärjungen Jesus växer och blir större än sin lärare Johannes. Lärjungen blir Mästaren. Det ser vi i när Jesus återvänder till Galileen. Där är han känd som en kringvandrande lärare som botar sjuka, driver ut onda andar, uppsöker utstötta och håller måltider med syndare som anses vara utom räckhåll för Guds nåd och frälsning. Budskapet tillhör hela folket, inte bara dem som har möjlighet att komma till att döpas av Johannes.
Det är just vid dopet som vi blir invigda i hemligheten med Jesus. Jesus är Guds lamm som tar bort världens synd. Det här GT:lig symbolik som kommer fram här som inte finns inom räckhåll för alla. Vi vet att ett felfritt lamm offrades av översteprästen som syndoffer varje dag i templet kl. 15 för folkets synders skull. Det var en tjänst som inrättades snart efter uttåget ur Egypten. Översteprästen skvätte det offrade lammets blod på altaret. Han gjorde det med en pensel eller borste, uppifrån ner och från vänster till höger. Det bildar ett kors på altaret. Lukas berättar i sitt evangelium att Jesus dog just på eftermiddagen, vid nionde timmen eller kl. 15, d.v.s. vid tiden för syndoffret.
Vi blir invigda i hemligheten med Jesus uppgift redan vid hans dop. Det var vid dop som Johannes känner igen Jesus som Guds lamm som tar bort världens synd. Johannes säger det här för att han är profet. Han om någon vet att just när Jesus kommer till honom så får evangeliet sin början. Redan från Johannes tid hade evangeliet försökt bryta fram. När Jesus döps invigs vi i hemligheten om att evangeliet faktiskt bryter fram så att alla kan se det. Vi ser det i Jesu uppgift och arbetssätt men uppmanas att se noggrannare på Jesus. Det är just han som är evangeliet, som brutit fram i all sin makt och som är nåd, sanning och kärlek.