Någon har sagt att den är vis som lär sig av sina egna misstag, men den som lär sig av andras misstag är verkligen smart. Jag tycker att det är en verkligt uppmuntrande iakttagelse. Man behöver inte upprepa andras misstag, utan dra en fördel av dem.
Jag har också tänkt på det motsatta. Om man kan lära sig av andras misstag så kan man ju också lära sig av andras positiva erfarenheter, fanstän man själv inte skulle ha erfarit likadana. I dag har vi fått höra tre berättelser om högt uppsatta men också fattiga människor som varit i nöd, men som fått hjälp.
Naaman är den arameiske kungens överbefälhavare och kungen litade mycket på honom, eftersom han var en framgångsrik general. Han led av spetälska men ändå fick han vara general och leda hela armén. Han blir botad av profeten Elisha. Det enda han behövde göra var att bada sju gånger i Jordan floden. Upplevelsen att bli botad är så stor att Naaman tackar Gud med orden: ”Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel.”
Jesus kommenterar annars berättelsen om Naaman efter sin första predikan i Nasarets synagoga. Han säger att det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman. Åhörarna gläds inte över att Gud hade hjälpt Naaman, men de blev ursinniga över att Jesus säger att ingen blev hjälpt i Israel. Naaman är ju spätelsk och oren! Skulle en spätelsk ha fått ens en chans att leda en armé i Israel? Knappast.
De spätelska var ju orena och bodde utanför samhället, i öde och obebodda trakter för att de friska skulle få vara ifred. Jesus själv rörde sig i de öde trakterna och botade bl.a. tio spätelska. Det väcker frågan: Vem är ren inför Gud? Ni kan fundera vad Gud och Jesus vill säga med berättelsen om Naaman.
När Jesus botar en man som varit blind sedan födseln, så undrar lärjungarna vem som syndat, han eller hans föräldrar? Lärjungarnas fråga återspeglar den tidens synsätt att lidande är följden av någon synd. Jesu motståndare fortsätter i samma tankebanor när de senare talar med den botade mannen, i huvudsak för att de inte ville att mannen skulle erkänna att Jesus är Messias.
De ville få fast Jesus. Jesus har ändå helt öppet velat att människorna skall kalla honom Messias, men det är bara de som tror som gör det. Jesus säger, att han kommit för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.
Några fariseer som hörde vad Jesus säger och frågar ”Är kanske vi också blinda?” Jesu motståndare tror inte på det han säger. De kan inte heller glädjas över att mannen som varit blind från födseln är frisk och kan se. Jesus öppnar också våra ögon så att vi vet vem vi har att tacka.
Petrus och Johannes botar en lam tiggare utanför Jerusalems tempel. Då är vi inne i kyrkans tid. GT förbjuder den lame att komma in i templet. Han är utesluten ur gudstjänsten. Jesus uteslöt inte någon. Han uppsökte alla, sjuka och handikappade, kvinnor och barn, som inte räknades för något. När Jesus uppsöker dem, innebär det att alla människor har rätt till församlings- och gudstjänstgemenskapen. Apostlarna är på samma linje.
När den lame ber Petrus och Johannes om en gåva, fäster apostlarna blicken på honom och Petrus säger: Se på oss. Petrus säger att han inte har någon egendom. Däremot har han något som ingen annan har och så botar han den lame ’i Jesu Kristi namn’.
Den botade följer apostlarna och tar del i gudstjänsten. Han inte bara gick, utan ”han gick omkring och han hoppade och prisade Gud”. Den botade blev frälst eller räddad i två avseenden. För det första blev han frisk. Men hans liv räddas samtidigt också i ett annat avseende. Han tillhör nu Gud.
Om vi är fiffiga så att vi kan lära oss av andras misstag så är det säkert inte så svårt att lära sig något av dem heller som fått direkt hjälp av Gud, som inte nekar någon sin hjälp.