Idag håller Jesus sin viktigaste predikan som vi kallar för Bergspredikan. Den håller han på ett berg. Berget är platsen i GT där man möter Gud. Det gjorde Mose och flere profeter, också lärjungarna och nu många fler människor. I denna del av sin predikan talar Jesus om lagens bud.
Jesus rättar till i det här avsnittet med några ord, vad Guds ord egentligen betyder. Det som han rättar till, inleder han med orden ’Ni har hört att det blev sagt.’ Det här kallas för en tes. När han sedan vill förklara hur man skall förstå det, så inleder han det med orden ’Men jag säger er.’ Det här kallas för en antites. Och det här gör han sex gånger i Bergspredikan. Jesus inte bara förklarar lagens bud, utan han kommer i själva verket med någonting helt nytt.
Det sista nya Jesus vill komma med eller det sista han vill rätta till handlar om nästan och fienden. Med nästan har man alltid förstått att det betyder någon som hör till samma folk, familj eller grupp. Jesus gav vid ett tillfälle en ny insikt om vad nästan betyder. Det var med berättelsen om den barmhärtige samarier.
GT uppmanar till motstånd mot allt som upplevs som ont, gudlöst, eller mot sådant som tycks kräva outtröttlig strid. Men Jesus säger att ”älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner.”
När Jesus uppmanar att älska även fiender, betyder det här inte bara ett slags sinnestämning mot dem. Kärleken skall förvandlas till gärningar. De förföljda hade oftast händerna bundna, då var bönen kanske den enda aktivitet man kunde ha i en sådan situation. Det har de kristna upplevt och det upplever de förföljda fortfarande ända sen den första tiden.
Men när man ber för fienderna och för dem som förföljer så är man fullkomlig som Gud. Han låter sin godhet möta alla utan åtskillnad. Han riktar sin odelade uppmärksamhet på alla människor, oberoende hurudana de är. Gud älskar alla människor odelat. Det är på detta som vi känner Guds fullkomlighet. Varken den ogudaktige eller den gudfruktige får efter vad de förtjänar, utan alla möter Guds godhet, som vi också kallar för nåd. Därför skall vi inte se på allt det ytliga som vi definierar våra medmänniskor med, utan se bakom det och tänka, att också hon är en medmänniska, som är skapad av Gud och som också möts av Guds godhet liksom vi.
Det här hade man annars aldrig förr hört i Israel. Det var nytt. Man hade ju gott om fiender i Israel och inte har de nu heller tagit slut. Jesus vill att vi skall löna det onda med det goda. Om vi lönar det onda med det onda så är vi ju inne i en oändlig hämndspiral, som aldrig tar slut. Att löna ont med ont är också väldigt oekonomiskt. Vi slösar bara med vår tid till något, som Gud inte befallt. När vi lönar ont med ont så binder det så mycket våra krafter, att vi inte kan göra det goda, som Gud har befallt. Att göra det goda är det som Jesus kallar kärlek. Men det är inte den enda orsaken. I Bergspredikan berättar Jesus om nyckeln till att förstå vad han menar. Han säger ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Det är lätt att förstå vad han menar.
Vi har 11 frivilliga systrar och bröder som vill tjäna sin nästa öppet och uppriktigt, utan åtskillnad. De är vår nästa, men också var och en av dem vill vara en frivillig nästa till varje medmänniska de möter. Vi välsignar dem och deras tjänst tjänst. Gud vare med er alltid.
Jesus uppmanar oss att vara lika fullkomliga som Gud, att på samma sätt helt och håller ägna oss åt medmänniskan. Fullkomlighet betyder inte att man skulle finslipa sin egen person till det yttersta. Nej, det betyder att människan överlåter sig åt Gud, så att vi odelat med vilja och känsla, kraft och själ uppmärk-sammar Gud och medmänniskan. Det är kärlek och den är alltid frivillig.
Jag skall till sist låta profeten Mika säga det, som jag sagt med många ord, kort och enkelt ”Människa, du har fått veta vad det goda är, det enda Herren begär av dig: att du gör det rätta, lever i kärlek och troget håller dig till din Gud.” Så är det. Rätt och slätt, utan krusiduller.
14. sunnuntai helluntaista, Matt. 5:43-48, Martin Fagerudd
Martin Fagerudd
Vanda svenska församling