15. sunnuntai helluntaista, Matt. 11:25-30, Martin Fagerudd

Ni som bär på bördor och vill vara som barn och inte vill vara som de lärda och kloka, utan vill känna Fadern och Sonen! Kom till mig! säger Jesus.
Att känna är inte bara en intellektuell händelse. I GT har känna också betydelsen välja och bygger på en personlig relation. Under Jesu tid talade särskilt grekerna om att människan och Gud kände varandra. Men denna gräns mellan dem blev diffus eftersom man förstod Gud som en naturkraft, med vilken människan kunde känna sig vara ett. NT lär att vi känner Gud när han känner oss.
Jesus ber en bön vilken han börjar med att prisa Gud för sina prövningar. Kort före denna bön hade Jesus besökt flere städer där han predikade och undervisade. Hans predikoresa måste ha varit ganska framgångsrik eftersom Johannes får svar på sina fråga om Jesus är den som skulle komma.
Johannes hade säkert i fängelset kommit i tvivel och undrat om Jesus verkligen är den som Gud sänt, fastän Jesus ännu inte skiljt agnarna från vetet. Jesus ber lärjungarna säga åt Johannes att ”blinda ser och lama går, spätelska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”
Fastän de skriftlärda och fariséerna vakade över allt som Jesus gjorde, så fanns det ett som Jesus kunnat dölja för dem. Det är all visdoms källa; att känna Fadern och Sonen. Dem känner bara den som är som ett barn. Det är sådana människor som har Gud till sin Far. I Jesus kommer Gud till världen. Inför honom kan ingen mer vara varken vis eller rik.
I antiken finns det en bekant utsaga som säger att ”Ingen känner Fadern utom Sonen, och ingen känner Sonen utom Fadern.” Den här utsagan som liknar det som Jesus säger idag berättar att Gud, Fadern är okänd för människorna, eftersom det är bara Sonen som känner Fadern. Bara då när Gud uppenbarat sig eller kommit ut ur det okända och mött människan så att hon fått veta något om Gud. Abraham fick lära känna Guds välsignelse och Mose fick först lära kännaGuds makt och vilja.
Altaret till om den okände Guden stötte Paulus på. Det var i Aten på Areopagen. Avståndet till den okände och osynlige Guden va ett verkligt problem för många människor redan då, när Gud blivit så diffus pga av alla gudomligheter som fanns.
Paulus tar fasta på den okände Guden och säger att problemet är löst av Sonen. När Paulus predikade, så förstod en del att det inte mera är så att Gud är okänd. Han är känd som Fadern, för att Sonen uppenbarat honom med sin död och uppståndelse.
När Jesus idag säger att ”ingen känner Sonen, utom Fadern, och ingen känner Fadern, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” så menar han motsatt idag, att det är Sonen som är den okände.
Men han säger att Fadern är den enda som känner Sonen. Därför är det bara Faderns som kan lösa problemet. Johannes tvivlar på Sonen. Också Jesu hemstad överger honom. Men ändå tackar Jesus för sina misslyckande. Det är just när Sonen misslyckas, när han blir korsfäst och dör som Fadern uppenbarar sig som Fadern och Jesus som sin Son, när Fadern upphäver Sonens dödsdom.
Sin dödsdom hade Jesus fått av dem som inte visste vem han var, utan istället trodde att han var en falsk profet. Fadern rättar till misstaget som människorna gjorde genom att uppväcka Sonen från de döda och ge honom livet som inte dör. Det här är Guds utväljande kärlek mot Sonen. Det är grunden för att Sonen känner Fadern och kan uppenbara honom för oss.
Det finns en skara som känner Sonen, som har fått all makt. Det är en hemlighet men den hemligheten avslöjar Sonen och hans lärjungar i förkunnelsen, att Jesus är Frälsaren. För resten av världen uppenbaras hemligheten först vid den yttersta domen. Jesus avslutar sin bön med att säga ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”
När Jesus kallar alla, gör han inte mera åtskillnad mellan människor. Han menar att arbete och besvär inte leder till frid. När vi följer Jesus får vi frid, eftersom han är ödmjuk och mild. Det är just han som har ett skonsamt ok, som befriar oss till att tjäna världen.