2. sunnuntai helluntaista, Luk. 16:19-31, Martin Fagerudd

Den här Lasaros är nog ett fall för diakonin, för att den här staden tar nog inte hand om honom. – Det skulle vara lätt att avfärda saken så här, som en arbetsfördelningssak.
Jesus har många liknande berättelser på lager. En handlar om två söner och deras far, en annan om en förvaltare som förskingrade sin arbetsgivares förmögenhet men skaffade sig vänner med hjälp av den och så finns det flere berättelser till.
Jesus förklarar varför han berättar dessa berättelser, för att fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom för att han umgicks med alla slags syndare. Med syndare här menas alla slags utslagna och borttappade människor. Han uppsöker dem och när han finner dem så blir han glad och vill att alla skall glädja sig med honom. Men han har också ett speciellt ärende med berättelsen om Lasaros.
Jesus berättar om två män som lever i två skilda världar som aldrig möts. I det jordiska möttes de aldrig. Det fanns en klyfta mellan dem, som utgjordes av den rikes mannens port, där Lasaros låg, men som aldrig öppnades.
Klyftorna mellan människor, folkgrupper och nationer växer. Vi har också sett att det är lätt att sprida hat och hot, när man kan gömma sig anonymt bakom media, som ingen kan kontrollera. Klyftorna växer mellan rika och fattiga, mellan män och kvinnor, arbetsgivare och arbetstagare, mellan syd och nord, mellan öst och väst. Vi lever verkligen i klyftgrävarnas tid, både i vårt land och mellan länder. Det tycks vara lättare att splittra eftersom det inte behövs mycket för att människor skall känna sig hotade. Det är svårare att samla och överbrygga, för det kräver arbete och besvär.
Lasaros och den rike mannens världar möttes aldrig i tiden, men de möttes aldrig heller i evigheten, därför att skillnaden mellan barmhärtighet och obarmhärtighet i livet är så stor som Abraham säger. Och det är alldeles klart att Lasaros dog i förtid på grund av sin misär och var säkert arbetsoförgönen på grund av sjukdom och hunger.
Livet är ofta en konkurrens på liv och död, men Lasaros fick aldrig en chans. Konkurrensen är verklig, varför skulle vi annars ha buden? Budet sätter stopp för att konkurrera ut din medmänniska från livet, att hon mister allt som ger henne mening och fotfäste i livet. Att konkurrera så med din medmänniska, är att leva på hennes bekostnad. Det här kallar den kristna tron för synd.
Den rike hade annars tänkt att varken Moses och lagen är till någon nytta. Det ledde till att den rike led sitt livs konkurs. Han kan inte varna sina fem bröder och att det inte är detsamma hur man lever. Abraham säger inte att det skulle vara omöjligt, att förflytta sig från himlen till fördärvet, men han säger att det är onödigt. Den rike som har blivit fattig säger att de säkert skall omvända sig om någon uppstår från de döda. Abraham konstaterar, att bryr man sig inte om Mose och profeterna, då bryr man sig inte heller om någon uppstår från de döda.
Visst märker vi också att Jesus visar med liknelsen att det är alldeles självklart att det finns ett liv efter döden och att det finns ett kontinuitet på det jordiska livet i livet efter döden.
Det är klart att församlingen bryr sig om de fattiga och utstötta. Det säger kärleksbudet. Också staden måste bry sig om dem redan på basen av lagen i vårt land. Skriften säger att laglöshet leder till kärlekslöshet och då är det inte mer ett människosamhälle. Men det är inte bara församlingens eller stadens uppgift, utan det är var och en medmänniskas uppgift. Lasaraos ligger vid vår port.
Vi bryr oss om kärleksbudet, men vi vet att det är just budet som ställer kravet. Det är inte ofta vi når upp till kravet. Vad vi brister i kärlek till vår nästa, har Gud redan uppfyllt i Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse från de döda.
Faderns och Sonens kärlek omsluter församlingen och fyller den med trons och kärlekens Ande, så att vi förstår det viktiga med kärleksbudet. Då förstår vi också evangeliets gåva som är liv i överflöd, som Lasaros fick erfara.