Att tro är ett bra ord. Det kan betyda att tro att något finns som man inte känner till. Det kunde t.ex. handla om att tro på utomjordiskt liv. Det kan handla om att man tror på sin bäste vän, vilket betyder att man litar på sin vän.
Idag tänker vi både på tro och otro. Orden är släkt med varandra, fastän de handlar om vitt skilda saker. De är båda ställningstaganden. Man tar ställning för något man tror på och man tar ställning emot något man inte tror på. Otro är inte motsatsen till tro utan likgiltighet.
Johannes evangelium hjälper oss i dag att förstå vad det är att tro. Det berättar frmaöfr allt om sju under som Jesus gjorde. Undren kallas för tecken. Tecken är egentligen något mer än ett under, för att det har en särskild uppgift. Johannes berättar om syftet med alla dessa tecken, att de är nedtecknade för att den som läser evangeliet skall tro på Jesus.
När vi läser evangeliet så får vi en helt annorlunda uppfattning. Människorna, som ser Jesu tecken, får helt motstridiga känslor av dem. Det är i själva verket just tecken, som är orsaken till att Jesus döms till döden.
Idag skall vi se på det sjätte tecknet, som Jesus gör. Han botar en som varit blind sedan födelsen. Fariséerna förhör mannen som blivit botad av Jesus, eftersom de misstänkte ett brott. De hade redan en tid förföljt Jesus och försökte också hitta ett lämpligt tillfälle att döda honom. Vilket brottet är kommer inte fram, förrän Jesus talar.
Jesu motståndare har redan tidigare retat upp sig på Jesus när han jämställer sig med Gud och kallar Gud för far. Därför försöker de förmå mannen att förneka att han skulle ha varit blind sen födelsen. Detta för att Jesu tecken inte skall kännas så stort och för att ingen skall tro på Jesus. De försöker göra Jesu tecken mindre än det är. Det är första gången Jesu motståndare använder Jesu tecken mot honom själv. Men det ger inget resultat. Kort efter när Jesus uppväcker Lasaros från de döda, så blir han ett verkligt brännande problem för dem.
Det är med Kajafas profetiska ord som de kan döma Jesus till döden, med motiveringen att det är bättre att en lider och dör, än att hela folket går under. Så förklarar Johannes orsaken till att Jesus blir dödad.
I vilket fall som helst kan den mannen se, vilken varit blind från födelsen. När han ser så tror han på Jesus. Det är ofta blinda ber om hjälp av Jesus. Jesus botar dem varje gång. Var och en av dem som varit blinda tror på Jesus när de ser honom.
Johannes talar annars aldrig om den speciella egenskapen, synen, som de flesta har när de föds. Han som var född blind hade aldrig haft inte en sådan egenskap, men nu kan han se, eftersom Jesus botat honom. Han kan nu se som han aldrig kunnat tidigare. Han har nu samma erfarenhet tillsammans med de flesta andra människor. Nu kan han jämföra sina erfarenheter av att kunna se med alla andra som kan se. Vi ser inte för att jämföra vem av oss som kan se bättre. Vi kan jämföra vad var och en ser och hur var och en upplever det.
Johannes skriver aldrig heller om tron, som om den skulle vara en egenskap hos varje människa. Det är inte en genskap den heller, eftersom ingen föds med att kunna tro. Johannes talar alltid om att tro. När vi tror, så är det något vi får, liksom den blindfödde mannen fick som han aldrig förut haft. När vi tror, så är det på samma sätt som att se. Det ger oss erfarenheter, eftersom det är en händelse. Vi kan jämföra med varandra det som vi är med om när vi tror.
När Johannes inte skriver om att vi har tro utan att vi tror, så vill att vi skall undvika den missuppfattningen, att tro är en egenskap som vi är födda med, att det är någonting universellt, som vi alla kan äga. Den är inte en egenskap hos oss, för att vi skall jämföra med varandra, vem som har starkare eller bättre tro. Att tro är något vi är med om, något som händer bara då när vi lever i växelverkan med Gud och varandra.
Johannes säger, att tro är att lita på att det Jesus lovar, håller han. Johannes menar samtidigt, att tro på Jesus är detsamma som att se Jesus sådan han verkligen är och att det är just att vara i kontakt med Gud.
20. sunnuntai helluntaista, Joh. 9:24-38, Martin Fagerudd
Martin Fagerudd
Vanda svenska församling