23. sunnuntai helluntaista, Matt. 6:14-15, Martin Fagerudd

Föreställ er en värld utan ondska. Hur skulle vi beskriva en sådan värld? Jag tycker själv att det skulle vara en perfekt värld. Det skulle inte finnas någon ondska. Det skulle inte heller finnas något som vi kallar för gott. Det skulle inte finnas någon godhetsskala, eftersom allt skulle vara perfekt. Det perfekta har ingen skala, det behöver det inte ha eftersom allt är fullkomligt.
I en perfekt värld skulle vi inte behöva kompensera det ofullkomliga. Det är just det ofullkomliga som behöver en kompensation, så att vi kan stå ut med det. Det som kompenserar det ofullkomliga bäst är kärleken. Det ofullkomliga, som namnet säger inte kan nå upp till något som är perfekt.
En värld utan ondska måste då vara en värld utan förlåtelse. Jo, det är lätt att föreställa en perfekt värld i det fallet. I en perfekt värld finns det inget som skulle behöva förlåtas. Ingen skulle behöva be om förlåtelse och ingen skulle behöva förlåta någon annan, eftersom ingen skulle göra något fel.
Bibeln förklarar inte varför det onda finns i vår värld. Skapelseberättelsen berättar om trädet på gott och ont. Det är ett träd som ger människan kunskap om det goda och det onda. Förrän de första människorna förstår det så kan vi betrakta deras liv förrän de upptäcker kunskapen på gott och ont.
Deras liv är ganska trevligt. Det är som på en paradisö, som man kan se reklamer om i olika media. Människor strövar omkring där i all sköns ro, när de är hungriga äter de av frukterna som växer på träd och på marken. När de är trötta så lägger de sig ner och när de vaknar stiger de upp och gör något trevligt. De behöver inte arbeta för att få mat, de har inget inrutat program utan får använda sin tid och sitt liv som de vill och som Gud har skapat för dem. De känner också Gud och umgänget med honom är naturligt och otvunget.
När är det förlåtelsen behövs? Jo det är då när människan vill ha kunskap om gott och ont. Varför vill människan ha kunskap om gott och ont? Jo därför att hon luras att tro att det inte finns någon död. Gud hade inte satt någon gräns för deras liv. De hade ett liv på obestämd tid, dvs hur länge som helst. Gud hade inte gjort något slutligt beslut om deras livstid. Han hade bara velat ge dem livet för att samtala med dem. Det kan man märka av att människan inte behövde arbeta. Hon kunde helt och hållet ägna sitt liv till att diskutera med Gud.
Människan är nyfiken och människan har också en fri vilja. Människan kan välja vad den vill. Det låter spännande att få bli som Gud och känna till alla hemligheterna om gott och ont. Med det är som att öppna Pandoras ask. När de en gång väljer att äta av den förbjudna frukten om det goda och det onda, då är inget lik sig mera.
Människan har plötsligt framför sig en söndrig värld. En ofullkomlig värld, där det goda och det onda sliter varandra i stycken för att få övertaget. För att inte det onda skall få övertaget så finns förlåtelsen. Hur skall man bli kvitt det onda.
Petrus ställer en fråga om förlåtelsen till Jesus ’Herre, hur många gånger skall min broder få göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse? Så mycket som sju gånger?, svarar Jesus: ’Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttiosju gånger.’ Petrus tror att sju gånger är nog, men Jesus säger att Petrus inte har fattat förlåtelsen ännu. Förlåtelsen är gränslös. Ifall du inte förlåtelser så har du ingen plats i Guds rike, säger Jesus. Att förlåta är att göra som Gud gör. Att inte förlåta är att göra som det ofullkomliga och onda gör.
Jag har träffat ateister som både kan förlåta och be om förlåtelse. Jag har också träffat kristna som varken kan förlåta eller be om förlåtelse. Men det finns ingen framtid utan förlåtelse, eftersom Guds rike finns i förlåtelsen.