3. adventtisunnuntai, Matt. 11:11-19, Martin Fagerudd

Johannes hade en mycket klar bild av sin uppgift som profet. Han är rösten som ropar i öknen ”Bered väg för Herren!” När Jesus kommer till Johannes för döpas, vägrar Johannes nästan, för att han tycker att han inte är värdig att döpa Jesus.
I fängelset får Johannes höra vad Jesus gör. Det ser ut som om han kommit i tvivel om Jesus. Han skickar sina lärjungar för att fråga om Jesus är den som skulle komma eller om de skulle vänta någon annan.
Varför tvivlar Johannes? Johannes hade sagt, att Messias har sin kastskovel i handen med vilken han skall rensa den tröskade säden och att han skall kasta agnarna i elden. Han menade att Messias skall hålla dom genast han kommer. Johannes såg som sin uppgift att förbereda människorna för domen genom att uppmana dem ta emot dopet som tecken på syndernas förlåtelse, som räddar dem på domens dag.
När han hör om Jesus så hör han något annat. Han hör inte om någon som rensar agnarna från vetet, utan om en som botar sjuka, förlåter synder, äter med syndare och säger om barnen att dem tillhör Guds rike. Det här är inte vad Johannes föreställde sig. Jesus säger att lärjungarna skall berätta för Johannes vad de ser: blinda ser, lama går, spätelska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Det borde inte vara oklart för Johannes vem det är fråga om.
Vi kan också förstå Johannes fråga ur en mera personlig synvinkel. När Johannes vill veta något om Jesus, så handlar det lika mycket om Johannes själv. Är han den som han sade om sig, rösten som ropar i öknen? Har han verkligen berett vägen? Jesus svarar på den frågan också, fastän Johannes inte frågade direkt, men Jesus förstår nog Johannes fråga. Jo, Johannes är verkligen den om vilken profeten skriver ”Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.”
Profeten Jesaja talar om profeten Johannes döparen och det här vet Jesus. Johannes är mer än alla profeter. Alla profeter fram till Johannes fick bara tala om Messias tider, men de fick inte se dem. Johannes är på tröskeln till den nya tiden som är Kristi tid. Jesus tillägger att det finns en skillnad mellan Johannes och dem som fått gå över tröskeln till Guds rike: även den minsta i himmelriket är större än Johannes. Det är skillnaden mellan Johannes och dem som följer Jesus. Med Jesus kom himmelriket när det började tränga fram redan i Johannes dagar. En del försöker rycka det åt sig. Därför blir Johannes både fängslad och avrättad. Med Johannes sker den stora vändning i Guds historia.
Jesus visar med en avslutande liknelse hur människorna inte alls reagerar på det nya fastän Guds tid är inne, när alla tecken är uppenbara. Han liknar människorna vid barn som inte kan bestämma sig vad de vill leka. Helst vill människorna vara betraktare och se andra dansa efter sin pipa. Johannes följde den asketiska vägen, han bodde ju i öknen och levde på vildhonung och gräshoppor. Det duger inte åt människorna som kallar honom galen. När Jesus äter och dricker med syndare, så duger heller inte det åt människorna som kallar Jesus för matvrak och suput.
Till allra sist säger Jesus något om vishetens gärningar. Vishetens gärningar är det vad Johannes och Jesus gör. Och med det vad de gör vill de ge Gud rätt. De visar att Guds vishet verkar i deras gärningar och ord. Att ge rätt åt Jesus, det är att tro på honom. Då erkänner vi att Gud verkar i Jesus. Dt var detta som Johannes ville veta, att Gud verkar i Jesus. Men Johannes ville också veta om Gud verkade med honom. Det sa Jesus att Gud hade gjort. Att Gud verkar bland dem, betyder att han också verkar bland människorna, alltjämt, för han är alltid vår nådiga och kärleksfulla himmelske far.