3. paastonajan sunnuntai, Joh. 8:46–59, Martin Fagerudd

Var och en av oss har säkert varit med om någon diskussion som inte lett någonvart. Det berodde kanske på olika meningar från början, som hindrat från att komma vidare.
Jesus är med om en sådan diskussion. Målet i en sådan diskussion var att göra den andra parten svarslös. Därför försökte man också stämpla den andra med de allra värsta beskyllningar, som t.ex. att kalla motståndaren för djävulen själv. Det är inte ovanligt nuförtiden heller, men det har nuförtiden fått beteckningen hat-tal, hatpropaganda eller dylikt. En sådan diskussion med alla element utspelas mellan Jesus och hans motståndare.
Jesu motståndare beskyller Jesus för att vara en hedning som är besatt av djävulen. Jesus ger igen för gammal ost och säger om sina motståndare att de inte känner Gud. Han menar att de är djävulens barn.
Jesu motståndare tror till slut att de skall göra Jesus svarslös med sin ironiska kommentar ”Du är inte femtio år, och ändå har du sett Abraham.” Till det svarar Jesus jag fanns före Abraham. Motståndarna blir svarslösa men tänker också de stena honom. Jesus använder om sig själv ett begrepp genom vilket han kallar sig för Gud. Det är begreppet ”Jag är”. Motståndarna tänker döda honom, eftersom döden är straffet för hädelse.
Vi vet att Jesu motståndare i allmänhet utgjordes av fariseer och sadduceer, som de kallas för i de tre första evangelierna. Fariséerna var ett parti vars medlemmar bestod främst av skriftlärda och lägre prästerskap. Till sadducéernas parti hörde samhällets övre skikt och särskilt översteprästerna, de andliga ledarna.
I Johannes evangelium kallas dessa Jesu motståndare, fariséerna och sadducéerna, i allmänhet för ”judar”. Det berodde på en total brytningen mellan de judar som trodde på Jesus och de judar som inte trodde på Jesus. Det är just den situationen som återspeglas här i dagens evangelium. Därför är språkbruket så hårt.
Det är viktigt att nu ingen tror att det som står i dagens evangelium berättigar till att förfölja eller diskriminera judar eller andra som inte tänker som vi. Framför allt skall vi inte tro att Jesu motståndare är djävulen. Evangelierna beskriver inte djävulen, så att de skulle ge konturer åt honom. Det är för att vi skall förstå att ingen människa kan kallas för djävul. Vi skall inte tro det om Jesus heller.
Det är inte ovanligt att Jesus beskylls för att vara djävulen. Alla evangelier berättar om det och de tre första berättar att Jesus beskylls för det just då när han driver ut onda andar ur besatta och sjuka människor. Johannes evangelium berättar inte att Jesus skulle driva ut onda andar ur människor, fastän han säkert kände till sådana berättelser. Johannes har har lämnat bort dem.
Johannes berättar att just de judar, som trodde på Jesus, beskyller honom för att vara djävulen. Det sker igen just då när Jesus anklagat dem för att planera döda honom. Jesus säger att det gör de för att de inte har låtit hans ord tränga in i dem. Det är ju helt naturligt man litar på den människas ord, som man tror på och har förtroende för. I annat fall är tron inte uppriktig och ärlig.
Ett centralt tema i Johannes evangelium är motsatsförhållandet tro och otro. Jesus har gjort allt gott. Han förvandlade vatten till vin vid bröllopet i Kana och han uppväckte Lasaros från de döda. Sånt gör inte djävulen utan den som är utvald av och på Guds sida.
Diskussionen mellan Jesus och hans motståndare tar inte slut med att Jesus säger att han fanns före Abraham. Den har ännu inte tagit slut, men Jesus har gett ett oemotsägligt argument. Han tog på sig staffet för det onda och då mister han livet. Gud får sista ordet då han väcker Jesus från de döda. Det gör han för kärlekens skull. Det är just Jesus som evangeliet uppmanar oss att lära känna. Han är nära oss alla, och det kan vi känna och märka när vi ber. Då märker vi hur Jesu ord trängt in i oss.