Den här dagen berättar om andarnas kamp. Hurudan ande är du fylld med idag? Av rädslans ande? Av ångestens ande? Av hatets ande? Av modets ande? Av frimodighetens ande? Av kärlekens ande?
När du är rädd så känner du hur rädslan tar över inte bara ditt sinne utan också din kropp. Du tappar krafterna och blir svag, du känner att du inte kan göra något motstånd och blir handlingsförlamad. Du känner dig sjuk. När du är glad så tar glädjen tag i hela din varelse, så att du inte bara känner glädjen i ditt sinne utan du känner den också i din kropp, som känns lätt med mycket energi, så att du kunde utföra hjältedåd.
Om vi tänker så här så har vi mycket gemensamt med Jesu tid. Man ansåg då att andar gav upphov till sjukdomar. Det enda sättet att bota de sjuka var genom att driva ut den onda anden eller djävulen som förorsakat sjukdomen. Det kallas för exorcism. Man kan förstå det här eftersom det var mycket tunnsått med läkare. Sådana fanns till endast för rikt folk. Men den tidens medicin var inte så väl utvecklad som nu.
Jesus botar människor med Guds finger. Det betyder att han gör det med Guds kraft. Också fariséerna och deras lärjungar använder sig av samma metod.
Den här gången botar Jesus en människa som var stum. Det var en människa som inte kunde tala. När Jesus botar människan, börjar människan tala. Vi kan säkert vara av samma åsikt att Jesus gör ett bra jobb. Han har framgång med sin arbetsmetod.
Jesu tids människor tycker att det här är något häpnads-väckande. Kanske det var så att alla som praktiserade metoden inte var så framgångsrika.
Några tänkte att Hur kan Jesus, som är den där galna predikanten från Galiléen, bota en sjuk? De tänker att Jesus botar med hjälp av djävulen, som här kallas för Beelsebul. Det är igen ett gammalt kanaaneiskt gudsnamn. I Israels ögon är Beelsebul en avgud och alltså en demon. Det finns bara en Gud.
Jesus svarar och tar fasta på deras påstående om att han botar med hjälp av djävulen. Han säger att Hur skulle det vara möjligt att djävulen skulle göra det goda? Då jobbar ju djävulen emot sig själv, vilket är omöjligt. Ett rike kan inte strida mot sig själv. Det kallas annars för inbördeskrig. Sådant förekommer bara bland människor.
Jesus botar med Guds finger, vilket betyder att han gör det med Guds kraft. Vi ser spåren av Guds finger överallt i vår värld. Att Guds finger, Guds kraft verkar här betyder att Gud ingriper i våra liv. Jesus talar om Gud på ett sätt så att vi förstår att han är nära och att han kommit oss speciellt nära i Jesus. Gud finns verkligen, men han är bara så oändligt stor att vi inte kan se honom. Så vi kan inte förstå hur han kan fylla oss.
Jag läste annars bara en del av evangeliet idag. Nu vill jag läsa resten: När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.
Jesus berättar att det är alltid någonting som fyller oss, våra känslor, tankar och kropp. Det kan vara ångest och rädsla, mod och frimodighet som jag berättade i början.
Jesus menar att antingen är det Guds ande som fyller oss eller så är det någon annan ande, som inte vill oss eller gör oss väl. Det räcker inte med att Jesus driver ut andar med Guds finger. Människan måste få en ännu starkare ande som håller alla de dåliga andarna borta från henne. När Jesus lär lärjungarna att be Fader vår, så talar han samtidigt om den heliga anden, som han säger att Gud ger oss. Det här berättar han kort före han driver ut demonen.
Det är i dopet som vi får den heliga Anden. Den hjälper oss att försvara vårt inre för alla onda angrepp. Den hjälper oss att tro på att Gud har allt i sin hand. Den heliga anden hjälper oss att tro, be och arbeta för att människor skall veta och känna att Gud är nära, så att han välsignar och bevarar var och en. Hans Ande ger skydd åt våra känslor och tankar, vår hela kropp.
3. paastonajan sunnuntai, Luk. 11:14–23, Martin Fagerudd
Martin Fagerudd
Vantaan ruotsinkielinen seurakunta