3. sunnuntai loppiaisesta, Joh. 4:39 – 42, Martin Fagerudd

Jesus vet allt om en samarisk kvinna vid Sykars brunn. Tron i henne väcks. Flera av byborna kommer till tro på Jesus genom hennes ord. Den här söndagen kallas för trons söndag och frågar: Vad är tro på Gud?
En av läsningarna handlar om Naaman, den syriske kungens framgångsrika general och överbefälhavare. Han hade kungens fulla förtroende. Naaman led av spetälska men det hindrade honom inte att arbeta som general och att leda hela den syriske kungens armé.
Det är en känd berättelse som också Jesus kommenterar efter sin första predikan i Nasarets synagoga. Han är ganska utmanande och säger att på Elishas tid fanns det många spetälska i Israel. Endast syriern Naaman blir botad men ingen av de många spätelska i Israel. Åhörarna blir ursinninga över det här, att ingen blev hjälpt i Israel. Hur kunde en hedning bli botad men ingen av Guds eget folk?
Berättelsen om Naaman i 2 Kungaboken hör till en tid i Israels historia som betecknas av religiösa och politiska konflikter ända fram till Samariens förstörelse. Jerobeam I inrättar två kultplatser i Betel och Dan och ställde upp en kalv av guld på vardera platsen vilket Kungabokens författare anser vara en synd.
Frågan i Kungaböckerna handlar om samma fråga som NT tar upp, nämligen den om var den rätta platsen för att tillbe Gud är, på Samariernas heliga platser eller på de platser som de som tror på Gud har så som Jerusalem. Visserligen handlar det också om vilken Gud man tillber, avgudar eller Herren.
I NT finns frågan kvar om den rätta platsen för tillbedjan för judar och samarier. Det kan vi läsa om just i samband med Jesus och den samariska kvinnan, som ställer frågan åt Jesus.
Jesus svarar att platsen betyder inte utan hur man tillber Gud. Jesus säger att man skall tillbe i ande och sanning. Jesus menar att gamla religionstvister hör till en förgången tid. Men hans svar handlar om den absolut viktigaste frågan, att be i tro och tillit till Gud. Då är vi tillbaka i trons väsen som den här söndagens bibelläsningar vill vägleda oss i.
Naaman blir botad av profeten Elisha. Det enda han behövde göra var att bada sju gånger i Jordan floden. Upplevelsen av att bli botad blir så överväldigande att Naaman tackar Gud med orden ”Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel.” Det vad Naaman säger handlar om Guds väsen. Det igen är den väsentligaste frågan i Bibeln.
Naaman säger det väsentligaste om Gud som Bibeln säger på varje blad: Det finns ingen annan Gud utom Herren. Det betyder inte nu att vi vet bäst och har råd att vara arroganta mot alla andra människor. Att Herren är den enda Guden har han först låtit sitt folk veta. Sedan har hela världen fått veta det genom hans folk samt först och främst genom Jesus.
Vi kommer ihåg hur han gjorde det. Först fick Mose veta att Gud är den som är, det är den levande Guden. Sedan fick Farao Ramses II, som trodde sig vara gud, veta vem som är Gud som har all makt. Efter det uppkom en häftig kamp om Guds väsen som pågick i Israel under flera århundraden fram tills det norra riket Israel gick under. Rörelsen som format Israels tros-bekännelse Herren är den enda Guden vann kampen. Det tog länge, men det var också det Gud ville få fram. Ingen kan tävla med honom.
Jag tecknar säkert historien i mycket stora drag,men för att komma till kärnan, när sedan Jesus kom. Han understryker att Gud är helt suverän i sin makt, men han visar att Gud inte är så särskiljande i sin godhet som man har låtit förstå, eftersom han vill rädda alla människor, så att han säger i Jesus att han uppskjutit domen och visar sin nåd åt alla, eftersom han vill att människan skall räddas.
Gud vill visa nåd och därför sänder han Jesus som visar att Gud inte utesluter någon utan hjälper, förlåter och välsignar alla utan åtskillnad. Det gör han så att ingen går under. Med det här väcker Jesus tro hos många. Han visar hur Gud är nära oss alla, så att alla som möter honom känner det, att Gud är lätt tillgänglig, han är nära som bönen, som leder till högst personliga samtal med honom och var och en som ber. Jesus visar hur Gud hör och svarar. Just det väcker tro, nu liksom då.