3. sunnuntai pääsiäisestä, Joh 16:16-23, Martin Fagerudd

När Jesus tar avsked av sina lärjungar inleder han med att trösta dem; att de inte skall känna någon oro. Sedan säger han vad de skall hålla fast vid; att de skall tro på Gud och på Jesus. Till sist säger han att han borta bara en liten tid. Därför berättar han hur han tänker hålla kontakt med församlingen fastän han är borta.
Grunden för lärjungarna för att fästa sig vid Gud och Jesus, hålla upp kontakten med honom och lita på att han kommer tillbaka är den heliga Anden. Det viktigaste här är det som Jesus undervisar om den heliga Anden eftersom det är genom den han uppehåller kontakten till församlingen. Den är ju också grunden för tron och tilliten till Gud och Jesus.
Tre gånger påminner Jesusom hur Anden, som alla hans lärjungar fått i dopet, hjälper församlingen. Den tredje gången berättar han allra utförligast: ”Men när han kommer, sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.”
Det viktigaste är sanningen. Församlingen skall söka alltid sanningen och inte nöja sig med något mindre. Sanningen handlar om trons grund, om tron på Gud och Jesus. Att Anden skall vägleda med hela sanningen, betyder att den påminner om Jesu ord och gärningar. Det berättas flera gånger att lärjungarna i olika situationer kom ihåg vad Jesus hade sagt. Anden upplivar minnet, så att församlingen minnas rätt vad Jesus sagt och gjort. Jesus är närvarande genom att Anden påminner om Jesu ord, som visar att Jesus är närvarande. Det gäller också oss, när vi läser i Bibeln om Jesu ord och gärningar. Hjälparens viktigaste uppgift att hjälpa församlingen se och höra Jesus när han är borta.
Genom hela talet påpekar Jesus att han gå till Fadern, han är borta. Eftersom han är borta så berättar också han hur han är nära, så att han kan vägleda församlingen. Han berättar att han ständigt håller kontakt med sin församling genom sin Ande. Därför är det viktigt att församlingen håller fönstren öppna så att Andens nya och friska luft ständigt kommer in i församlingen. Det betyder att församlingen alltid skall vara öppen för Anden och för vad den har att säga. Församlingen håller fönstrena ständigt öppna för Guds rikes friska luft.
Nu skulle man förstås tänka att Jesus skulle vara fylld av oro, när uppbrottet från livet är nära förestående för honom. De tre första evangelierna berättar att Jesu sista bön i Getsemane var ångets- och smärtfylld. Han vill inte vara ensam i sin sista stund, utan bad att de tre närmaste lärjungarna skulle vaka och be med honom i hans svåraste stund.
Johannes berättar annorlunda. Fastän Jesus skall dö, så är han varken ångestfylld eller ängslig. Det grundar sig på att Jesus vet varför han dör och för vem han dör och att det kommer att gagna och föra med sig välsignelse åt alla människor.Dessutom så förhärligar hans död Gud. Det betyder att Gud får ära. Att få ära vet vi vad det betyder. Genom att vara trogen och lydig till döden, så får Gud ära i Jesu död. Jesus får också ära och härlighet. Men vi vet ju att Jesus blir bara sviken och dödad. Att svika och döda, det är världens sätt att älska. Men Jesu sätt att älska är att vara trogen intill döden. I kärlek ger han sitt liv för alla. Hans kärlek handlar om att utge sig själv och inte svika.
Det finns också en annan fråga Jesus vill svara på i dag. Eftersom han är på väg bort, till Fadern, så vill hans församling veta hur länge han är borta. Till det svarar Jesus, att en kort tid. Nu vet både han och hans församling, att både församlingens och lärjungarnas tid här i världen också är fylld av vånda och smärta. Men Jesus själv säger genom en liknelse att all vånda här i världen är övergående. Plåga och rädsla, smärta och vånda, allt sådant skall ta slut. För att beskriva det använder Jesus en liknelse om en havande kvinna. Med denna liknelse säger han att lärjungarna i alla tider har det svårt. Men det skall inte räcka länge, därför att efter en kort tid får vi se Jesus igen. Då får vi glädjas. Det är ju det som församlingen väntat på i alla tider.
Tiden mellan det när lärjungarna såg Jesus för sista gången och när församlingen får se honom igen är kort. Allt är över när Gud tar över. När det kommer att ske, vet vi inte, men tiden är kort. Petrus säger i sitt brev att för Gud är tusen år som en dag och en dag som tusen år. Tillsvidare har det gått bara tvåtusen år eller bara två dagar.
Här under den korta tiden måste vi brottas med våra svåra frågor. Men vi skall ändå minnas att församling har gemenskap med Fadern och Sonen och den heliga Anden. Vi är inte ensamma, utan Jesus påminner oss om att församlingen är innesluten i Faderns och Sonens kärlek och fylld av Anden. Vårt riktiga hem är nära.
Det är också skönt att veta, att alla frågor får sina svar, när vi ser honom igen. Då finns det inget som vi mera behöver svar på. Den som ständigt hjälper oss här och nu är Anden, som är som en ljuv vårvind som inte kan uteslutas. Bara öppna ert hjärtas fönster för Guds Andes ljuva och friska vårvind!