4. adventtisunnuntai, Matt. 1:18-24, Martin Fagerudd

När en familj skall få barn, brukar föräldrarna ta del i kurs i förlossningsförberedelse. Jag har deltagit i sådan. Det viktigaste är ju att påminna modern om ur hon skall andas under och mellan sammandragningarna. Det är bra, för det är mycket stressande och rentav en kritisk situation att vara med på en förlossning, speciellt för en blivande far. Det är inte ovanligt att den blivande fadern är mera i vägen än till hjälp vid förlossningen. Min hustru sade att jag klarade det bra och var henne till hjälp, så när min yngsta son föddes var jag redan en erfaren barnmorska.
Marias förberedelse för sin förlossning är dramatisk. Hon fick ju veta av en ängel att hon skulle föda, Guds son. Det finns inga kurser för sådant och därför går hon igenom en annorlunda förberedelse. När Maria får veta att hon skall föda Guds son, är hon en ung flicka, inte mer kanske än 14 år. Vid den tiden var det vanligt att människor i tidig ålder måste ta ansvar för sitt liv.
Medelåldern på Jesu tid låg vid 40 år. Jesus var 40 år när han dog och han var en gammal man. Maria förberedde sig på ett speciellt sätt. Hennes väntan är fylld av förtröstan ’Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.’ Maria är förberedd.
Fastän Maria är den viktigaste personen i väntan på Kristi födelse, så är Josef idag den centrala personen. Varför han är det, får vi svar på snart. För Matteus är den viktigaste frågan ’Hur kan Jesus, den ogifta kvinnans Marias son, vara av Davids släkt?’ Maria hör ju inte till den släkten. Men det gör Josef. Jesus kallades alltid för Davids son. Ingen ifrågasatte Josef som far. Men för att Jesus var född av en ogift kvinna, måste Matteus förklara hur Josef blev Jesu far.
Josef blir Jesu far på ett mycket dramatiskt sätt. Det är hans personliga egenskaper och gåvor som bidrar till det. När man betraktar Josef så har han väldigt många likandana drag som Josef, Jakobs son, han som var näst efter farao i rang i Egypten. Josef leds av drömmar. Han blir uppmuntrad i drömmen av en ängel, en budbärare från Gud, att vara modig och ta Maria till sin hustru, fast hon var gravid före äktenskapet hade börjat. Genom Josefs mod, egenskaper och gåvor blir Jesus som Maria fött, upptaget i Davids släkt och antecknat i släktförteckningen. Josef erkänner att Jesus hör till hans familj och Davids släkt.
Att Josef först tänkte skilja sig från henne berodde på att han inte visste meningen med barnets födelse. Men när han får veta att Jesus är Guds son, så ändrar han sin plan. Han förstår att Jesus är född, så som Johannes säger, inte av blod, inte av kött, inte av någon mans vilja, utan av Gud. Det är en födelse bestämd av Guds skaparvilja. Att Gud har skapat allt beror igen på hans kärlek.
Gud har behag till oss, han har goda tankar till oss och han låter sin goda vilja ske bland oss. Han har låtis sin son födas, för att skall kunna födas på nytt i tillit till Gud och hans goda vilja, för hans sons skull. Då kan vi i tro och tillit erkänna, att Gud är med oss.
Slut är väntans tid, nu är uppfyllelsens tid. Gud uppfyller sittlöfte om fölåtelse, frälsning, uppståndelse och liv.