4. sunnuntai helluntaista, Matt. 9:9-13, Martin Fagerudd

Martin Fagerudd
Vanda svenska församling

Jesus besöker Matteus hus och håller måltid med honom. Det får andra tullmän och syndare höra, så de går dit frimodigt och deltar i måltiden. Det är inte utan orsak Jesus kallas för tullindrivarnas och syndarnas vän.
Men hur har Jesus blivit syndarnas vän? När vi läser Bibeln märker vi, att det inte är möjligt att ha måltid med vem som helst. Bibeln nämner många gånger att de man främst kallade till gemensam måltid, var de som är förtjänta av en inbjudan.
Den som var värdig under Jesu tid att bli inbjuden, som inte bara är en personlig vän till den som inbjuder utan också en sådan som kan kallas för Guds vän. Det är alltså inte en syndare, utan en som håller Guds bud. Den djupa klyftan går mellan rättfärdiga och syndare, till de sistnämnda hör också tullindrivarna.
Nu har Jesus kallat en tullman till lärjunge. Det förutsätter att de också håller måltid tillsammans. Hur kan det vara möjligt att Jesus kallat en Guds ovän? När Jesus kallar tullindrivare och syndare, så gör han liksom när en läkare botar sjuka. Men han gör mer än en läkare. Han förlåter också deras synder.
Vem kan förlåta synder utom Gud? frågar de skriftlärda, och menar att han hädar. Enligt GT kan endast Gud förlåta synder och den människa som förlåter synder hädar. Men Jesus säger, att Människosonen har makt att förlåta synder. I Markus evangelium förundras just människorna över att människan fått en sådan makt.
När Jesus förlåter synder och kallar syndare till gemenskap med sig, innebär det, att dessa syndare får sitta till bords med alla rättfärdiga och kallas för Guds vänner. Det är den oväntade gradstegringen för dessa förlåtna syndare. De blir friska och accepteras i Jesu gemenskap på samma sätt som de friska, som inte behöver någon läkare. Han uppmanar bara de skriftlärda att försöka förstå vad profeten Hosea menar med ”Barmhärtighet vill jag se och inte offer.”
Hos profeten Hosea står orden i ett sammanhang som beskriver folkets ånger. Profeten skriver att folket offrar utan den minsta ånger. Jesus har funnit att tullindrivarna som kommit till honom, är människor som verkligen ångrar sina synder och söker läkaren för att bli hela människor. De vill räknas som medmänniskor och Gudstjänare. De har fått nog av att vara utstötta.
Profetens ord är en bra påminnelse till de skriftlärda om att kunna skilja mellan riktig och falsk ånger. Dessutom tjänar orden som en påminnelse om att de rättfärdigas rättfärdighet är från Gud och inte något de själva presterat.
Vi märker att Gud är översvallande god mot människorna. Han visar det i Jesus, han som inte gör skillnad på människor, utan menar att även den mest oduglige måste få komma in i Guds rike.
Det visar att ingen skall tänka att den kommer in i himmelriket med sina förtjänster. Inte heller skall vi tänka att vi är så dåliga pga våra brister och synder att vi inte har den minsta chans att komma in i Guds rike. Jesus visar att allt beror på Guds godhet och att vi alla är förlåtna syndare.
Jag har alltid förundrat mig över att Jesus bara kommer till människor och säger ”Följ mig”. Människans lämnar allt det hon höll på med och följer honom. Jag tycker attd et bara berättar om att Jesus har en sådan förmåga att finna människorna, som känner på något sätt igen honom och mer än så. De måste känna att Gud kommer där, och kallar människan med sig och de förstår genast följa.
Ingen annan har säkert sett dem och kallat dem. Dessutom känner de ju genast att de är accepterade sådana som de är. Syndarna kallades utan nådeansökan, Gud accepterade dem och lät dem finna en förbarmande gemenskap i Jesus. Gud uppsöker genom Jesus och upprättar dem, ger dem nåd och ett nytt liv.