4. sunnuntai loppiaisesta, Mark. 4:35-5:1, Martin Fagerudd

Evangeliet idag har en intressant historisk bakgrund i ett arkelogiskt fynd från år 1986. Efter en tid av extrem torka hade vattennivån i Gennesarets sjö sjunkit kraftigt. Två unga israeliska fiskare från kibbutzen i Migdal vandrade längs stranden och såg något som stack upp ur bottenleran. När de undersökte fyndet närmare kunde de konstatera att det var en båt. Grundliga undersökningar har visat att fiskebåten är från den romerska tiden, alltså från Jesu tid. I en sådan båt hade Jesus och hans lärjungar gjort sina sjöfärder på Gennesarets sjö. Båten är inte alldeles liten, den är 9,2 m lång, 2.2 m bred och djupgåendet är 1,25 m, m.a.o. en rejäl fiskebåt som också användes för transport av både passagerare och gods.
Vad har nu det här att göra med dagens budskap, och varför skulle nu en åt vara av så stort intresse här och idag? Är det månntro bara frågan om att predikanten får behandla ett av sina favoritämnen?
Båten är viktig, inte bara som transport- och arbetsredskap. Det berättar alla evangelier om. Jesus predikar från den, han behöver båten för att undvika både vänligt och ovänligt stämda människor. Den skyddar också mot hans fiender. Första gången Jesus stiger ombord beror på att några fariseer som är vänligt stämda mot honom, varnar honom för att fariseernas och Herodes anhängares planer att döda honom.
Den bästa berättelsen om båten finner vi i dagens evangelium som handlar om stillandet av stormen. Nu vet vi att Jesus kommer från Nasaret, som befinner långt från Gennesarets sjö. Jesus hade säkert aldrig ägt eller seglat en båt på egen hand. Han är husbyggare.
Båten igen var byggd för alla slags väderleksförhållanden på sjön och lärjungarna kunde säkert manövrera den. Jesus hade blivit berömd som lärare och exorcist, så de behöver knappast Jesu hjälp i stormen för att han skulle vara en god seglare. Lärjungarna trodde säkert inte att Jesus behärskade den farliga situationen på sjön bättre än de själva.
Båten de seglar har ett brett akterskepp i förhållande till ett smalt förskepp och bottnen är flat, vilket gör att styrmannen behövde hela det stora akterdäcket för att balansera båten och styra. Det är just där på akterdäcket som Jesus sover, när båten kränger och är nära att gå överstyr, då de nästan 2 höga vågorna börjar kommer in i båten. De nervösa fiskarna var tvugna att väcka sin sovande passagerare. Jesus borde åtminstone flytta på sig så att styrmannen kunde sköta sitt arbete, för att båten skall undvika kapsejsning. Lärjungarna ber inte Jesus om hjälp, utan de kritiserar Jesus och deras rop är närmast irriterat: ”Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?” Visst trodde lärjungarna att Jesus kan hjälpa i stormen. Jesus säger ju ”Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?” Han säger med andra ord: Vet ni inte vem ni har ombord?
Jesus har inte tidigare gjort naturunder och när han stillar stormen så kommer det som en total överraskning åt lärjungarna. I den allvarliga situationen grips de av stor fruktan för att de kan ana Guds närvaro. De får häpet konstatera att till och med vinden och sjön lyder honom och säger till varandra ”Vem är han?
Det är en hemligheten som sakta rullas upp tills Petrus identifierar Jesus som Messias, den levande Gudens Son. Efter det seglar de inte mer. Båtens skydd behövs inte mer, eftersom hemligheten med Jesus inte mera är någon hemlighet. De vet alla vem han är. Det är också nu Jesus vet sitt mål och sin uppgift. Då bär resan mot Jerusalem, som finns uppe bland bergen. Där kan de inte använda någon båt. Den kan inte mera ge skydd, när Messias utsätter sig och utger sig för människan och världen.