4. sunnuntai loppiaisesta, Matt. 14:22 – 33, Martin Fagerudd

Man kunde kanske tänka att Bibeln berättar om människor som har en stark tro. Men det är i själva verket tvärtom. Exempel på starkt troende människor är ganska få; det berättas bara om en romersk officer, om en blindfödd man och om en syrisk kvinna.
Dagens exempel är mycket vanligare. Lärjungarna skriker av rädsla när de ser Jesus gå mot dem på sjön. När Petrus ser hur det blåser blir han rädd och börjar sjunka. Då ropar han på hjälp. Det är oftare Jesus kallar sina lärjungar för trossvaga. Lika ofta blir han tvungen att lugna dem. Tro tycks inte vara hemskt normalt eller vanligt. Om det skulle vara det så skulle nog Bibeln också berätta om det.
I alla de berättelser som berättar om stark tro hos människor, betonas också hur förvånad Jesus blir när han möter sådan tro. Om det skulle vara vanligt med stark tro skulle knappast något sådant nämnas. Bibeln är inte de starkt troende människornas hjälteberättelse.
Det är inte ens vanligt med tro i alla situationer. Det är vanligare med tro just när vi är i nöd, rädda, i panik och när ingen annan hjälp finns till hands. Vår tro är tro i rädsla och i nöd. Bara då när vi råkar i ett för oss onormal situation så tror vi med ett nödrop. Så är det också med lärjungarna.
Det är ju bra, för sådana exempel är långt fler i Bibeln än de motsatta som uttrycker en orubblig och stark tillit till Gud. Varför det är så kan jag inte riktigt svara.
Min kollega som var sjömanspräst i tiden berättade om en händelse som han hade hört en jul. Ett fartyg var på väg en julafton mot London. Efter att fartyget passerat Kielkanalen vilka så gott som alla fartyg gör som skall från Östersjön till Nordsjön, så ligger där utanför kanalen tiotals fartyg för ankar. Det visar sig att det råder en mycket hård storm på Nordsjön.
Kaptenen tänker Vi kanske kan undvika stormen om vi försöker komma runt stormen. Det är inte omöjligt. Alla sjömän känner till en enkel regel för att bestämma stormens centrum. Man svänger ryggen rakt mot vinden, sträcker ut vänster hand 70 grader ut. På det viset har man på ett enkelt sätt bestämt stormens centrum. När man känner till det så vet man hur man kan köra runt stormens öga. Det var säkert så kaptenen tänkte och gjorde och tar risken, fastän det kan hända att han ändå hade mera avancerade instrument till sitt förfogande.
Risktagningen brukar lyckas i de flesta fall. Men inte kaptenen i vår berättelse. Han råkar kanske inte ut för århundradets storm, men han råkar ut för den värsta han eller hans besättning varit med om. De är alla rädda men för en i besättningen representerar den fördärvets alla makter och han hamnar i psykos. De kommer fram före alla andra. Det första de gör är att de besöker ett sjukhus för att få hjälp åt sin psykotiske kamrat. Tre skäggiga, smutsiga och utmattade sjömän kommer till sjukhuset. En läkare som fått höra en första sjukdomsbeskrivning möter dem. När han ser de tre vet han inte vem det gäller så han frågar Vem av er är det som behöver läkarhjälp?
De såg säker ut som lärjungarna som kämpar vid årorna, när de ser Jesus komma gående på vattnet. Berättelsen har säkert sina rötter i berättelserna från påskens händelser och berättar om den uppståndnes uppenbarelse, när han visade sig för Petrus. Det är just i sådana situationer som vi hört Jesus säga Lugn, det är jag. Var inte rädda!
Efter att de tre besättningsmännen lämnat sjukhuset säger kaptenen till sin besättning att det är dags att gå till kyrkan och tacka Gud för att vi blivit räddade och att vår kamrat fick hjälp. Det fanns inte mera någon fråga om räddning. Den var undanröjd och blev besvarad. Frågan om vem som räddade och hjälpte är också undanröjd.
Det är inte precis några trons hjältar jag har berättat om för er idag. Men det är bra att åtminstone ha en tro som vet vart man kan vända sig i stunder då man verkligen behöver hjälp. Det är en tro som kommer fram när vi känner oss svaga och små, så som när Petrus tro krympte till ett rop på hjälp så att Jesus sträcker ut handen och fattar tag i honom. Men antingen människan har stark eller svag tro, så säger Jesus till dem båda Lugn, det är jag. Var inte rädda. Din tro har hjälpt dig. Även en svag tro räcker.