När det stormar
När det stormar -sången
Jag brukar sjunga den här sången väldigt ofta med barn som jag träffar i olika grupper och på dagisar. Jag har funderat ganska mycket på det vad jag vill berätta om Gud för barn. Den här sången berättar på ett enkelt sätt vad som är viktigt för mig i tron. Jag vill berätta om levande Gud som är så stark att han kan hjälpa oss oberoende av våra livssituationer och problem. Jag vill berätta om Gud som lyssnar på våra böner och svarar dem.
Men vad säger jag om ett barn säger att Gud inte har svarat på hennes böner? Vad säger jag då det händer olika olyckor? Vad säger jag när jag möter besvikelser i mitt liv? Var är Gud då? Varför svarar han inte på böner? Det känns om Gud skulle sova på samma sätt som Jesus sov i båt i dagens evangeliumtext. Man ber och ber och ändå får man inget svar.
Jag tror att alla kristna har i sitt liv perioder då det känns att Gud är långt borta och inte kan hjälpa oss. Man ber och ber för en sjuk människa, men hon blir inte frisk. Man gör allt för att få ett jobb eller en studieplats men det är hopplöst och det känns att Gud inte lyssnar på böner. Man känner sig övergiven, därför att Gud inte svarar på bönerna. Guds tystnad är kanske det allra svåraste i vår kristnas liv. Om jag inte ens kan lita på Gud och hans hjälp, har jag nånting kvar?
Många människor i Bibeln kände sig övergivna och hjälplösa. I psaltarens psalm sägs så här: ”Hur länge skall du glömma mig, Herre? Hur länge ska du dölja ditt ansikte? Hur länge skall tankarna mala, mitt hjärta ängslas dag efter dag? Se på, svara mig Herre min Gud.”
Guds tystnad kan föra oss in i djupare gemenskap med Honom. Åtminstone har jag märkt att svåra perioder i mitt har varit sådana att jag har kommit närmare Gud. När livet är enkelt och lätt och allt går enligt egen vilja, är det så lätt att glömma bort Gud. Man tror att man är så duktig att man klarar sig själv av olika situationer. Man behöver inte be speciellt mycket för olika människor eller saker, man behöver inte tacka Gud för det bra man har fått, man behöver inte läsa bibeln och man behöver inte heller så mycket andra människor eller deras hjälp. Det är en stor fara att bli självupptagen och högfärdig.
Men när man möter svårigheter, känner man sig liten och ensam. Alla fina prestationer känns obetydliga. Hela livet är som att vara mitt i stormen. Vågorna är så höga att det känns att båten drunknar helt och hållet. Men Gud bara sover.
Bibeln försäkrar oss om att när Gud tiger är han ändå närvarande. Han är med i båten, fast vi varken ser honom eller känner hans närvaro. Lärjungarna fick uppleva det när Jesus sov i båten. Han var fullt medveten om vad som skedde. Han var inte likgiltig trots att det såg så ut. Han vaknade först när lärjungarna kom till honom och väckte honom. ”Herre hjälp oss, vi går under.” Han väntade på att de ber om hans hjälp.
Ofta är Guds tystnad den enda möjligheten för honom att få oss att bli stilla inför honom. I mitten av svårigheter blir man mer beroende av Gud. Man börjar be till honom, när egna krafter tar slut. Man börjar läsa Bibeln, när man inte har någon annan tröst. När Gud tiger, är han ändå nära oss och lider med oss. Han tiger inte för att straffa oss eller för att plåga oss. Guds tystnad betyder inte att Gud vänt oss ryggen.
Jesus upplevde också Guds tystnad när han led och dog på korset. Då fick mörkrets makter fritt spelrum. Gud teg och Jesus kände sig totalt övergiven på korset. Men det var inte en slump. Gud teg för att han ville göra något unikt. När Jesus dog på korset, vann han syndens, ondskans och dödens makter.
Dagens bibeltext talar om att Jesus är starkare än naturens krafter. Han är också starkare än ondskans makter. Han är till och med starkare än döden. Det finns ingen ångest som är så djup att inte Jesus skulle ha varit där före oss. Men många gånger är det svårt att lita på det. Guds motståndare viskar oss att det är barnsligt att lita på Guds hjälp. Det är ju inte möjligt att Jesus skulle ha hutat åt vindarna eller botat sjuka människor. Eller kanske hjälpte Jesus människor för 2000 år sedan men det har ju ingenting med vårt liv att göra. Bibeln försäkrar oss om att Gud är stark och att han aldrig lämnar oss.
I Psalmen 139 sägs det: ”Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand. Den kunskapen är för djup för mig, den övergår mitt förstånd. Var skulle jag komma undan din närhet? Vart skulle jag fly för din blick? Stiger jag upp till himlen, finns du där, lägger jag mig i dödriket, är du också där.”
Det är väldigt viktigt att vi regelbundet läser Bibeln för att Gud kan stärka vår tro på honom. Bibelns texter visar hur stor och mäktig Gud är och hur viktiga vi är för honom. Vi borde stödja och uppmuntra varandra i tron. Jag tycker att det är jättefint när man tillsammans med vänner kan be till Gud för svåra saker. Vi behöver frimodighet att föreslå: Vill du att jag ber för dig? Kan du be för mina problem?
Wilfrid Stinissen skriver så här: Den helige ande lär dig förstå att just din hjälplöshet är din stora rikedom. Gud kan inte motstå en människa som vet om sin nöd och sträcker sina armar upp mot honom.” Gud vill att vi ber till honom för stora och små saker. Inget problem är för litet att berätta till honom och inget problem är omöjligt för honom att fixa.
Vi kan be att Guds vilja skulle ske i våra saker, när vi ber om hans ledning och hjälp. Hans perspektiv är så mycket vidare och hans vishet så mycket större än människans. Ofta har jag sett efteråt att bönesvaret som Gud gav mig var mycket bättre än det vad jag själv ville få.
Ändå finns det många frågetecken och svåra saker kvar. Ingen får svar på alla problem, frågor och funderingar här på jorden. Trots det vill jag fortfarande sjunga ”Gud är stark och jag är svag” med dagisbarn. Jag behöver inte förstå Gud och hans gärningar med min lilla hjärna. Jag får bara vila i hans famn och lita på hans kärlek och omsorg.