5. sunnuntai helluntaista, Luk. 13:1-5, Martin Fagerudd

Somliga straffar Gud genast. Sådant brukar sägas på skämt när någon sagt något ofördelaktigt och samtidigt råkar t.ex. spilla kaffet på bordet. Det ligger en oändligt lång tradition bakom det talesättet. Det föreställningen hittar vi också i dagens evangelium.
Jesus kommenterar två händelser som i tiden hade skakat Jerusalems invånare. Dessa händelser hade också gett invånarna en anledning att spekulera kring orsakerna till händelserna. De som kommer och berättar om det för Jesus, hoppas att han skulle säga något om händelserna och de förolyckade.
Den första händelsen handlar om några galiléer, som hade kommit till Jerusalems tempel för att offra och be. Pilatus hade då gett en order om att misshandla och slå ihjäl dem, utan någon anledning alls. Pilatus var en mycket brutal och hänsynslös man enligt många samtida vittnen. Han var som kejserlig myndighet fullständigt respektlös mot den judiska tron och dess heliga platser. Han hade inte bara gett order om att döda galiléerna, utan lät även vanhelga templet genom att låta galiléernas blod blandas med offerdjurens blod på altaret. Många liknande brutala och hänsynslösa gärningar kantade Pilatus ledarskap i Judéen.
Den andra händelsen, som man hoppas att Jesus kommenterar, handlar om ett tornbygge i Jerusalem vid Siloan-dammen. Tornet rasade och aderton tornbyggare omkom. Nu väntar sig de som berättar om händelserna en kommentar av Jesus främst gällande de omkomnas egen del i olyckan.
Jesu frågor handlar om grundfrågan i de båda händelserna. Jesus frågar om galiléerna som dödades av Pilatus”Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galiléen, eftersom detta kunde hända dem?” Och han frågar om dem som omkom i tornbygget ”Tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem?” De som berättar detta för Jesus, väntar sig någon kommentar av Jesus om de dödade och de omkomna fick sitt straff för sina synder.
Frågan gäller synd och straff. Det var en vanlig föreställning på Jesu tid, att straff följde direkt på synd, som genom en obarmhärtig orsak och verkan -lag. Liknande berättelser finns på andra ställen i NT.
Jesus förkastar direkt en sådan föreställning, och svarar nej på alla sådana spekulationer. Lagen om orsak och verkan gäller inte, som om det skulle vara frågan om en naturlag. Varken galiléerna eller tornbyggarna var större syndare än någon annan.
Just på grund av denna föreställning om synd och straff, så tänkte man aldrig på, hur man kunde ha förhindrat olyckor som skett. Visserligen brukar man ännu spekulera i olyckor i offentligheten. Den vanligaste inställningen till skedda olyckor är ändå den, att man frågar vad man kan göra i framtiden för att förhindra liknande olyckor. Likaså vill man också utreda ansvars-frågan, vilken också är viktig.
Samtidigt som Jesus vägrar att spekulera i de omkomnas skuld, så vänder han frågan om synd och straff till en fråga om omvändelse ”Om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet som de”. Jesus förklara med hjälp av händelserna vad Gud vill. I det kommer evangeliets kärna fram.
Gud är ingen nyckfull tyrann, som plötsligt och utan förvarning ingriper för att straffa människor. Gud skapar utrymme för människan att upptäcka honom som en kärleksfull och nådig himmelsk fader. Till honom kan man vända sig i allt eftersom han har skapat allt liv. Detta utrymme kallas för omvändelse.
För att det skall vara möjligt för människan att ändra sitt sinnelag utan hot och utan rädsla, så behövs det som kallas för Guds rättfärdighet. Guds rättfärdighet är just den hjälpande hand han räckt ut åt oss i Jesus Kristus. Det är just han som är garanten för Guds förlåtelse. I honom ser vi att Gud inte vill straffa, utan rädda och befria. Guds vilja att rädda och befria oss grundar sig varken på våra förtjänster eller på våra synder, utan den grundar sig helt på hans godhet. Guds arbete i värden är därför inte ett skräckvälde. Hans syfte är inte att ens den gudlöse skall dö, utan utan ha liv tack vare hans Son.
Frågan om synd och straff, som Jesus först vänder i en fråga om omvändelse, låter Jesus sedan utmynna i en liknelse om att bära frukt för himmelriket. Men det första, liksom det sista steget på den vägen grundar sig på Guds vilja att rädda och befria, som är just det som förmår människan till omvändelse, att vända sig till Gud.