5. sunnuntai loppiaisesta, Mark. 9:38-41, Martin Fagerudd

Jag hörde en diskussion under studietiden på hemvägen i spårvagnen. En av mina kurskamrater som var hemma från Lappland deltog i den. Jag kommer ihåg kurskamraten bra, eftersom han gärna delade med sig av sina åsikter på föreläsningarna. Han hade åsikter om det mesta.
Jag kommer ihåg särskilt en gång, när han sade Jag hörde inte evangelium förrän jag var 20 år gammal. Jag tänkte först att han aldrig hört en predikan förr, men det kunde han inte ha menat. Nog fanns det predikanter där, ifall han inte bodde i utkanterna av någon kommun. Jag förstod det så, att han först då förstod vad evangeliet betydde. Jag tyckte inte det var hemskt sent han förstod det.
Min kurskamrat diskuterade med en sporadisk resekamrat i spårvagnen och sade bl.a. Inte har kyrkan monopol på sanningen och Jesus. Hans resekamrat instämde stillsamt. Så upptäckte min kurskamrat också mig, att jag satt framför honom. Jag glömmer aldrig det han sade åt mig Du instämmer säkert i det här. Jag sade försiktigt Nog gör jag det. Diskussionen var så intressant, att jag helst hade velat bara lyssna och fundera, men nu var jag med.
Det är säkert därför jag kom ihåg episoden, som jag halvt ofrivilligt togs med in i helt oförberedd, när jag läste dagens evangelium.
En sak är säker. Jag har haft ganska länge tid på mig att tänka på diskussionen, men efter den händelsen före denna dag har jag inte gjort det. Att jag nu gör det beror igen på min långa arbetserfarenhet.
Det som gör församlingsarbete lätt är, när man tillsammans med sina kamrater i det stora hela är på samma linje. Det är lätt att fatta beslut och det är lätt att komma överens.
När man har helt olika utgångspunkter märker man, hur svårt det är med arbete som handlar om övertygelse, ideologi och om tro. När någon uttrycker vad den tror på, då är det svårt, om inte omöjligt att kunna ändra på den människans ståndpunkt.
Då ger också lättare utrymme för mindre grupper att skapas, då osämja och oenighet råder om de stora gemensamma sakerna. Då blir det tryggare och lättare att fungera i en liten grupp, där det känns bra, där man bryr sig och tar hand om varandra. Men en sådan grupp kan skapa också som är något bland det värsta som finns.
Att höra till en grupp kan ha katastrofala följder. Typiskt för gruppbeteende är att sådana grupper ofta föreställer sig ha rätt, och att alla som inte tänker lika är fiender, som man eventuellt också motarbetar. Sådana grupper tänker: Alla andra har fel. Vi ensamma står för sanningen.
Det är rentav livsviktigt att vi i vår församling strävar efter endräkt och att ena församlingen. Det är säkert omöjligt att nå en 100 % -ig endräkt och enhet, men det är värt att sträva mot det, eftersom vi då också har större förståelse för andras åsikter. Då verkar vi ia alla fall enligt vår församlings mål som är att göra gott. Och då gör vi alla fall så som vår Herre vill.
I ett reportage i en dagstidning beskrev man gruppbeteende. Kände sig gruppen hotad kunde man göra de som hörde till andra grupper verkligen illa, utan att man ens reflekterade över att det bara var en övning.
Också lärjungarna hemfaller idag åt gruppbeteende. Johannes säger till Jesus ”Mästare, vi såg en som drev ut demoner i ditt namn, och vi försökte hindra honom, eftersom han inte hörde till oss.”
Jesus skyndar att rätta till den felaktiga uppfattningen, att endast han och hans lärjungar har rätt till det goda. Därför säger han ”Hindra honom inte. Ingen som gör underverk i mitt namn kan genast efteråt tala illa om mig. Den som inte är mot oss, han är för oss.” Jesus menar att en sådan människa, som inte genast tar ställning för honom, är inte en motståndare. Han menar att en sådan som inte genast tar ställning för honom, men ändå gör det goda, inte skall gå miste om sin lön. Jesus menar att ingen har monopol på vare sig sanningen, Gud eller honom själv.
Att kyrkan predikar Kristus betyder inte att den har monopol. Den predikar helt enkelt därför att den medvetet vill vara på Guds sida, så att den kan göra det goda. Det goda finns till allas förfogande, som var och en kan fritt disponera.
Det goda är inte någon enskild människas eller människogrupps egendom. Gud är alldeles för stor för det. Han är god så att han ger alla möjligheten till det goda. Och den som gör det goda kan inte på något sätt vara emot vare sig Gud, Kristus eller sanningen. Det menar i alla fall Jesus, och Gud med honom.