5. sunnuntai pääsiäisestä, Joh. 16:23-33, Martin Fagerudd

Jesus inte bara ber ofta, utan han är också församlingens största förbedjare och bönelärare. Jesu betonar i sin böneundervisning idag den personliga bönen. Utgångspunkten är god när Jesus lovar att ”Vad ni ber om i mitt namn, det skall han ge er…Be, och ni skall få.” Samma lovar Jesus i Bergspredikan där han betonar att vi inte skall ge upp i bönen. Men visst upplever vi ibland att vi inte får vad vi ber om.
Jesus påminner särskilt i Bergspredikan att det viktiga är hur vi ber. Bönen är inte heller något magiskt, med vilken vi försöker påverka Gud t.ex. med många ord. Både på Jesu tid och nu vet vi, att många lever i ångest för liv och utkomst. Jesus berättar i anslutning till det en liknelse om en som i brist på bröd går till sin vän mitt i natten. En begäran i en sådan situation är mycket enträgen. Bibeln visar på många andra ställen, att bönen är en verklig kamp, när man går in i den.
Jesus säger inte någonsin, att Gud inte svarar för att vi inte ber rätt. Gud ställer inga villkor för vår bön. Han säger att vi är hans barn. Skulle han inte svara sina barn! Jesus säger till sina samtida som är föräldrar, att ni ger ju det som era barn ber er om.
I bönen Fader vår kommer det centrala om bönens väsen fram. I den första bönen i Fader vår samtalar bedjaren med sin himmelske Far och finns inför honom. Av alla skapade är människan den enda som samtalar med sin Skapare.Bönen Fader vår innehåller sammanlagt sju enskilda böneämnen och berättar att bedjaren och Gud, finns ansikte mot ansikte i bönen. I högmässan är de båda Gud och församlingen.
De tre första bönerna i Fader vår är i du-form. I dem nämner vi det som Gud ensam har makt över. Det berättar om skillnaden mellan människan och Gud. Gud kan förstås kännas väldigt fjärran, att det kan vara svårt att tro att man kan nå honom.
Jesus försäkrar i bönen Fader vår att Gud är vår himmelske Far, som hör oss. Det betyder, att han är både nära oss och vill höra vår bön, eftersom han vill att alla människogenerationer lever till hans ära, så att hans namn blir helgat bland alla folk. Att Guds namn är heligt är självklart, men vi ber att också vi skall hålla det heligt. Den sista du-bönen, sammafattar därför syftet med alla våra böner, att Guds vilja sker. Visst sker Guds vilja alltid, men vi ber att den också skall ske bland oss.
De fyra sista bönerna i Fader vår är i vi-form. Med dem uttrycker vi vad vi behöver av dagligt bröd och syndernas förlåtelse. I dem kommer också grunden för vår tro på Gud fram, att han är Skaparen som tar hand om oss. Syndernas förlåtelse har sin grund i evangeliet. Genom det han har kallat oss alla till gemenskap med sig. I de sista två bönerna ber vi att Gud skall bevara oss i den yttersta tidens frestelser och ondska.
Det är också viktigt att församlingen är överens om vad den ber. Det brukar församlingen uttrycka med sitt ”Amen” efter varje bön som betyder sannerligen, det skall ske. Bönen Fader vår är den bästa bönen, den är alla böners bön. Den har Jesus själv lärt oss och den är vi alla överens om.
Det finns annars ett drag i Jesu böneundervisning som inte kan spåras hos någon annan bönelärare. Jesus lär att Gud hör vår bön, men det gör nog också alla andra bönelärare. Jesus är den förste och den ende böneläraren som säger i sin böneundervisning: Gud kommer alldeles säkert att svara på din bön. Det speciella draget i Jesu böneundervisningen är att han är utomordentligt optimistisk och så orubblig i sin tillit till vår himmelske Far, att han säger att Gud svarar dig garanterat.
Jesus uppmanar att vi ska be avskilt eftersom Gud ser och hör. Gud hör och svarar fastän vi inte skulle veta hur och vad vi skall be. Bönen är ditt samtal med Gud och han känner till varje ord, förrän du nämnt det.
Med sin unika tillit till Gud, både uppmuntrar Jesus oss att be och fungerar som ett exempel. Han visar också hurudan tron på Gud kan vara när den är som bäst. Det är gott att veta att det finns någon som alltid är nära, som alltid hör och som alltid kan svara fastän ingen människa skulle kunna det. Gud kan, alltid.