6. sunnuntai pääsiäisestä, Joh. 15:26-16:4, Martin Fagerudd

Jesu avskedstal är egentligen en enda lång händelse. Jesus inleder talet vid den sista gemensamma måltiden och fortsätter ända tills han fängslas. Idag har Jesus nått slutet av talets andra del, som handlar om prövningar. Men Jesus håller fast vid den röda tråden som handlar om Jesus och hans församling.
Det vad Jesus berättar idag för lärjungarna är för att de inte skall misslyckas i sin uppgift. Det här är den enda gången Jesus talar om prövningar i samband med löftet om den heliga Anden.
Lärjungarna skall möta prövningar. De hotas av att uteslutas ur synagogorna och bli dödade. Redan under sin livstid ställdes Jesus hela tiden inför dessa hot, så det är inte något nytt för lärjungarna.
Att uteslutas ur synagogan innebär inte bara att de utesluts ur gudstjänst- och församlingsgemenskapen, så som människor nuförtiden gör när de utträder ur kyrkan.
Synagogorna hade på Jesu tid, förutom en andlig dimension, också en juridisk och en social dimension. I synagogan skaffade man sig rätt. Där fanns domstolen, som kallades för Mose stol. På den sitter domaren och skipar rätt.
Jesus botade en sjuk på sabbaten i synagogan, vilket berättar om synagogans tredje funktion. Synagogan var ett slags hälsocentral. Dit kommer man för att bli botad från sjukdomar. Det fanns inte läkare men de sjuka botades genom exorcism eller ande utdrivning. Det fanns flera som sysslade med det, bl.a. fariséernas lärjungar.
Vi förstår att när en människa uteslöts ur synagogan på Jesu tid så handlade det inte bara om att människan gick miste om gudstjänst- och trosgemenskapen. Det är inte litet, men hon också gick miste om alla sina juridiska och sociala rättigheter. När människan uteslöts ur synagogan uteslöts hon ur det ordnade samhället. Hon blev laglös. En sådan fick dödas enligt GT utan att någon ställdes till svars för det.
Jag tror inte att människan tänker på att den sätter sina rättigheter på spel när hon utträder ur kyrkan. De som trodde på Jesus på Jesu tid gjorde det.
Jesus säger det här åt lärjungarna, för att de skall minnas vad han sagt dem när den tiden kommer. Den heliga Anden hjälper dem att komma ihåg varför de predikar om Jesus. De predikar om honom därför att Anden berättar för dem hela sanningen, vad Fadern och Sonen samtalar om.
Fadern och Sonen talar framför allt om Sonens härlighet. Det är härligheten som han fått av sin Fader. Hans härlighet kommer i uttryck i hans lidande och död för världen. Det är nåd och sanning.
Lärjungarna glömmer inte vad Jesus lovat dem.Han hade lovat att deras tillvaro inte blir lätt, utan fylld av prövningar. Men de kommer ihåg att han sagt dem att Faderns kärlek omsluter Jesus och Jesu kärlek omsluter dem. Dessutom fyller han dem med och sin församling sin Ande. Vad kan gå fel? Inget!
Det är lärjungarna och församlingen som är tecknet på Faderns och Sonens kärlek. Det har blivit klart och tydligt för församlingen i Jesu död. Jesus ger sitt liv för sina vänner och ingen kan ha större kärlek. Påsken är Guds kärleks högtid.
Den här kärleken har inte sin grund i vår förmåga eller vilja att älska. Den kan vi inte heller själva uppnå. Den har sin grund i att församlingen är dubbelt omsluten av både Faderns och Sonens kärlek. Församlingen glädje grundar sig på att den får förbli i Faderns och Sonens kärlek.
Den hjälper församlingen att uthärda mot världens hat. Det som Jesus menar med världens hat är förföljelse av Jesus. Församlingen kan inte vänta sig någon särbehandling. Alla som hatar Gud har också alltid hatat Jesus och dem som älskar Jesus. Därför är det viktigt att man i församlingen älskar varandra, vilket betyder att man tar hand om varandra.
Man brukar säga att för den vilken Gud är en far, för den är församlingen en mor. Vår himmelske Far stänger inte dörren för sina barn. Det gör inte heller en mor för sina barn. Hon har dörrarna alltid öppna, så att barnen kan komma till henne, för att hon älskar dem. Hon vet också att vår himmelske Far älskar även världen barn, och lämnar alltid dörren öppen eftersom Herren Jesus vill dra med korset alla till sig.