7. sunnuntai helluntaista, Luk. 6:27-31, Martin Fagerudd

Vårt lands lagar har vårt folk sinsemellan kommit överens om. Lagberedarna har gjort sina förslag. När riksdagen har godkänt lagförslagen, så har presidenten fastställt dem och undertecknat dem. Då har lagarna trätt i kraft så att de gäller alla.
Även Guds lag gäller alla. Men den har kommit till på ett annorlunda sätt. Guds lag har vi inte kunnat påverka. Den har Gud stiftat med tanke på grunden för skapelsen och livet. Lagen berättar att vi skall vara goda mot varandra. Men den berättar framför allt att Gud är god mot oss och allt skapat.
Vad handlar Guds lag om i grund och botten och hurudan är den? Vi vet ju att lagen för Jesu samtida och för judarna fortfarande är mycket mer än bara de tio budorden. Lagen är de fem Moseböckerna. Det är en omfattande boksamling och ganska komplicerad.
Många laglärda på Jesu tid ville komprimera lagen och göra den så lätt, så att var och en kunde på stående fot lära sig den och förstå den. Sist och slutligen var det Jesus som gjorde det. Jesus komprimerade lagen på ett så enkelt sätt, så att vem som helst kan genast kan lära sig den och förstå den.
Han säger i det dubbla kärleksbudet ”Älska Gud över allt och din nästa som dig själv.” Han hittade inte på det själv, utan fann det i GT, i samband med det judiska folkets egen trosbekännelse. Det konststycket har ingen annan överträffat Jesus, varken före eller efter honom. Han är lagläraren utan jämförelse.
Så som Jesus visar så går det att sammanfatta lagen, liksom de tio budorden, på enkelt och lättfattligt sätt. Det vad lagen och buden innerst handlar om är kärleken. Kärlek är i grund och botten att göra det goda och inte göra det onda.
Fastän lagen gavs just för människans skull, så var det annars just människan själv som var orsaken till att den överhuvudtaget gavs, eftersom det var människan som bröt mot Guds bud. Och fastän människan gjorde det, så fick hon ändå lagen som gåva, så att hon kan skilja på gott och ont, på rätt och orätt. Det är vad lagen handlar om. Att skilja på gott och ont. Det här brukar vi kalla etik och det är just det som är kärlek.
Kärleken kan ställa till med många problem om vi tror att älska är att tycka om. Att älska är något helt annat än att tycka om. Kärleken är alltså inte en känsla som man måste vänta på för att kunna göra det goda. Kärleken är inte heller något slags märklig inspiration som man måste vänta på, för att kunna göra det rätta.
Det finns ingen speciell kärlekens lag, eftersom lagen är blott och bart kärlek. Att älska betyder inte bara att man inte gör ont åt sin nästa. När du gör gott åt din medmänniska då visar du din kärlek åt henne.
Fastän Gud har gett oss lagen till hjälp, för att skilja på gott och ont, så har den ändå blivit en stötesten för oss. Den gör oss pinsamt medvetna om att vi inte gör det som den kräver och inte heller vad kärleken kräver. När vi inte gör som kärleken kräver, då syndar vi och förtjänar vårt straff.
Det är just då som vi behöver Guds kärlek. När vi brister i vår kärlek kommer Gud med förlåtelsen till vår hjälp. Den brukar vi också kalla för frälsningen eller räddningen.
Också när det gäller frälsningen så är kärleken alldeles central. Hela Bibeln handlar om Guds kärlek. Det är också möjligt att på ett enkelt sätt lära sig och förstå Guds kärlek. Också den har Jesus lärt oss. Jesus sammanfattar Guds kärlek så enkelt, att alla kan lära sig och förstå den och ta den till sig. Han sammanfattar den med orden ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”
Jesus säger att tron hjälper oss att förstå Guds kärlek. Jesus är den första som sammanfattar Guds kärlek på ett enkelt och lättfattligt sätt. Ingen har gjort det bättre efter honom. När vi i tron förstår Guds kärlek, så är det ofta då som vi också förstår lagen och kärleken och vad den kräver av oss, men också var vi kan finna hjälp när vi brister i vår kärlek.