7. sunnuntai helluntaista, Matt. 5:20-30, Martin Fagerudd

Jesus talar idag till sina lärjungar om starka känslor som han behandlar han med hjälp av det femte och det sjätte budet. Han talar om känslorna hat och begär. Det behövs inte mycket när hatet tar över en människa. Det behövs inte heller mycket för att begäret tar över en människa. De är så starka känslor att de driver människan till gärningar, som sätter henne i djupa svårigheter.
Jesus talar till sina lärjungar idag, och det är alla kristna. Han kräver större rättfärdighet av oss än fariséernas och de skriftlärdas rättfärdighet. Rättfärdighet betyder att vara god och att duga åt Gud. Jesus vet att de skriftlärdas och fariséernas rättfärdighet var stor, eftersom de tog lagen på allvar. Endast den som är god, handlar som lagen och kärleken kräver samt duger åt Gud.
Jesus menar idag att ingen är felfri. När Jesus behandlar hat och begär så vet han att de hör ihop med människan, också med lärjungarna. När han talar om dem i samband med buden så fördjupar innebörden av buden.
Det är inte bara fel att döda, utan blir du vred på din medmänniska så får du din dom, och den som förbannar sin medmänniska undgår inte helvetet. Det räcker med att genera en människa, att kalla henne för dumbom – inför andra -eller sätta henne i en pinsam belägenhet. Det räcker med att förolämpa. Det räcker med att skriva hatskrifter på Facebook, per email eller per sms -meddelande till henne. Det räcker med att försöka väcka hatkänslor mot flyktingar, så får du din dom. Det är inte bara fel med äktenskapsbrott utan den som ser med begär på en kvinna har begått äktenskapsbrott.
När du gör så, har du fått en medmänniska emot dig och samtidigt har du också gjort dig skyldig till något som ger det strängaste straffet.
Jesus jämställer vrede och hat med dråp, en blick fylld av begär med äktenskapsbrott. Men ingen är ju felfri!
Det som Jesus säger väcker känslor av skuld. Det är en lika destruktiv känsla som hat och begär. Jesus säger att sådana känslor hör ihop med människan. De är inbyggda i oss.
Därför säger inte Jesus att vi kan frivilligt avstå från hat och vrede. De är känslor som följer med oss på grund av vår mänskliga natur. Jesus förnekar inte människans natur. Han är ingen hycklare.
Känslorna sätter oss i svåra situationer. Känslorna är som en enorm elefant i oss och rår över förnuftet som är obetydligt som en liten loppa.
Det är just på grund av detta som Jesus vill visa på en snabb utväg. Den snabba utvägen heter försoning. Jesus är Mästaren på den vägen. Han visar att försona sig med vår medmänniska leder också till försoning med Gud. Han befriar dig från all din skuld. Och när du blivit befriad från synd och skuld, då vet du vad frihet är och du känner och vet att försoningen är en rättfärdighet som överträffar all annan rättfärdighet.
Det kan förstås hända att din medmänniska inte är snabb till försoning eller att hon är ovillig till försoning. Du behöver inte oroa dig för det. Ovillighet till försoning och förlåtelse har Guds vrede och hämnd skrivet på sin dom. Men det viktigaste är ändå det att nåd finns för alla för Jesu Kristi skull.