Helluntaipäivä, Joh. 3:16-21, Martin Fagerudd

Krigsveteranerna i vårt land representerar en annan tid och en annan tidsålder som många inte erfarit och vars villkor de yngre generationerna aldrig ställts inför.
Det är ganska vanligt att människor i vår tid ofta tänker på och frågar vad livet kan ge åt dem. Jag har hört att denna livsinställning förkortas i ordet ”JAG” vilket betyder Jag-Allt-Genast. En sådan värld blir ofta väldigt liten, så att där inte ryms många andra med. Ofta är konsekvensen av en sådan livsinställning att man gärna delar in människor i vi och de.
Motsatsförhållandet för 70 år sedan vi och de var på ett annat sätt aktuellt då, men man tänkte inte då ”vad kan mitt land göra för mig”, utan ”vad kan jag göra för mitt land”. När veteranerna och lottorna fullgjorde sin plikt, så gjorde de det för att vårt folk och land skulle ha en framtid.
Idag berättar evangeliet om två rabbiner som möts. De båda är mästare på samma område och de möts en natt, kanske för att nattetiden rekommenderades för studier åt rabbinerna. Samtidigt som det berättar om ett möte mellan två mästare, så berättar det också om ett möte mellan två olika världar och två olika tidsåldrar.
De båda mästarna avhandlar om ett angeläget ämne, om att födas på nytt. För oss är det säkert klart, men inte för mästaren Nikodemos. Han kan inte begripa Jesu tal om att födas på nytt.
I den nattliga diskussionen är det mästaren Nikodemos som tar lärjungens roll och den yngre Jesus som undervisar Israels lärare. Jesus förklarar för många en svår sak, mycket enkelt och konkret. Att födas på nytt är att födas av vatten och ande. Det är ju att bli döpt och att tro och att tro betyder helt enkelt att ta emot Jesus. Människor som tar emot Jesus gav han rätten att bli Guds barn. De som tar emot Jesus och tror på honom är just sådana människor som har blivit födda av Gud.
När nu Jesus förklarar att det är en lättfattlig sak med att födas på nytt, att det är att tro, så fortsätter han på samma linje. Jesu tids rabbiner hade länge funderat på hur de skulle på ett kort och lättfattligt sätt lära människorna en sammanfattning av lagen, så att alla kunde förstå den och tillägna sig den. Det gör Jesus genom det dubbla kärleksbudet. Bara han kunde komprimera lagen så att alla kan förstå den och vad Gud vill av oss.
Nu tänker Jesus överträffa även dessa förväntningar. Han vill också uttrycka evangeliet och frälsningen så kort och koncentrerat att alla kan förstå den och tillägna sig den. Det gör han i orden som vi redan hört idag ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” Ingen har gjort det bättre, varken före eller efter. Frälsningen är Guds kärlek till människorna.
Eftersom det är pingstdagen idag så tar vi upp även ett sista perspektiv, som handlar om den heliga Anden. Ofta har det visat sig att det ämnet är abstrakt och svårt. Ytterst handlar den heliga Anden om att hur vi skall leva som kristna. Jesus vet att vi behöver Guds hjälp till att leva som kristna, därför har han skickat Hjälparen, den heliga Anden. Den hjälper lärjungarna och kyrkan att minnas Jesu ord, att tro och den hjälper kyrkan att vara ett. Det är den heliga Anden som hjälper oss att tro och utan den kan vi inget. Men det vi inte kan uppnå med egna krafter, det gör Gud för oss, så att han skänker oss tro, för att vi skall kunna leva som kristna.
Det är bara med Guds hjälp som kyrkan, församlingen och lärjungarna i alla tider kan vara ett. Till att vara ett ger Jesus bara ett bud åt kyrkan. Det är ”Älska varandra”. Rätt och slätt. Kärleken förstår alla och den behöver inte förklaras.
Vill vi sammanfatta allt det som Jesus lär oss om att födas på nytt, om evangeliet och hur vi skall leva som kristna, så gör vi det på det sätt som han själv han lär oss: Gud är kärleken. Det är genom den heliga anden som är kärlekens ande som Gud verkar mitt ibland oss.
Frågan ”vad kan jag göra för mitt land” handlar inte bara om plikt. Den handlar också om kärleken, att inte ställa sitt liv först, utan medmänniskans liv och framtid. Det gör den som ställer Gud först, eftersom det är just han som har älskat oss först.