Jouluaamu, Luuk. 2:1-20, Martin Fagerudd

Människors liv brukar beskrivas i biografier. En författare som åtagit sig jobbet att berätta om en annan människa och hennes liv samlar uppgifter genom att följa med människans liv, i litteratur och i andra dokument för att skaffa sig en helhetsbild av personen.
Bibeln är en samling böcker som berättar Guds historia. Är Bibeln en biografi över Gud? Vi har lärt oss att ingen kan nå Gud och att inte någon har ensamrätt att betrakta Gud.
Det är en självklar tanke i Bibeln att Gud är den dolde Guden. Gud beskrivs aldrig som en gestalt, eftersom ingen har sett honom. Också Jesus intygar på ett ställe att Gud inte låter sig betraktas objektivt. Hur kan då Bibeln berätta Guds historia?
Det finns en annan röd tråd i Bibeln som man kanske inte först kommer att tänka på. Gud har tagit kontakt med människan. Det berättas ganska knapphändigt om sådana händelser i Bibeln, med sådant sker. Det är därför väldigt få människor som möter honom just sådan han är.
I alla möten med människan säger Gud Var inte rädd! I julevangeliet så är det inte ens Gud personligen själv som säger det, utan en ängel, som säger det till herdarna och berättar om den stora händelsen.
På alla ställen i Bibeln som berättar om möten mellan Gud och människan beskrivs Gud indirekt. Men alla, som mött Gud har också trott på honom och blivit hans tjänare. När Gud tar kontakt så är det på ett så personligt sätt, att människan blir Guds tjänare frivilligt.
Det starkaste intrycket som julevangeliet ger är det, att det är människan som ser ut att vara i händelsernas centrum. Många människor är med, när Gud tar kontakt med människorna han en gång förlorat kontakten till.
Alla vet att när man tar kontakt så upprättar man en relation. Det är inte obekant för någon enda av oss. Alla har vi kontakter och relationer. En röd tråd i våra kontakter är också församlingen, som vi hör till och genom vilken vi hör till Gud.
Julevangeliet berättar att Gud ingriper för att ta kontakt med människan på ett sätt som han aldrig gjort tidigare och att krubban är det enda tecknet för detta. Bibeln visar att Gud döljer sig bakom sina gärningar.
Bibeln berättar också att Gud sätter gränser för hur han tar kontakt med människan. Gud gör inte mera på samma sätt som han gjorde t.ex. med Jesaja, som mötte Gud i templet. Han var nära att krossas under Guds helighet och upphöjdhet.
Istället för att direkt möta människan sänder Gud förmedlare för sitt budskap. Han sänder domare, profeter och kungar som har uppgiften att förmedla Guds vilja och berätta hur han ingriper och hur han ingripit. Alla de som berättar det är historiska personer. Profettiden når sitt slut när kungatiden tar slut genom att kungarna misslyckas, tills kungariket upphörde. Jesus är den siste i raden av alla förmedlare och är en historisk person.
En del bibelkännare ser evangelierna som biografier om Jesus och har pptäckt att de har samma form som skrifter om antikens filosofskolor. De sistnämnda berättar om filosofens arbete, det centrala i dennes undervisning, om dennes livsöde, samt hur filosofen får lärjungar och hur lärjungarna fortsätter filosofens arbete. Evangelierna följer denna form.
Lukas är enda som berättar Jesu fullkomliga historia. Han beättar också hur lärjungarna fortsätter sin lärares arbete, han som berättar julevangeliet i sitt evangelium och om hur apostlarna fortsätter Jesu arbete i Apostlagärningarna. Han har skrivit det mest lästa julevangeliet av alla evangelister.
Det finns några få skillnader mellan evangeliernas Jesus och filosoferna. En är den att Jesus inte är någon filosof i speciell mening som filosoferna. Jesus kan karaktäriseras mera som en judisk lärare, en rabbi. En rabbin var inte bara teolog utan också jurist eftersom de skulle på basen av sin kunskap i GT:s lag avgöra i olika juridiska spörsmål som väcktes av människor. Det här tog Jesus avstånd ifrån då en man ville att han skulle medla mellan honom och hans bror att skifta arvet.
En rabbi är en som nått så långt som de judiska lärarna kunde nå i anseende och lärdom. På svenska kunde man använda ordet Mästare som det står i NT. Det var sådana som behärskade sitt eget område suveränt och fick stort anseende. Även Jesus nådde ett sådant anseende bland en stor del av folket under sin korta tid som lärare.
En annan är den att alla evangelier berättar att Jesu öde når sin kulmen i hans lidande och död och skiljer sig på en punkt från filosofernas, när Gud uppväcker honom från de döda. Det betyder också att lärjungarna har en annan motivationsgrund för sitt arbere än filosofernas lärjungar.
Bibeln berättar att Gud tar kontakt genom sin ende Son, som är den ende av alla förmedlare av budskapet som är budskapet självt. När Gud upprättar kontakten med människan genom förmedlare är det en smärtsam berättelse i Bibeln.
Gud tar en risk med förmedlarna. Han tar risken att ingen tror på dem. Många miste sitt liv för det och få trodde på dem. Gud ville göra på det sättet eftersom han inte ville möta människan med sin förkrossande, heliga uppenbarelse, så som han gjorde med ett fåtal profeter. Han gör det med förmedlare eftersom han inte heller vill kännas avlägsen så att han verkar nästan overklig och död.
Gud tar hellre risken att inte bli betrodd genom att sända förmedlare och till sist sin Son, som blir människa. Den ende Sonen tar del i världens liv, lidande och död med sitt eget liv, lidande och död när han blir dömd som en falsk profet. Men Gud upphäver den ende Sonens dödsdom och ger honom livet som inte dör, som han ger alla som tror på honom. Gud säger med det här att det är tillräckligt för honom att relationen till honom byggs på tro på Jesu kors och uppståndelse.
Den nya relationen som börjar med Jesu födelse betyder att Gud tar personlig kontakt med alla i människan Jesus, och inte mera bara med få utvalda människor. Alla har möjlighet att se och känna att Gud är levande, verksam och närvarande i vars och ens liv.
I Jesus har Gud upprättat en relation där vi kan upptäcka hans barmhärtiga ledning i våra liv. Det räcker förhonom att vi låter honom uppehålla denna relation och att vi tror och från Guds sida bygger relationen på att han gör allt och ger oss allt, ända tills vi möter honom sådan som han verkligen är, vår Fader i himmelen.