Jouluaatto, Joh 3:16, Martin Fagerudd

Att fira minnet av ett barn som föddes för över tvåtusen år sedan kan tyckas vara något överdrivet. Barn föds ju till världen hela tiden. De flesta av oss som är här i kapellet idag har rent av blivit födda någon gång, men oss kommer knappast någon att minnas om ens tvåhundra år, för att inte tala om tvåtusen. Och de anhöriga som vi själva minns och på vilkas gravar vi har tänt våra ljus – de är viktiga för oss som minns dem, men om ett par tre generationer finns det ingen kvar som har träffat dem, och deras minne förbleknar.
Men Jesu födelse minns vi fortfarande.
När man ser ett nyfött barn, är det bra att en hel del moders- och faderskärlek finns med i bilden. Objektivt sett är det ju inte någon vacker syn. Ungen är skrynklig och slemmig, har en underlig färg och för en massa oljud. Överlag ser den nyfödda inte ut att vara värd att sparas. Dessutom blir det jobbigt att ta hand om barnet. Ändå uppfylls vi av kärlek, och mycket snart inser vi hur värdefull denna person är, i all sin litenhet.
Värdet kommer inte av något som barnet har gjort eller ens av sådant som det kommer att göra som vuxen. Det är alltså inte den potentiella nyttan som gör oss värdefulla. Det som gör barnet och oss värdefulla är det faktum att vi är älskade – älskade av våra föräldrar och den övriga familjen, älskade av våra äkta eller oäkta hälfter och vänner, ja. Men framför allt är vi älskade av Gud, som inte sviker, fastän alla andra skulle göra det.
Och ett tecken på detta är just Jesu födelse. Gud, som omsluter och uppfyller universum, kom till jorden i denna mycket anspråkslösa form – ett nyfött barn. Gud, som äger universums alla skatter, var fattig bland de fattigaste; Gud, som är alltings härskare, föddes i ett stall bland djuren; Gud, som är allas förälder, föddes utom äktenskapet, vilket på den tiden var allvarligt; Gud, som är upphovet till allt liv, föddes i dödsfara från Herodes’ sida. Ändå hade detta värdelösa ett enormt värde; ändå var det något stort i detta lilla.
Det stora värdet i det lilla är något som vi gärna får ta med oss från denna jul. När vi ser på världens många och svåra problem, kan vi drabbas av missmod och frustration. Vem kan råda bot på allt detta? Det känns för stort, helt enkelt. Men även om ingen kan lösa alla problem eller hjälpa alla som behöver hjälp, måste vi ändå försöka. Vi kan alltid hjälpa någon; vi kan alltid bidra till att något problem blir lättare att lösa. Redan vårt lilla bidrag är värdefullt. Vi skall inte ge upp.
Ett välkänt bibelord, den s.k. Lilla bibeln (Joh 3:16), lyder så här: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
Vid julen kom Gud till jorden. Vid påsken vann han frälsning och evigt liv åt oss. Åt oss, som är som små sandkorn i kosmos, ger han vårt människovärde för att han älskar oss så oändligt. Denna gåva ger Gud oss av nåd. Denna julklapp får vi öppna bara vi tror.
Tack, käre Gud, för allt detta! Amen.