Juhannuspäivä, Luuk. 1:57-66, Martin Fagerudd

Jag minns att förrän våra barn föddes hade min hustru och jag planerat namn för fem barn. Vi fick bara fyra barn. Jag har också märkt att det är viktigt för föräldrar som fått barn, att de tänker grundligt på vad barnet skall heta. När barnet får sitt namn då är det en person. Namnet återspeglar barnets person, men återspeglar säkert också föräldrarnas önskemål gällande barnet.
Idag berättas det hur Johannes döparens fick sitt namn. Det är kanske inget märkligt i det annat än i det avseendet att namngivningen då var lika viktig som nu och att det fanns regler för den. Johannes är ju en viktig person för den kristna kyrkan. Hans liv är starkt bundet till Jesu liv.
Vi minns framför allt Johannes genom hans dopverksamhet. Det är just genom sin dopverksamhet som han får sitt tillnamn, döparen. Han är känd med det namnet av sin samtid. Det vittnar också Josefus, en samtida judisk histroriker, om. Genom dopet förberedde människorna sig för att ta emot Messias budskap. Förutsättningen för att bli döpt av Johannes var att människan gjort bättring. Dopet fungerade då som ett tecken på syndernas förlåtelse. Då var Messias.
Genom att bevara dopet har kyrkan vårdat minnet av Johannes döparen. Evangelierna berättar att Johannes verkade främst vid Jordan och Jordandalen, i öknen. Med öken menar NT inte bara sandöknen, utan i allmänhet obebodda trakter. Johannes evangelium antyder att Johannes döparen verkade på flere platser. Johannes levde asketiskt och hade en mycket sträng diet. Både Markus evangelium och den judiska historikern Josefus, som jag redan nämnde, är överens om att Johannes liv fick ett våldsamt slut.
När vi idag minns Johannes döparens födelse och hur han fick sitt namn, så är det bara på den här punkten som Johannes födelse skiljer sig från Jesu födelse. Man ville ge honom i templet namnet Sakarias, kanske som en artighetsgest mot föräldrarna, fastän man normalt gav farfars eller morfars namn. Föräldrarna var nästan för gamla och hade varit länge barnlösa. Båda föräldrarna meddelar att pojkens namn skall vara Johannes. Av det tecknet förstår människorna att det är Gud som är med honom. Johannes namn betyder ”Gud är nådig”.
Det är viktigt att få rätta namnet, men det känns motstridigt. Johannes är så sträng, att Gud inte känns riktigt nådig. Johannes förkunnar att den stora dagen, Guds vredes dag, är nära, när Gud sänder sin Messias med sin kastskovel i handen, att skilja agnarna från vetet.
Det var när Johannes hade blivit fängslad och avrättad av Herodes som Jesus ändrade sitt arbetssätt. Först hade Jesus en tid följt Johannes exempel. Han både förkunnade och döpte, och levde asketiskt som Johannes. Plötsligt lämnar Jesus det isolerade livet i öknen, han slutar döpa och leva asketiskt. Han sökte sig till platser, där människorna fanns.
Det är då man märker att Johannes namn inte pekar på Johannes själv och hans verksamhet. Redan när Johannes döper Jesus får vi veta av Johannes att Jesus, som var Johannes lärjunge, som är Mästaren, är samtidigt Guds lamm, som tar bort världen synd. Johannes var profet. Han vet att Jesus är lammet som tar bort världens synd. Det är just här som nådens evangelium om Guds rike kommer fram. Det får sin början just i Jesus, men det hade brutit fram sedan Johannes dagar.
Johannes vet att Jesus är offerlammet som offras för att alla skall befrias från synden, döden och ondskan och istället återförenas med den treeniga Guden som har skapat, befriat och gett en ny frimodig Ande åt alla till att tjäna Gud och medmänniskan.