Mikkelinpäivä, Matt. 18:1-10, Martin Fagerudd

Allt som finns har ett namn. Så kommer också allt och alla ha som kommer att finnas. Gud har också ett namn. Han heter ”den som är”. Det är ju det väsentligaste kännetecknet på honom, att han finns, i motsats till mångas åsikt. Gud är den som är, och i honom har allt som finns sitt ursprung.
I gamla tider gav man sådana namn åt sina barn, som sade något speciellt om barnet, vad man eventuellt väntade sig av barnet. Om ni söker upp, så märker ni att era namn har använts av många andra före er. Föräldrar har gett samma eller liknande namn åt sina barn, föräldrarna vill att namnen skall säga något gott om dem.
Den här dagen är tillägnad ärkeängeln Mikael. När Jesus föddes fanns där en stor himmelsk här som sjöng till Guds ära. Den här himmelska hären är förstås Guds egen krigshär och det är den som kämpar mot mörkrets makter och mot ondskan. Den här himmelska hären leds av ängeln Mikael som är änglarnas general. Mikael är också Israels beskyddare. Namnet Mikael är ett hebreiskt namn, som betyder ”Vem är som Gud”.
I dagens psalm sjöng vi också om en annan ärkeängel, Gabriel. Det namnet är också hebreiskt. Det kommer nära betydelsen en ung man. Bibeln berättar att Gabriel brukar möta människor. Hans namn kunde översättas med Gud möter. Gabriel mötte bl.a. profeten Daniel och Gabriel förklarade för Daniel vad som skulle hända. Profeten Daniels namn betyder igen ”Gud är min domare.”
Det var Jakob, Isaks yngre son, som fick namnet Israel. Han fick namnet när han kämpade vid floden Jabbok. Då kämpade han med Gud, utan att han visste om det. Han fick namnet Israel för att han överlevde. Namnet betyder ”Gud kämpar”.
Jesus är också idag i centrum. Också hans namn har en alldeles speciell betydelse. Hans namn betyder ”Gud frälsar”. Jesus själv säger vid ett tillfälle att han såg hur djävulen kastades ner från himlen. Det är då han prisar Gud som uppenbarat hemligheten med sitt rike för alla dem som för dem som tror. Det är för dem som är som barn. Det är just till detta som lärjungarnas och Jesu samtal ansluter idag.
Lärjungarnas fråga ”Vem är den största i himmelriket?” handlar inte mera om inre stridigheter, egna fördelar och främsta positioner. Deras fråga är respektfull och för tankarna till det som människor ofta är mycket måna om nämligen sitt anseende.
I det judiska samhället på Jesu tid var man mycket mån om att ta hänsyn till människors heder, som fortfarande är en känslig sak. Människors anseende kommer tydligt fram t.ex. vid middagar hur man placerar dem vid middagsbordet, får de en plats nära värden eller långt ifrån. De som är helt utan ära och anseende och istället förkroppsligar skammen kallas för syndare, som ingen vill umgås med.
En gång märker Jesus vid en måltid hur gästerna försöker få de bästa platserna, som var avsedda för hedersgästerna. Jesus påminner att det är värden som har utsett hedersgästen.
Jesus svarar på lärjungarnas fråga genom att kalla fram ett barn och säger ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket.” Han talar inte bara om barnen, utan han utvidgar tanken genom att låta den gälla alla i hans församling ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.”
Att göra sig själv liten, betyder att tänka och att handla som ett barn. Det betyder inte att man är ansvarslös, utan att man inte bryr om sig yttre ära och position. Man vill istället ta emot den trygghet och det skydd som bara Gud kan skänka. Jesus skapar en ny rangordning som baserar sig på tro och tillit.
Denna tro och tillit kommer också fram i namnen som jag nämnt. Namnen Mikael, Gabriel, Israel, Daniel och Jesus berättar, att ingen är som Gud. Han möter oss och kämpar för oss. Han är vår domare men också vår frälsare. Gud kan vi lita och tro på. Han är alltid ändå mera än vi någonsin kan förstå.