Mikkelinpäivä, Matt.18:1-6,10, Martin Fagerudd

Natten den 28 september för 21 år sedan började den dåvarande räddningsledaren kommodor Raimo Tiilikainens långa arbetsdag mitt i natten med ett oroväckande samtal. Det enda som den dejourerande räddningstjänstemannen kunde säga var, att ”Kom fort hit! Helvetet är lös! Estonia har gått under.
Räddningstjänstemannen hade alldeles rätt. Det säger vår Herre själv. Jesus berättar på det enda stället i hela Nya testamentet i Lukas evangelium att ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt.” Det berodde på som Uppenbarelseboken berättar idag, att det blev en strid i himlen mellan ärkeängeln Mikael och draken. Draken är djävulen. Djävulen övermannades och kastades med sina änglar ner på jorden. Uppenbarelseboken berättar att det är draken som förför hela världen och försöker få människan att tillbe sig och andra falska herrar. De kristna som vägrade då blev utsatta för förföljelser.
Det är just vid det här tillfället, när Jesus ser djävulen slungas ner från himlen som hans sjuttiotvå lärjungar kommer glada tillbaka från sin missionsresor. Jesus hade sänt dem två och två till varje stad han själv ämnade besöka. Han sänder dem för att få höra hur man kommer att ta emot honom. Han gör det inte för att han är rädd. Han har utrustat dem med samma kraft som han själv har, så att demonerna lyder dem, sjuka blir botade och människorna får ett gott budskap Guds rike är snart hos er. Räddningen är snart hos oss.
Det är inte bara räddningstjänstemannen och kommodor Raimo Tiilikainen som vet att helvetet är lös. Det vet vi alla. Visserligen säger ju en del att den moderna vetenskapen visat att ingen himmel finns. Då har den befriat oss från helvetet.
Det är klart att om man tar Jesu undervisning på allvar så vet man att helvetet finns. Men vi vet också att himlen finns. Ordet himmel har annars andra synonymer i Bibeln. Det betyder både himmelriket och Guds rike. Det är just himlen, himmelriket eller Guds rike som har kommit till vår räddning i Jesus.
Lärjungarna är glada över att demonerna lyder dem när de uttalar Jesu namn. Jesus säger dem att de inte skall vara glada över det. De skall vara glada över att deras namn är upptecknade i himlen. Där är alla Guds barn upptecknade i Livets bok. Det är här i denna stund som Jesus jublar över att Guds rike är dolt för de lärda och kloka och uppenbart för dem som är som barn. Räddningen kommer till barnen och till dem som gjort sig små.
Jesus förklarar det här med att göra sig liten. Det betyder varken att tänka eller att handla som ett barn. Inte heller betyder det att överlåta ansvaret åt någon annan. Det är snarare en fråga om att inte bry sig om yttre ära och position, utan istället ta emot den trygghet och det skydd som bara Gud kan ge. Paradoxalt nog säger Jesus att just dessa som gör sig små är också de största i himmelriket. Med det menar han att alla som hör till hans församling är de största i himmelriket.
Gud beskyddar sina barn för det onda genom att kämpa mot det onda. Det har han gjort ända sen Jesus sade det och långt före. Vi kan känna av det onda i våra liv. Det sker ofta just då när vi behöver få känna av att vi är Guds barn. Djävulen vill ju helt det motsatta. Han försöker med alla medel få oss att misströsta och sluta hoppas vänta på något bättre och misströsta så att vi till och med tvivlar på meningen med vårt liv. Särskilt försöker han fästa vår uppmärksamhet på något annat än det viktigaste, att just i svårigheter sätta vår tillit till Gud.
Världen kan se dyster ut så att man tror att helvetet har herraväldet. Men så illa är det inte. Dess öde avgjordes redan på Golgota kors. Misströsta inte och tappa inte modet. Vi går inte under. Våra namn är tecknade i Livets bok och Guds rike är snart hos oss.