Pääsiäispäivä, Luk. 24:1-12, Martin Fagerudd

För ett tiotal år sedan väckte ett par personer uppståndelse med att säga att det finns ingen död. För dem betydde det att man får lättad gå förbi frågan om helvete, vilket kan säkert kännas befriande för många, men också förbigå frågan om himmel, Gud och Jesus, hela rasket. Dessutom kunde de instämma i en av de första kristnas syn på att Jesu var skendöd, som en del påstod och trodde på i den unga kyrkans första årtionden.
Det är därför inte helt underligt att som ett påskens fenomen säger någon nuförtiden alltid, att det finns ingen uppståndelse. Var och en skapar innehåll för sin egen andlighet och det behöver inte ha något samband med varken Gud, Jesus eller Bibeln. Det här är ett faktum. Här är det bra att stanna upp och betrakta dagens evangelium.
Till att börja med kan man konstatera att evangeliet inte berättar någonting. Det berättar endast att kvinnorna som kommer till graven vet var Jesus är begraven och att hans kropp finns där, vilken de skall smörja in med örter så som seden var. När de ser att graven är tom så vet de inte vad de skall tänka, fastän de två männen frågar dem varför de söker den levande bland de döda. De påminner ännu om vad Jesus hade sagt dem före sin död om vad som skulle hända honom.
När de berättar allt det här för apostlarna så tycker dessa att det är bara prat och tror inte. Vad annat kan man säga. Petrus måste springa och se själv, annars fick han ingen reson på saken. Han kommer till graven och finner en tom, så som kvinnorna hade sagt, och gick därifrån full av förundran över vad som hade hänt. Vad kan man säga och vad skall man tro om det här? Förnuftet kan inte hjälpa dem och övertygar ingen, varken kvinnorna eller apostlarna. Det bedrövliga är att det finns inget i påskdagens evangelium som övertygar om att Jesus uppstått från de döda.
Uppståndelsen hör inte till den här världens realiteter och vardagligheter som kan förklaras än med det ena och än med det andra. Det visar Gud själv genom att möta människor. Själva Bibeln berättar om flere möten, som bildar ett slags röd tråd i Bibeln. Dessa möten är grunden för allt som Bibeln säger. Gud vet att det inte finns förnuftsskäl att tro på varken honom eller Jesus. Därför måste han möta människan vid avgörande tillfällen. Efter att kvinnorna och Petrus sett den toma graven som inte övertygade dem på något sätt, möter Jesus lärjungarna. Han gör det på vägen till Emmaus by.
Två lärjungar är på väg till Emmaus och diskuterar allt som hade hänt med Jesus de sista dagarna, hans korsfästelse, död, begravning och kvinnornas berättelse om den toma graven. På vägen möter de en okänd, de känner honom inte, därför att de var som blinda.
Lärjungarna börjar förstå Bibeln bättre när den okände som de möter på vägen börjar förklara. Den okände tar inte fasta på detaljer i Bibeln utan säger att Bibeln helt allmänt vittnar om Messias uppståndelse. Lärjungarna både förstår och känner den okändes förklaring. Deras hjärtan brinner.
När de är framme så vill de två lärjungarna bjuda den okände på en måltid. Det är just då de känner igen Jesus, när han som är gäst tar på sig värdens roll och bryter brödet och delar ut. Det är vid nattvarden som lärjungarna blir övertygade om Jesu uppståndelse. Han är inte mera bara Jesus utan han är den uppstånde Herren. Lärjungarna stannar inte kvar i Emmaus.
De går tillbaka till Jerusalem och de andra lärjungarna och berättar för dem vad de varit med om. När de mötte Jesus ville de återvända tillbaka till lärjungarnas gemenskap. Deras tro hade också genomgått en förändring. De hade fått överge sin barnsliga tro på en nationell Messias och befriare. De hade istället blivit den lidande och uppstånde Messias vittnen.
Påsken säger att Jesus har uppstått från de döda. Det kan vi inte konstatera på förnuftsgrunder, utan det kan bara Gud hjälpa oss med. Det finns ingen bättre källa till det än Bibeln, för den berättar om hur han möter människan. Gud och Jesus möter vi också i nattvarden. Han är själv med oss och betjänar oss. Han betjänar oss med det som är det värdefullaste han gett oss, livet. Han säger i nattvarden: du har fått livet som inte dör.