Palmusunnuntai, Matt. 21:12-22, Martin Fagerudd

Det känns kanske litet konstigt, men kyrkoåret berättar att Jesus red två gånger in i Jerusalem. Bibeln berättar att han red in i Jerusalem bara en gång. Nej, det är inget fel med kyrkoåret och inte heller är det något fel med Bibeln. Att kyrkoåret berättar om två gånger har två orsaker. På första advent berättas det att Jesus kommer första gången till sitt folk. Idag på palmsöndagen berättas det att Jesus rider mot sin förnedring och död, men att han skall komma tillbaka i ära och härlighet.
Både första advent och palmsöndagen berättar att Jesus kommer ödmjuk till oss. Han vill att vi skall lyssna på honom. Vad har han att säga? Han säger: Märk hur jag kommer till er. Jag kommer ridande på en åsna, inte på en stridshäst som erövrarna gör, inte heller på pansarvagnar eller i stora, skottsäkra limousiner som denna tids ervörare gör.
Jesus hänvisar till profeten Sakarja, som säger ”Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna.” Jesus vädjar till vårt hjärta och vårt förstånd. Han säger att han inte kommer till oss med våld, utan med ömhet mot var och en av oss, samt med respekt för vars och ens fria vilja. Jesus tränger inte på, han väntar att an bjuds in.
Den här dagen berättar särskilt om händelserna i templet. Alla evangelier berättar att Jesus genast besökte templet efter att han ridit in i staden. Markus evangelium berättar att Jesus tittar omkring den första dagen i staden, inte förstås med en turists ögon, utan som en sakkunnig, som en inspektör. Först nästa dag återvänder han dit, liksom för att visa att han först begrundar vad han sett. Först efter att han tänkt noga på vad han sett och hört, så skrider han till åtgärder. Hans agerande är ändå mycket milt. Han bara ”började” köra ut dem som sålde där. Han bara ”försökte” hindra människor från att bära med sig något över tempelplatsen.
Matteus evangelium berättar att Jesus genast går till attack mot alla som sålde där och körde ut dem alla. Matteus vill betona att Jesus genast förstod vad som där var på gång och att inget undgick hans blick. Alla evangelier betonar samma sak.
I vilket fall som helst så vet Jesus att översteprästerna får veta om det här. Det var ju de som ansvarade för verksamheten i templet. Jesu provokation går inte förbi oförmärkt. Överste-prästerna blir inte handlingsförlamade, men vågar inte göra något åt Jesus, utan väntar på en lämplig tidpunkt.
Sedan händer något ytterst positivt. Handikappade och blinda kommer till Jesus i tempet. Jesus botar dem där på plats och ställe. Hela händelsen är som en välplanerad gudstjänst. För efter det så börjar barnkören sjunga ”Hosianna Davids son”.
Alltid finns det någon som tycker att barnen skall vara tysta i kyrkan. Men det tycker inte Jesus. Han säger Till och med barnen vet vem jag är! Sedan orkar han inte med de där hårklyvarna till överstepräster och skriftlärda utan riktar stegen mot Betania där han tänker övernatta hos sina vänner Marta, Maria och Lasaros.
Jag tycker att det är det bästa när barnkören börjar sjunga. Barnen brukar ju alltid säga sanningen, även om ingen lärt dem den. De vet av sig själv vad de ser och vad som är gott, sant och rätt. Det vet vi vuxna nog också. Vi har bara så svårt med det ibland. Jag tycker själv att allt blir mycket klarare när jag stämmer in med barnkören ”Hosianna Davids son”.