Pyhän Kolminaisuuden päivä, Matt. 28:16-20, Martin Fagerudd

Den här söndagen är likadan som alla andra söndagar. Vi har börjat högmässan som alltid tidigare och som vi alltid kommer att göra. Vi har samlats i den Treenige Gudens namn, eftersom vi har lärt känna Gud som Fadern, Sonen och den heliga Anden.
Jesus är den enda läraren i hela världen som lärt oss känna Gud som vår Fader, förutom att vi också lärt känna honom som Skaparen. Det vad Jesus lär är mycket unikt. Alla religioner lär att Gud är helig, upphöjd och avlägsen och att människan inte kan nå honom med egna krafter. Men Jesus har lärt oss att Gud är så nära att man kan tala med honom, så som med den närmaste människa man har i livet. Gud är ännu närmare än så. Han är vår Far och vi kan tala till honom som barn talar till dem som ger dem trygghet, värme och kärlek. Gud är vår Far som gett oss livet. Han tar hand om oss så att vi alla får leva. Och så ser Gud till att vi får vad vi behöver, så att vi inte behöver bekymra oss för morgondagen.
Jesus lär oss också att Gud inte kräver av oss något annat än att vi håller oss till kärleksbudet som berättar vi finns för Guds kärleks skull. Det är på denna grund som allt och alla finns. Och när några tvivlade på detta när de mötte den Uppståndne så säger Jesus att han har all makt i himlen och på jorden och att han är med sina lärjungar alla dagar till tidens och världens slut.
Gud är också Förlossaren. Det betyder att Gud har befriat oss alla från syndens, dödens och ondskans välde. Han har öppnat himmelriket för oss alla. Och han har tagit oss in i sitt rike, som aldrig skall ta slut. Det har han gjort på ett synligt sätt i Jesu död på korset, och i Jesu uppståndelse från de döda.
Gud har inte räddat oss på ett dolt eller mystiskt sätt som bara några få skulle förstå. Han har gjort det öppet inför hela världen och alla människor, så att var och en kan se och förstå.
Också Jesus utförde sin lärar- och predikouppgift öppet inför alla människor så att var och en kunde pröva det han sade. Att utföra sin uppgift öppet är Guds sätt att arbeta, liksom också hans barns. Han vill att vi alla skall få känna att vi är hans barn och att han är allas Fader, eftersom han både skapat och befriat oss. För att förstå och tro det här behöver vi den heliga Anden. Utan honom klarar vi det inte. Den heliga Anden får vi som gåva i dopet.
Det är därför Gud också kallas för Heliggöraren. Vi är inte heliga av oss själva utan för att Gud tagit oss in i sin frälsande gemenskap, och gett oss den heliga Anden, så att vi kan tro på det han gjort i Jesus. Men Gud kan också ta den heliga Anden ifrån oss, om vi ständigt gör det onda.
Jag läste nyligen att den nuvarande påven Fransiscus avskedat alla i Vatikanen som har samröre med maffian. Han har på ett påtagligt sätt visat att kyrkan tar avstånd från dem som gör det onda. Han har gått längre än så. Han har avstängt alla som hör till maffian från nattvardsgemenskapen. Det betyder att han uteslutit maffians medlemmar från församlingen och från frälsningen, för att de ständigt gör det onda.
Maffian har förhärdat sig för Gud som vill gott och som är kärleken, eftersom de bara fortsatt att göra det onda, utan att göra bättring. Det betyder också att Gud har förhärdat dem, så att de inte kan göra det goda och gå till nattvarden och få syndernas förlåtelse, utan äta och dricka domen över sig. Sånt finns det exempel på det i Bibeln.
När jag läste detta om påven Fransiscus kom jag genast ihåg en scen från filmen Gudfadern, när Michael Corleone vid sin systersons dop i egenskap av gudfar avsvär sig djävulen gärningar. Det är just då som Michael Corleone låter mörda alla sina rivaler.
Regissören Francis Ford Coppola visar med egen insikt i organisationen, vad den står och går för. Man kan säga att påven Fransiscus med sin åtgärd mot maffian bara konstaterar fakta.
För att nattvarden skall bli till välsignelse, så måste vi alla bekänna våra synder och be om förlåtelse. Då kan vi på nytt få den heliga Andens gåva.
Varken någon präst eller ens en biskop kan utestänga någon från nattvarden i vår kyrka. Det beror på att varje kristen, d.v.s. varje medlem i kyrkan, har rätt att njuta av de gåvor genom vilka Gud skänker oss sin nåd, så att vi kan känna och veta att Gud är vår Far, men också att han ensam är vår domare och vår Frälsare.
Vår församling som idag samlats har gjort det igen i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn. Det gör alla som arbetar och som lever i församlingen. Det gör också vår medarbetare Harriet och har gjort det hela tiden. Det kommer Harriet att göra fastän hon lämnar det dagliga förvärvet här i församlingen. Vi vet och tror att vi alla tillsammans med Harriet fortsätter att vara som Jesus säger, dubbelt omslutna av Faderns och Sonens kärlek, som i sin inbördes kärlek fyllt församlingen med den heliga Anden.
Med hjälp av denna tro tackar vi honom som har uppväckt Jesus Kristus från de döda, och som har all makt i himlen och på jorden. Det är just den korsfäste, som både uppstått och som lever, som är med oss alla dagar till tidens slut.