Uskonpuhdistuksen muistopäivä, Matt. 5:13 – 16, Martin Fagerudd

Det finns väl ingen som tvivlar på att salt är alltid salt. Inte heller finns det någon som tvivlar på att ljus är alltid ljus. Den mineralen och det fenomenet kan inte mista sina omisskännliga egenskaper. De håller nämligen världen vid liv. Ljuset är grunden för livet och saltet hjälper oss människor att inte torka ut och att maten inte ruttnar. De här egenskaperna menar Jesus att kännetecknar också hans lärjungar.
I GT är saltet är en symbol för visdomen som kommer från himlen. De skriftlärda liknar saltet både vid Guds förbund och vid lagen, som förhindrar världen från att ruttna. Jesus säger att lärjungarna skall vara ett sådant salt.
Jesus säger också att lärjungarna skall vara världens ljus. Det är Gud och Jesus som världens ljus, som skall lysa genom lärjungarna, så de lyser inte av sig själva.
När Jesus säger att lärjungarna är världens salt och ljus, så menar han att lärjungarna håller fram Guds ord, Bibeln och Kristus. Med dessa ord om saltet och ljuset berättar Jesus om lärjungarnas uppgift i världen.
Lärjungar är Guds profeter som förkunnar för världen den lag som Jesus tolkar i Bergspredikan och om lärjungarna själva skall leva efter. När lärjungarna i alla tider gör det goda då är det Gud och Jesus som får lysa genom lärjungarna. Jesus är det enda ljuset. Det här säger Jesus i sitt viktigaste tal Bergspredikan. Jesus säger det här genast efter inledningen, i saligprisningarna.
I dem så beskriver han tre slags människogrupper som han kallar lyckliga. Han kallar de fattiga, sörjande, ödmjuka och de som hungrar efter rättvisa för lyckliga. Han kallar de barmhärtiga, renhjärtade, och de som håller fred för lyckliga. Han kallar dem som skymfas, förföljs och förtalas för lyckliga.
Det är svårt att säga på vilket sätt dessa människor är lyckliga. Deras tillstånd liknar snarare tragiskt. Jesus berättar inte hur dessa människor hamnat i sitt olyckliga tillstånd, men så beskriver han inte människor i allmänhet, eftersom de här människorna inte är vilka människor som helst. Dem Jesus nämligen beskriver är en människorgrupp som han känner väl. Jesus talar i Bergspredikan till sina lärjungar. Dessa olyckliga människor som han beskriver är hans lärjungar. Det är just de som skall vara världens salt och ljus. Det är de som har varit tillräckligt fattiga så att de hört Jesu budskap om frälsningen, som han räckt ut åt dem i den stund han talat till dem.
Lärjungarna har något som gör dem lyckliga. Ingen kan ta ifrån dem den här lyckan. De har fått frälsningen, räddningen och befrielsen. Livet må sedan ta vilka vändningar som helst för dem, men det de har är en livsgrund i sin tro som är saltet, Guds ord och ljuset, Jesus Kristus.
Många i vår tid tänker kanske att det är bäst att bevara sin tro för sig själv eftersom den kan bli hårt utmanad av andra och man är rädd för att förlora de och således grunden för sitt liv. Någon annan tänker kanske att man skall med alla medel övertyga en annan sin egen övertygelse att det är t.ex. fel att ta emot flyktingar.
Att uttrycka sin övertygelse är svårare i vår tid än på långa tier. Det kan leda till att man får hatpost per epost och blir förföljd på sociala medier o.s.v. Det finns otaliga exempel. Det är ett sätt att skrämma till tystnad. Det gjorde man i Nazityskland, det gjorde man i Sovjet. Det gör man i dagens diktaturer men tyvärr i allt större grad också i dagens demokratier.
Tystnaden är aldrig ett alternativ för Guds rike. Det är kännetecknande för Guds rike att kungöra Guds rikes vilja. Tystnaden kan heller aldrig vara ett alternativ för himmelrikets lärjunge. Guds rikes grundegenskap är att aldrig dölja ljuset eller att dämpa förkunnelsen, utan uppenbara dem för alla människor.
Det finns ingen och inget som kan rubba frälsningens grund. Inte ens ett liv i skymf, under förföljelse och i förtal. Det är ju saltet Guds ord och ljuset Jesus Kristus som tränger igenom, utan vilka vi inte kan vara salt och ljus.