Valvomisen sunnuntai, Matt 24:36-44, Martin Fagerudd

Det ställdes en fråga i ett av våra sociala medier för inte så länge sedan om gudsfruktan och skribenten undrade varför man måste vara rädd för Gud. Rädsla handlar om fruktan för straff. Där träffade skribenten just det som Johannes skriver om i sitt första brev ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte uppnått kärlekens fullhet” (4:18).
Många nappade på den diskussionen, liksom också jag. Den var mycket intressant. Jag blev förvånad över att ett sådant ämne faktiskt kan aktivera så många. Gud är inte out, han är i högsta grad in, oberoende vad man säger.
Jesus tar idag upp ett ämne som jag har märkt att är ganska out hos många. Han talar om den yttersta dagen och jämför den med Noa och floden i GT. Han konstaterar att de flesta människor lever som alltid förr, så som under tiden före floden. Man åt och drack, gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken, och ingen visste något förrän floden kom och förde bort alla.
Jag tror inte att många människor är rädda för den yttersta dagen. De bara inte bryr sig inte om den därför att det finns annat som gör människor oroliga, så som ekonomi, arbete och utkomst. Det ger säkert fler sömnlösa nätter än den yttersta dagen.
Jag håller med Jesus när han säger att inte kommer den yttersta dagen för att människorna är onda. Han säger ju att de bara gör ju det som håller dem vid liv och ökar deras bestånd. Det hör till Guds goda skapelse. Det som Jesus vill poängtera med att jämföra människorna inför den yttersta dagen med människorna före floden är att de utesluter Guds dom. Det var just för sådana som floden kom och den yttesta dagen kommer som en tjuv om natten för många.
Att Jesus understryker att domen inte är oförklarlig fastän den är plötslig, visar han med liknelsen om husägaren som kommer hem och tjuven som kommer om natten. Samtidigt visar han att domen skiljer åt människor så som i liknelsen om de två kvinnorna som mal och de två männen som plöjer på åkern, där bara den ena tas med.
Jesus säger att så här möter domen hela mänskligenheten – också Kristi församling. Jesus förklarar med andra ord att vi skall ta domen på allvar och det viktigaste med den är att vi håller oss vakna. Att vara vaken är att vara beredd.
Det igen betyder inte att vi skall sömnlösa täras av oro som vi ibland kan göra när något trycker oss. Det är nog att vaka, men inte det som Jesus menar. Det finns fina exempel i Bibeln på beredskap och motsatsen, som visar att det värsta vi kan göra är att inte ta Gud på allvar. Att vaka är att ta Gud på allvar. Domen igen finns ju till för att Gud vill göra upp med det onda som vi människor gav fritt spelrum åt. Vi vet ju att hålla sig till kärleksbudet ger åt det onda så litet spelrum som möjligt eller kanske helt enkelt inget alls.
Jesu ärende denna söndag är att domen kommer. Han uppmanar oss att vara beredda. Att vara beredd är motsatsen till ett liv där man utesluter Gud. Det finns nämligen lika litet orsak till att fly verkligheten och lägga sig till ro och bara vänta på den kommande härligheten, som att försöka fly verkligheten p.g.a. rädsla för straff.
Det var ju Kristus, som var oskyldig och som tog på sig straffet, som vi hade förtjänat. Istället för straffet fick vi välsignelsen och livet som inte kan dö, som vi inte har förtjänat. Det är just denna Guds kärlek som fördriver all rädsla.
Jag tycker att den som väckte frågan om fruktan för Gud gjorde en god sak för Gud, men samtidigt så visade diskussionen att Gud har en viktig plats i människors liv. Det måste framför allt församlingen och kyrkan ta på allvar.