Valvomisen sunnuntai, Matt. 25:1-13, Martin Fagerudd

Hur är fiilisen idag konfirmander och festfolk? Bra? Vi hade ett hejdundrande skriftskolläger och nu har vi en hejdundrande konfirmationsmässa.
Har ni konfirmander sett er omkring idag? Alla de här människorna här i kyrkan. De är alla här för er skull. Jag och mina arbetskamrater är här för er skull. Ni får alla vara hjältar idag och i centrum. Vi firar er och hoppas att ni har en fin dag.
Jag tror att ni tänker mycket på den här dagen. Ni orkar säkert inte bry er om morgondagen. Jag tror att det är klokt. Vi får vara glada över den här stunden. Ni har gått i skriftskolan och nu avslutar vi er skriftskoltid med den här konfirmationen.
Vad händer sedan efter den här dagen? Nå ingen vet. Men morgondagen kommer. Det både hoppas vi på och tror. Det är hoppfullt att få tänka så. Så har människan ju förresten alltid gjort. Och det är bra. Att hoppas är något man gör fast man inte kan se så långt. Att tro är väldigt likadant. När man hoppas så är det liksom att vänta. När man tror så är det liksom att lita på. Vad är det vi väntar av morgondagen och vad är det vi litar på?
Jesus brukade svara på frågor om allt som handlade om människors liv. Han brukade använda exempel för sin berättelser ur levande livet, från både vardag och fest.
Idag så svarar han med en berättade på en fråga om väntan och tillit. Han berättar en berättelse om fest, om tio unga flickorna. Jag tror att han berättar om tio flickor för att det var just flickors uppgift vid bröllop att hålla lamporna brinnande, när man väntade på att bröllopsfesten skulle börja. Den börjar sedan när brudgummen anländer.
Jesus berättar en berättelse ur levande livet, för att människorna skulle kunna förstå honom. Nu har vi ju inte sådana bröllopstraditioner att tio unga flickor skall tända särskilda oljelampor för att vänta på brudgummen.
När vi tänker på den här festen, er konfirmation, så kan den börja när ni är på plats. Nu är ni på plats och vi alla andra med. Så festen har börjat.
Nu är förstås alla människor olika. En del är färdiga när festen skall börja. Sådana människor är på plats i tid. De har med sig sina blommor och kanske en gåva, för de vet att man skall uppvakta konfirmanderna. En del människor är inte lika färdiga. De kommer litet sent, eftersom de inte har hunnit skaffa blommorna och gåvorna i tid.
Det finns en skillnad mellan människorna i vår tid och med dem som Jesus berättar om. Skillnaden mellan Jesu tids människor och vår tids människor är den att i vår tid behöver ingen bli utanför festen, fast man är lite sen. Alla får vara med. Det är ju bra. Jesus vill också att alla skall få vara med idag.
Fast vi är färdiga för festen idag, så behöver det inte betyda att vi är färdiga för allt i alla våra dagar. När en ny dag börjar kan det hända att vi möter sådant som vi aldrig tänkt att vi ska behöva få uppleva. Kanske någon av våra närmaste blir sjuk, någon blir arbetslös. Kanske vi själva behöver hjälp. Då är det bra att hoppas att någon bryr sig om oss och att vi kan vänta hjälp.
När Jesus talar om de tio unga flickorna berättar han att Gud har ordnat en fest för oss alla och alla är inbjudna. Jesus är den första som kallar Gud för himmelske Far. Jesus menar att man kalla honom så för han är så nära oss och för att vi är hans barn. Det passar ju ganska bra idag för idag är det farsdag. Vi kommer ihåg våra pappor. Vi har kanske många tankar och känslor om vår pappa. Vi kan innesluta våra pappor i våra tankar och känslor och i festen idag.
Vår himmelska pappa igen är också här. Han har ordnat en fest för oss. Han väntar och litar på att vi är färdiga för festen. Men det är bara ett men. Ingen, inte ens Jesus vet när festen blir av. Men Jesus är absolut säker på att den blir av. Den festen är liksom ett hopp, eftersom vi inte vet när den blir av. Men vi får vänta på den. Och då är den liksom tro. Vi kan lita på att den blir av, eftersom Jesus säger det. Dessutom kan vi lita på att vi alla får vara med och att ingen blir utanför.
Det som mest beskriver det som Jesus menar med klokhet är att vänta och lita på. Jesus talar hebreiska som sitt modersmål. I hebreiskan betyder ordet klokhet ’en som ser’ eller ’en som har ögonen öppna.’
Det där klarar vi alla. Fast vi inte skulle kunna se tydligt och klart ens på nära håll så kan vi se med våra inre ögon. Jesus säger att det är klokt att kunna vänta och lita på. När vi gör det då menar Jesus att vi är färdiga för festen.
Jesus betonar att hoppas och tro, att vänta och lita på är det viktigaste. Han berättar också att ta hand om sina medmänniskor är det bästa sättet att hoppas och tro. Jesus menar att morgondagen kommer i vilket fall som helst fast det är fest idag.
Men han menar också att i vilket fall som helst är det fest just idag för er konfirmander och era närmaste, fastän morgondagen kommer. Ha en glad fest och välkomna alla. Er fest behöver ni inte mera vänta och hoppas på. Den är här. Gud välkomnar er alla till sin fest och han har inbjudit er alla.