3. sunnuntai ennen paastonaikaa, Matt. 19:27-30, Martin Fagerudd

Ibland brukar telefonförsäljare ge mig gratiserbjudanden. Ofta brukar gratiserbjudandet innehålla ett villkor. Jag får erbjudandet gratis om jag också köper en tidningsprenumeration på ett halft år. Jag tycker inte erbjudandet låter så hemskt gratis. Jag måste ju betala för det.
Jag känner nog med människor som har telefonförsäljar-jobb. Jag vet att det inte är försäljarnas fel. De har ett svårt jobb och även de behöver ett jobb för att få betala sitt boende, sin mat och sina kläder, som är extra dyrt i vårt land.
Den här söndagen handlar om det som är gratis. Ordet gratis så förstår vi lätt, men om jag skulle använda det egentliga ordet för den här söndagen ”nåd”, så skulle det vara svårt för många att förstå det. Det är ett ord som nästan bara används i gudstjänsten. Ordet ”nåd” betyder samma som gratis. Det som är gratis behöver man inte förtjäna. Idag tänker vi på det som Gud ger oss det gratis och som vi inte kan förtjäna.
Idag berättar evangeliet om vad lärjungarna skulle få gratis. Lärjungarna hade följt Jesus och han hade lovat dem att de skulle få sin belöning i Guds rike.
Vid ett tillfälle hade Jesus samtalat med en man, som hade allt han önskade men ville också få det eviga livet. Jesus sade då att han skall sälja allt han har och ge åt de fattiga, och följa Jesus, då får han en skatt i himlen. Men det ville inte den rike mannen göra. Då utbrister Jesus att hur svårt är det inte för en rik att komma in i Guds rike, att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga. Lärjungarna förstod det på det viset att om det är svårt för en rik då är det också svårt för en fattig. Det var lärjungarna, eftersom de levde på samma sätt som Jesus, i fullkomlighet, i lydnad, ödmjukhet och fattigdom. Petrus frågar Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?
Jesus menar att de inte skall vara oroliga. Lärjungarna kommer inte att bli besvikna, de får det han lovat. Petrus frågar inte om han skall få ut sin lön här och nu, utan det räcker för honom att han får det i Guds rike, där alla Jesu löften blir verklighet.
Människor fungerar ju inte så. De vill ha sin lön genast, för att man vill leva nu. Inte är det oförnuftigt, men människan har ofta den inställningen till Guds löften att man inte kan lita på dem. Man vet ju inte ens om Gud finns. Det är förstås en härlig ursäkt att slippa hela frågan om Gud, fast jag är säker på att människor ropar till honom i sin nöd senast då de förstår att ingen annan kan hjälpa.
Gud verkar inte på ett sådant sätt att han skulle låta oss utvärdera sin verksamhet på samma sätt som vi utvärderar människors verksamhet. Han har inte en sådan relation till oss som t.ex. regeringen har till riksdagen, som övervakar vad regeringen gör.
Gud behöver ingen övervakare, därför att han vakar över oss. Han vill ha en relation till oss som bygger på tillit från vår sida. Han igen har omsorg om oss och älskar oss. I Guds relation till oss är det frågan en likadan relation som barns och födäldrars reltion, när det är som bäst, så att barnen kan lita på dem och att föräldrarna älskar sina barn. Det är ju inte meningen att de små barnen övervakar sina föräldrar, fast jag vet att ibland kan det ske, när föräldrarna inte orkar vara vuxna människor av någon orsak.
Gud vill ha en tillitsfull och kärleksfull relation, för att han vill hjälpa oss med sådant vi inte kan. Han har omsorg om oss och älskar oss som sina barn för att han är god. När det är som bäst så älskar föräldrarna sina barn och är goda mot dem och ger dem det vad de behöver och kanske ibland mera, helt enkelt för att barnen är deras.
Sådan är i Gud, men mycket större i allt än en liten människa. Gud ger stora gåvor, sådanan vi inte kan fatta. Han ger oss det eviga livet, som är lika stort som han, som fyller hela universum och mycket mera till. Det enda han vill fylla är våra hjärtan med tro och tillit.
Petrus är Jesu främsta lärjunge genom alla tider. Därför varnar Jesus Petrus för att tro att det är självklart att han har en fin position i Guds rike. Det är till den främste lärjungen Petrus som Jesus säger många som är först skall bli sist. Petrus måste komma ihåg att han får allt gratis som Jesus lovar och att han inte skall ta det för givet. Det får vi också gratis och därför kan vi inte handskas med Guds löften hur som helst. Vi får inte slösa med förlåtelsens gåva och tänka att vi får alltid förlåtelse och att vi inte behöver bry oss. Vi vet att vi har förtjänat straffet för våra synder. Istället tog Jesus på sig straffet fast han var oskyldig. Vi igen slapp straffet och får det eviga livets gåva, som lärjungarna får. Vi vet och tror att vi inte har förtjänat det. Det har vi fått gratis av vår himmelske far, och det är på riktigt gratis.