3. paastonajan sunnuntai, Joh. 8:46-59, Martin Fagerudd

Jag har aldrig varit med i krig. Jag har inte heller upplevt krig. Men jag har kunnat se följderna av krig, speciellt i våra södra grannländer till följd av att de blev ockuperade för en lång tid, liksom deras problem när de på nytt blev självständiga. Därför är det en förmån att få fira denna högmässa tillsammans med veteranerna.
Vi vet att Stalin, som i sin ungdom var en rånare och mördare liksom också under sina senare år, var liksom besatt av att ”befria” vårt land. Men han blev förvånad över hur litet vi var med på noterna och över vår försvarsvilja.
Vi människor kan också bli liksom besatta av beroende av t.ex. pengar, makt, alkohol och narkotika. Nutida beroende-framkallande medel är också datorspel och internet. Samtidigt vet vi också hur svårt det är att bli av med sådant slags beroende. Vi vet att inget annat hjälper mot t.ex. alkoholberoende, än tro. Så säger experterna. Tillika behövs en stor kraftansträngning som ofta kan kännas övermäktig för en ensam människa. Därför behövs medmänniskors hjälp.
Nu menar jag inte att människor som har sådant beroende är besatta av djävulen. Jesus anklagas av sina motståndare för att vara besatt och för att vara samarier. Med det menar de att Jesus är en falsk profet som är besatt av djävulen.
Det var vanligt att man på biblisk tid ansåg demoner ge upphov till olika slags sjukdomar. Dessutom ansåg man att var och en som drabbades av sjukdom hade förtjänat det. Varje sjukdom och olycka var en följd av någon synd man själv eller ens förfäder hade gjort. Den som var besatt var helt utanför Guds frälsande verksamhet. De sjuka och besatta var helt enkelt förbannade av Gud. Men Jesus botar alla de besatta han möter med Guds ord. Han upprättar dem och innesluter dem i Guds nåd. Att driva ut onda andra med sitt ord kallas med ett modernt ord för exorcism.
Berättelsen om utdrivningen av onda andar är ett centralt motiv för den här söndagen. I urkyrkan brukade man vid påsk döpa nya medlemmar och i dopet ingick flera exorcismer. Sådana exorcismer finns ännu kvar i flere kyrkors dopformulär som t.ex. i den ortodoxa och i den danska lutherska kyrkans dopfomulär. En vän till mig som tjänstgör i den ortodoxa kyrkan sa att det är hemskt viktigt att gå igenom formuläret före dopet för att människorna inte skall bli förskräckta av exorcimerna. Det motsvarar ju inte riktigt en modern världsbild.
Vår kyrkas dopformulär har också innehållit exorcismer. Men nuförtiden finns det bara en litet påminnelse om den efter när prästen tecknat korstecknet på barnets panna och bröst. Dopet i sig är ett tecken på att vi innesluts i Guds nåd och i församlingens gemenskap, liksom i frälsningens gemenskap.
Exorcism berättar ytterst om det onda i Guds värld. Det finns moderna försök att närma sig problemet och ett av dem behandlas i en film som heter Exorcisten. En sidointrig i filmen handlar samtidigt också om modern sjukdomssyn, d.v.s. att vetenskapen inte kan säga allt.
Intrigen går ut på att en präst blir kallad till en familj vars dotter är allvarligt sjuk. Många läkare har försökt diagnostisera flickan men inte lyckats. De är kanske bundna av sin moderna sjukdomssyn. Och hon har inte blivit bättre. Prästen som kallas dit är inte bara präst utan också psykiater och arbetar på ett mentalsjukhus. När han motvilligt tar sig an fallet blir det klart att han vacklar både i sin tro och i sin tro på att han både som präst och psykiater utför något meningsfullt. Mest tvivlar han på sitt prästkall och på att Gud skulle verkligen ha någon plats i denna mörka värld.
När han träffar den sjuka flickan vet han inte vad han skall tänka. Hon bokstavligen spyr ur sig alla världens hädelser både mot Gud och mot prästen, liksom alla tänkbara och otänkbara svordomar. Han kan inte diagnostisera sjukdomen. Och han undrar om det här är en sjukdom eller om flickan är besatt. Också han tycks vara bunden av sin moderna sjukdomssyn, han vet inte vad han skall tänka och han känner sig rådlös. Men när han börjar tvivla på sin egen vetenskapliga sjukdomssyn, då rådfrågar han en äldre prästkollega och ber honom träffa flickan.
När den äldre prästkollegan kommer med, märker han ganska snabbt att flickan faktiskt är besatt. Han tar till exorcism som går helt enkelt ut på bön och att befalla den onda anden att lämnda flickan. Kampen är hård och den äldre prästkollegan stryker med och den yngre prästen är ensam igen. Hans sista utväg är att be den onda anden fara ur flickan och komma i honom istället. Det händer och i samma ögonblick kastar sig prästen ut genom fönstret och dör, förrän han hinner förbanna Gud och Kristus, som han sett den onda anden göra med flickan.
Det ondas problem löstes inte här heller, men nog på det personliga planet. Prästen måste övervinna sitt tvivel. Han tänker att han genom att ta på sig det onda, ställer sig på Guds sida, fastän följden blir att han mister livet.
Det är kännetecknande för evangelierna att inget av dem beskriver djävulen. De ger inga konturer åt honom som skulle säga att så här eller så där ser han ut. Att hans gestalt är obestämd förklarar liksom att ingen människa kan kallas för djävul. Alla evangelier berättar att Jesus beskylls för att vara besatt av den onde. De tre första evangelierna berättar det då speciellt när Jesus driver ut onda andra ur besatta människor.
Johannes evangelium berättar inte att Jesus skulle driva ut onda andar ur människor. Säkert kände Johannes till sådana berättelser men har har lämnat bort dem. Visserligen berättar han nog att Jesus besökte Samarien och att hans besök där hade verklig framgång. Alla som möter honom eller får höra om honom kommer till tro. Däremot berättar Johannes evangelium en stark berättelse om tro och otro. Jesus kan inte vara besatt eftersom han gjort alla goda tecken; börjande med bröllopet i Kana till uppväckandet av Lasaros från de döda. Evangeliet uppmanar oss att hålla oss nära Gud och lära känna honom. Ibland är världens gång sådan att det helt enkelt inte finns något att göra. Då kan man åtminstone be. Det gjorde veteranerna när det var som värst. För att hållas nära Gud.