2. adventtisunnuntai, Luk. 21:25-33, Martin Fagerudd

I dag undervisar Jesus om sin återkomst och om tecknen vid tidens slut. Jesus förklarar att på samma sätt som sommaren är nära när fikonträdet knoppas, så är Guds rike nära, när allt det händer som Jesus berättar. Jesus ger lärjungarna tecken utan att de behöver be honom om dem. Visst låter det litet mystiskt som om det skulle vara frågan om något slags Da Vinci-kod, där alla tecken måste uttydas. Det är ändå inte frågan om någon deckarsak men låt oss se vad det betyder.
Det berättas mycket sparsamt om tecken i Bibeln. När de nämns är de förstås mycket viktiga, de har också olika funktioner, men de är inte avgörande för tron.
Profeten Jesaja är annars en av de GT:liga gestalter som får i uppdrag av Gud att ge ett tecken. Först efter att kung Ussia dött och hans sonson Achas är kung får Jesaja uppdraget att förkunna budskapet för folket. Budskapet går ut på att folket skall bli helt förstockat, de skall inte förstå budskapet så att det inte heller skall kunna vända om och bli botat. Vi förstår att profeten får en mycket otacksam uppgift. Varför Jesaja blir skickad till kung Achas berodde på det att han hade blivit rädd för krig, eftersom både kungen i Aram och kungen i Israel hade dragit ut i krig mot Jerusalem. Profeten kommer med ett lugnande budskap och säger att det skall gå väl, och säger att kungen får begära vilket tecken som helst från Herren. Det betyder att kungen får be vad som helst som kan hjälpa honom i hans svåra situation. Det är precis detsamma som att bli lovad en stor truppförstärkning.
Det här är annars den enda gången i hela Bibeln då en människa ges lov att begära ett tecken från Gud. I allmänhet uppfattas begärandet av tecken som att fresta Gud, som ett försök att få bevis på Gud, på hans existens och makt utan att i tro på och tillbe honom. Kungen vill inte begära tecken, vilket visar att han är rättlärd just på den punkten, men annars är han helt utan omdöme, eftersom Gud själv gett honom lov. Det här prövar Guds tålamod och han ger ett tecken trots att kungen inte begärt något: ”Se, den unga kvinnan skall bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel.” Kungen får ett tecken som han inte begriper och som han aldrig får se. Tecknet har just den effekt som Gud vill att det skall ha, att ingen förstår det och att ingen gör bättring.
Helt i motsats till kung Achas vill fariséerna vid ett tillfälle att Jesus skulle ge ett tecken från Gud, men det får de inte, just för att initiativet kommer från dem och inte från Gud. Gud vill ha tro och tillit i gensvar till det han gör. Därför säger Jesus, att det enda tecken som de får är Jonas tecken. Jona är en annan GT:lig gestalt som fick i uppdrag att ge ett tecken. Jonas tecken var det budskap han skulle förkunna för staden Nineve. Budskapet som han skall framföra är mycket positivt. Det är ett budskap om omvändelse och räddning för stadens invånare, alldeles i motsats till Jesajas budskap. Och helt i motsats till Jesaja, är Jona mycket motvillig att ta itu med uppdraget och försöker istället gömma sig för Gud, medan Jesaja sökte möte med Gud i templet och sade ”Här är jag. Använd mig.”
Ett budskap från Gud är alltid ett tecken i sig självt. Det berättar också sitt tydliga språk om Guds väsen, att han alltid brukar förverkliga sin vilja. Ett exempel på det är Jona, som trots sin ovillighet och sina försök att komma undan till slut når fram till Nineve. Till profetens förvåning omvänder sig stadens invånare som inte ens hör till Guds folk och blir räddade. Jesajas budskap till kungen för Guds folk har helt motsatt verkan. Guds folks kung är igen ovillig att lita på Guds hjälp. Kungen kunde därför inte heller för sin otro erfara Guds hjälp och räddning varken i sitt eller i sitt folks liv. Men i båda fallen sker Guds vilja och båda profeterna betonar att Guds vilja sker hos alla folk.
I evangeliet för denna dag är det enda gången Jesus ger tecken. Han berättar för sina lärjungar hurudana tecken vi skall ge akt på vid tidens slut. Också han är lika sparsam med tecken som Gud. Visserligen berättar han om mycket omvälvande saker, om kosmologiska under och naturfenomen. De innebär slutet på hedningarnas tid. I detta sammanhang har hedningarna rollen som Guds motståndare. Det är därför hedningar nämns gripas av ångest och rådlöshet, när de betraktar allt som händer. De förstår helt enkelt inte vad det betyder. För dem har tecknen samma verkan som Jesajas tecken för kung Achas. De hjälper dem inte, utan blir deras fall, eftersom mottagaren inte ville tro.
Vad betyder de kosmiska tecknen och tecknen i naturen för oss kristna? Jesus säger: ”När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.” Jesus säger, att församlingen kan förstå det som andra inte kan. I tecknen ser församlingen att stunden är nära, när Jesus skall komma med makt och stor härlighet. Det här är tecknet på att räddningen är nära, på samma sätt som Jonas förkunnelse var tecknet på att räddningen är nära för invånarna i Nineve. De blev räddade därför att de trodde på profetens budskap. Jesu tecken tjänar Guds syften genom att säga att all väntan och längtan är snart över och allt blir fullbordat. Jesus själv är det avgörande tecknet för Guds vilja att frälsa och befria. När Jesus talar om tecken så gör han det enbart i syftet att trösta oss med att säga att räddningen är nära. Då förstår vi att julen också är ett tecken, samtidigt som vi kan glädja oss över den. Julens enda tecken är annars krubban, som berättar att Herren är nära.