24. sunnuntai helluntaista, Luk. 12:4–7, Martin Fagerudd

Jesus talar idag om fruktan och mod. På grund av de exempel Jesus ger kunde man också fråga Vem fruktar Gud mer och vem fruktar våra allt våldsammare landsmän mer?
Om jag inte minns fel, så toppar vårt land i Europa nu den statistik på våldsbrott som leder till döden. Sådana slag av våldsbrott har ökat 10 % sedan senaste år. Det är ett odiskutabelt faktum att orsaken är den billigare alkoholen. Alkohol tillsammans med våld och död har alltid varit oskiljaktiga fenomen i vårt land.
Vi skall trots allt inte vara rädd för våra allt våldsammare landsmän. Visst har man kanske blivit på något sätt immun mot nyheter om våld, de är ju vardagsmat. Men inte brukar det heller nå över medias nyhetströskel när någon gör väl mot andra.
Visst vet vi också att möjligheten till att råka ut för andra slags olyckor nu än för hundra år sedan är oändligt mycket större, bara när vi tänker på den ökade trafiken med två miljoner bilar i vårt land, istället för ett par tiotusen i början av 1900-talet.
Rädslan igen för människor kan få ödesdigra följder. Vi känner till exemepel bland de totalitära staterna hur man på makthavarhåll var rädd för sina egna medborgare. Jag läste nyligen George Orwells bok 1984. Det är därifrån uttrycket storebror ser dig härstammar. De som läste boken när den utkom år 1949 blev upprörda. Intrigen i boken går ut på att makten kontrollerar allt, t.o.m. människors tankar och styr människor hur den vill. Det är väl också den absoluta maktens syfte där den finns. Vi vet att de makthavande som är rädda hemfaller åt kontroll som sönderbryter själva samhället som de vill hålla hop. Jag kommer ihåg att vi ofta i vår förbön i högmässan uttryckt vår tro på ett öppet samhälle.
Men visst var lärjungarna rädda och inte utan orsak. Jesus försöker ingjuta mod i dem, inte bara en eller två gånger. Lärjungarna finns ju med på listan över icke-önskvärda personer i sitt land. De tror på Jesus, han som inte stod på särskilt god fot med den officiella linjen företrädd av fariseer och saddukkeer. Det var och det är fortfarande verkligen farligt att vara oliktänkare och Jesu lärunge i många länder. Jag läser varje vecka rapport om sådant. Vad är det som är så farligt med kristna? Kristna har ju alltid understött och respekterat den lagliga makten i alla länder.
Han som författat evangeliet idag, ville med sina två skrifter, Lukas evangelium och Apostlagärningarna, visa att de kristna inte är orosstiftare och överheten till besvär. Det var nämligen så att judarna hade en privilegierad position i romarriket. De fick utöva sin religion och behövde inte delta i den officiella kejsarkulten eller kejsartillbedjan. Så länge de kristna var en del av judendomen hade de också trosfrid, men när den unga kyrkan skilde sig från judendomen mycket snart, så blev myndigheterna mycket misstänksamma mot kyrkan och dess medlemmar. Sådana misstankar försöker evangelisten skingra med sina två skrifter. Så när Lukas skriver så tar han inte bara fasta på teologi och historia utan också på politik.
Det kan hända att lärjungarna lockas till att frukta sina landsmän och dem som kunde konkret straffa dem i livet mer än att frukta Gud, som dömer på den yttersta dagen. Han säger …till er som är mina vänner: låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer. Jag skall tala om för er vem ni skall frukta. Frukta honom som kan döda och sedan har makt att kasta ner i helvetet. Ja, jag säger er: honom skall ni frukta.
Det är just här Jesus faktiskt en av de få gångerna nämner helvetet i sin argumentering. Fastän helvetet inte hör till vår förkunnelses kärna, kan man ändå konstatera, att tar man Jesus på allvar så tar man också det han lär på allvar. Och visst kan det kännas som om Jesus försöker skrämma med ett större hot än hotet från de makthavande.
Hotet från de makthavande är uppenbart men hotet med Guds straff kan kännas verkligen avlägset i en konkret situation av förföljelse. Jesus menar bara att lärjungar skall ha sina prioriteringar rätt, han vet att de är rädda för dem som har makt att döma och döda dem här på jorden, men han menar att de inte skall frukta de makthavande mera än Gud, därför att Gud har den verkliga makten.
För den som tror är helvetet inte mera något uppenbart hot. Det är nämligen lovligt och det är rätt att man får vara säker i tron, därför att Gud lovat att om man ens har en tro, bara som glödande veke, skall han inte släcka ut den. Det är nämligen just i tron som vi har fått frälsningen. Därför representerar tron det allra innersta vi har i gemenskapen med Gud, som ingen kan ta ifrån oss. Det är tron som försökrar oss frid med Gud.
Därför får vi allt fortfarande utforska tron som vi fått av Gud som är nära och närvarande. Jesus visar idag, vare sig vi har brist på mod eller rädsla, att Gud vet allt om oss och sin skapelse ’Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade.’ Det är en annorlunda kunskap än den som Storebror-ser-dig har. Det är en kunskap och kännedom om oss som syftar till vår frälsning, inte på försök att lurapassa på oss för att få fast oss för förseelser. Dem kan vi med största frimodighet bekänna för Gud, han har räckt ut sin hand i försoning till oss i Kristus. Den får vi utan tvekan fatta.
Det gör han för att han har omsorg om allt skapat. Lärjungarna vet att de som förföljer är nära, men Gud är ännu närmare och starkare, och han lever med sina skapade här och nu. Vi ska inte bara respektera dem som styr vårt land utan ännu mer den som verkligen har hela livet i sin hand och fyllt det med sin helighet.