3. adventtisunnuntai, Matt. 11:11-19, Martin Fagerudd

Den här söndagen tänker vi särskilt på Johannes. Han var en profet och en sådan har en speciell uppgift. Profeter förekom annars så länge Israel hade kungar. Israels kungar vände sig i svåra statliga ärenden till Gud när de behövde goda råd, i frågor som ofta gällde krig och fred. Då var det profetens uppgift att ge ett budskap från Gud, vad kungen skulle göra. Men som alltid så antingen så lyssnade kungen på profeten som kung David, eller så lyssnade han inte som kung Achas.
Johannes fyllde också några av dessa profetuppgifter, men han befattade sig inte i statliga frågor, När Johannes talade till människorna gjorde han det utan finkänsla. Han kallade dem bl.a. för huggormsyngel vilket betyder djävulens barn. Människorna lyssnade ändå mycket gärna på honom och lät sig döpas av honom. Han hade en obehaglig förmåga att ge ett budskap även när det inte begärdes, så när han kritiserade kungens privatliv, så blev hans öde beseglat.
Johannes hade hört om Jesus och blivit nyfiken. Därför skickar han sina lärjungar för att fråga om Jesus är den efterlängtade befriaren Messias. Jesus ber dem berätta för Johannes vad som sker blinda ser, lama går, spätelska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebudskap. Guds rike är här.
Sedan berättar Jesus i sin tur för dem vem Johannes är. Han är Elia, profeten som bereder väg för Messias, fast Johannes är mer än alla andra profeter. Det är han som får se Guds löften uppfyllas. Alla profeter hade velat se det, men de fick det inte. De fick bara tala om det. Johannes som är på tröskeln till den nya tiden, får se med egna ögon när Guds rike kommer. Från Johannes tider tränger Guds rike fram, men med Jesus kommer Guds rike till människorna.
Jesus berättar en liknelse som visar hur människorna reagerar på Guds rikes ankomst. Människorna är som barnen som inte kan bestämma sig för vad de vill. När Gud genom Johannes bjöd människorna på den asketiska vägen, då tyckte de att han var besatt. När Jesus kom och bjöd på frihetens väg, han både åt och drack, då kallade människorna honom för frossare och suput och en vän till tullindrivare och syndare. Gud dansar ändå inte efter människornas pipa.
Till sist säger Jesus något om visheten, att Vishetens gärningar har gett Visheten rätt. Johannes evangelium hjälper oss att förstå vad Visheten handlar om, när det talar om Ordet. Ordet har ett direkt samband med Ordspråksboken beskrivning av Visheten I urtiden formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns….När han spände upp himlen var jag där….när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom. Visheten eller Ordet fanns före allt och var med vid skapelsen. Det är också upphovet till allt.
För att identifiera Visheten eller Ordet säger Johannes evangelium att Ordet som är det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen. Då beskriver Johannes Vishetens form och gestalt i Ordet som blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning. Visheten eller Ordet känner vi igen i den ende sonen.
Nu vet vi vem Jesus menar. Han menar sig sälv med talet om Visheten, som fanns vid världens skapelse och som är upphovet till allt. Vishetens gärningar är hans egna gärningar som han gör på uppdrag av Gud bland människorna och hans räddande gärningar befriar människan från syndens, dödens och ondskans makt.
Det onda lever ändå och mår bra. Ända från Johannes tid till Jesus och till vår tid lider den söndriga världen till följd av synd, död och ondska. Men Guds rike tar på sig lidandet i Jesu kors. Fastän korset är ett tecken för nederlag, så blir det till seger för var och en som tror.