Bakgrunden till evangeliet för den här söndagen utgörs av Jesu samtal med en rik ung man och Jesu mycket kategoriska slutkommentar till samtalet. Jag vill först kort referera samtalet och sedan med hjälp av detta förklara hur vi kan förstå dagens evangelium.
Den unga mannen inleder samtalet med en fråga till Jesus: Vad skall jag göra för att vinna evigt liv? Jesus uppmanar mannen att hålla buden. Den unge mannen säger att dem har han alltid hållit, men han tycker att det är någonting som fattas honom. Jesus förstår att den unge mannen hör till de människor som vill vara fullkomliga och Jesus ger honom ett råd att nå sitt mål: Gå och sälj allt du har och följ sedan mig. Då får du en skatt i himlen. När den unga mannen hörde svaret gick han sin väg bedrövad, för han ägde mycket. Han tänker säkert som människor i allmänhet, att för att nå fullkomlighet måste man skaffa sig någonting utöver det man redan har och inte behöva göra sig av med någonting.
Det är då Jesus utbrister, att det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike. Det är också just då som lärjungarna blir bestörta och frågar: Vem kan då bli räddad? Jesus svarar dem, att för människor är det omöjligt, men för Gud är allting möjligt.
Det här är faktiskt den andra gången Jesus talar i ämnet fullkomlighet. Den första gången behandlar han ämnet i Bergspredikan, där han uppmanar sina lärjungar till fullkomlighet såsom vår fader i himlen är fullkomlig. Sin uppmaning uttalar han i samband med två ord, som ansluter sig till Bergspredikans centrala tema, att älska sin nästa i betydelsen också sina fiender. Han ger exempel på handlingssätt som uttrycker denna hållning, att vända andra kinden till och att också ge manteln om någon vill processa om en skjorta. Jesus menar att man skall avhålla sig från att hämnas och att löna ont med gott. Det är fullkomligt och så gör vår fader i himlen.
Att lärjungarna blir bestörta på grund av Jesu slutkommentar till samtalet med den unga mannen beror på att han på sätt och vis ifrågasätter deras engagemang. Ni kan annars vara alldeles säkra på att det var just sin belöning lärjungarna väntade på. Det är därför Petrus säger Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss? Lärjungarna levde nämligen i fullkomlighet, i lydnad, ödmjukhet och fattigdom – precis som Jesus.
Petrus oroliga fråga handlar inte om hur de skall få ut sin lön här och nu, som annars människor i våra dagar. Frågan handlar om att de faktist får sin belöning sedan i Guds rike. På samma sätt som Jesus inleder beskrivningen av den yttersta domen så svarar han När Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Jesus försäkrar att de tolv lärjungarna har en speciell ställning jämfört med alla andra tiders kristna och att lärjungarna inte kommer att bli besvikna. Det betyder att det kommer inte heller någon annan att bli som i senare tid följer honom.
Men för vilken människa som helst, som lever i brist på det nödvändigaste i livet, kan en tillämpning av Jesu svar kännas som en klen tröst, att det blir bättre i den kommande världen. Det är inte bara en klen tröst, utan det är också missbruk av evangeliet och ger en nidbild av det. Det är ju inte det som är evangeliets avsikt, att befria människor från ansvaret för medmänniskan. Därför betonar Jesus alltid kärleksbudet och den gyllene regeln i sin undervisning.
Det är klart att Petrus och de övriga lärjungarna kände till Guds rike från Jesu undervisning. Men vad var det som fick Petrus och lärjungarna att längta så efter Guds rike att de lämnade allt?
Petrus bodde i Kafarnaum före sitt lärjungaskap och levde ett ganska gott liv. Han var inte fattig när han lämnade sitt gamla liv bakom sig och följde Jesus. Han hade varit fiskare, vilket kanske inte gav honom högt anseende i samhället, men han hade en egen båt, vilket gjorde honom om inte förmögen, så i alla fall välbärgad. Han sålde fisk till en säker kundkrets, till byggnadsarbetare som Herodes sysselsatte i olika byggnadsprojekt runt Galileiska sjön, bl.a. i bygget av staden Tiberias. Petrus och hans familj hade allt som de behövde och litet till. Vad är det då som får Petrus att följa Jesus?
För det första var det säkert inte hemskt vanligt att någon kommer till fiskare och säger dem Följ mig, så skall göra er till människofiskare. Men det finns en annan sak som jag annars aldrig någonsin märkt tidigare eller kunnat koppla ihop med lärjungarna. I Matteus evangelium nämns att Jesus inledde sin verksamhet med att förkunna evangelium i Galileen efter Johannes döparens död. Det är just den skriftlärde Matteus som vet berätta att området till vilket Kafarnaum hörde heter Naftalis land och att det tillsammans med Sebulons land kallas av profeten Jesaja för hedningarnas land. Det är just mörkrets land som julprofetian berättar om och det är där som hedningarna ser ett stort ljus. Evangelisten Matteus beskriver de första lärjungarna som sådana som bott bland hedningar och som på sätt och vis är hedningar. Och det är just de lärjungarna som först får höra om Kristus, vars rykte sprider sig i Galileen.
När Jesus kommer till dem erbjuder han dem en möjlighet som ingen annan gjort tidigare. Aldrig någonsin tidigare hade någon kommit till dem med en inbjudan till Guds rike, för att inte tala om att arbeta för det. Petrus och hans bror liksom de övriga lärjungarna förstår sin situation. De tar sin chans och lämnar allt.
Nu är det så att fullkomligheten säkert inte är Petrus främsta motiv för att följa Jesus utan helt enkelt möjligheten att bli medlem i Guds rike. Petrus var annars alltför praktisk till sin läggning för att tänka på någon fullkomlighet. Petrus är praktisk, inte beräknande men nog impulsiv och spontan, liksom också oeftertänksam. Att han är praktisk ser vi också av hans önskan att få sin belöning och en framträdande position i det kommande Guds rike, som han tar för givet.
Vi vet att Petrus är den förste lärjungen till Jesus. Han är inte bara den första i ordningen utan han är också den främste genom alla tider. Men Jesus varnar Petrus för att ta det för givet att han har en privilegierad position i himmelriket. Jesu ord till den förste lärjungen Petrus lyder många som är först skall bli sist. Petrus hade fått något som han aldrig tänkte att han skulle bli del av, men som han sedan tog för givet eftersom han blivit kallad. Att bli Guds rikes lärjunge är nämligen något som han inte kunde förtjäna. Han hade blivit lärjunge p.g.a. Guds nåd.
Likaså vet vi att vi inte kan förtjäna Guds kärlek och frälsning p.g.a. våra synder. Vi vet att vi har förtjänat straffet p.g.a. dem. Men istället tog Jesus på sig straffet och bar våra synder. Istället för straffet har vi fått det vi inte kan förtjäna. Det är frälsningen och förlåtelsen, Anden och tron, som vi fått på grund av nåd. Dem som är så fattiga och ofullkomliga att de hör vad Jesus lovar och tar emot det kallar Jesus saliga i Bergspredikan.
Petrus och lärjungarna fick det som de aldrig kunnat drömma om att någon skulle räcka dem. De fick det för att Jesus tog kontakt med dem. Också vi har fått samma gåva som lärjungarna. Vi vet och tror att vi inte har förtjänat det. Det har vi fått av vår fader i himlen som är fullkomlig. Hans fullkomlighet påminner oss ständigt om våra medmänniskor.