4. paastonajan sunnuntai, Joh. 6:24-35, Martin Fagerudd

Så här halvvägs i fastan firar vi en helg som handlar om bröd. Att fasta betyder att vi avstår från något, för något viktigare. Halvvägs i fastan är det också bra att kolla att kursen är rätt på målet.
Idag trots fastan får vi stanna upp inför en hoppingivande sak, när vi tänker på hur Jesus mättade femtusen vid ett och samma tillfälle. Det är till det som Jesus hänvisar när han talar med människorna, fastän han menar att de söker honom därför att han mättade dem och inte för de tecken han gjort. Människorna behövde inte nöja sig med några nådesmulor utan måltiden var översvallande rik och generös. Så generös är bara Gud.
Dagen handlar trots fastan om bröd. I det avseende kan man blicka litet tillbaka på den första söndagen i fastan som berättar om hur Jesus frestas av djävulen. Jesu dialog med frestaren handlar om det viktigaste i livet. Dialogen framskrider i tre steg.
Det första steget i dialogen mellan Jesus och frestaren handlar om bröd. Människan lever inte endast av bröd – men inte heller utan bröd. Med hjälp av en tillitsfull liten pojke som ställer sina fem kornbröd och två fiskar till Jesu förfogande, mättar han de femtusen, men samtidigt svarar Jesus på ett barns orubbliga tillit att han verkligen kan göra något av dessa små gåvor. En annan lika glad händelse kan också höras i bakgrunden, vinundret vid bröllopet i Kana. Tillsammans berättar de om hur Jesus möter människor. Ingen blir utanför, alla blir mättade med Guds goda gåvor och förutom detta blir de också inneslutna i glädjen och festen. De är tecken på att Kristus har kommit.
I det andra steget i dialogen mellan Jesus och frestaren sade djävulen åt Jesus att kasta sig ner från tempelmurens högsta punkt, och lovar att Guds änglar skall nog bära honom, så att han inte stöter sig. Jesus svarar ”Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.”
I dag berättas det att människorna runt Jesus också begär tecken av honom, så att de kan se det och tro på Jesus. De frågar honom rakt: Vad kan du utföra? De menar med sin fråga, att kan Jesus göra något lika stort som Mose, som mättade hela deras folk i öknen med manna och menar att tillsvidare har Jesus bara mättat femtusen.
Att sätta Gud på prov är det samma som att begära tecken av Gud. Det är ett sätt att försöka objektivt betrakta Gud, för att bestämma sig om man vill tro på honom eller inte. Men Gud tillåter inte något sådant. Det är inte ovanligt heller i våra tider, utan typiskt för människan i alla tider, att genom att kräva bevis för att tro kan människan på det sättet bedöma Gud och sätta sig över honom, som ett villkor för tro. Men tro på Gud är inte bara kunskap, utan framför allt tillit. Jesus säger därför att det inte var Mose som gav folket brödet från himlen, utan Gud. Då säger han också något om sig själv och det han gjorde för de femtusen.
I det tredje steget i dialogen lovar frestaren Jesus jordisk makt och rikedom ifall Jesus tillber honom. Då sade Jesus till honom ”Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”
Vad har djävulen för syften för sin dialog med Jesus? I de två första stegen i dialogen inleder djävulen med orden ”Om du är Guds son”. Han vill alltså fresta Jesus att använda sig av sin särställning som Guds son och Kristus, men Jesus gör det inte. Jesus vet att han måste lyda under människolivets lagar och först lida och dö. I uppståndelsen blir han uppenbarad som Guds son och Kristus. I det tredje steget går djävulen rakt på sak. Djävulen säger Håll mig först, så får du allt du önskar dig. Det är det yttersta syftet i djävulens trestegsdialog med Jesus, att ställa Gud i bakgrunden. Fastan betonar att vi skall hålla Gud först och det gör vi genom att framför allt begrunda Jesu lidande och död.
I frestaren mötte Jesus sin demon, vars frestelser han motstår. Efter det möter Jesus människans demoner, i hennes lidanden och i allt som antastar henne. Jesus kan hjälpa människan eftersom han övervann frestelserna. Men han vet att djävulen försöker förverkliga sina syften, inte bara genom att få människan att tappa modet, utan ännu värre, att människan tappar tron och hoppet, och därmed allt som uppehåller henne vid liv.
När Jesus botar sjuka, mättar de hungrande, driver ut demoner, innesluter han alla i glädjen och visar att hans kamp mot syndens, dödens och ondskans välde sker på olika plan. Den bärande tanken i denna befrielsekamp är människans rätt till respekt och samhörighet med alla andra i människosläktet, som är ständigt föremål för den himmelske faderns godhet.
När människorna till sist hör Jesus berätta om det eviga livets bröd som den himmelske fadern ger, ber de ”Herre, ge oss alltid det brödet.” Jesus svarade: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.” Det är fastans och livets bröd. Amen.