9. sunnuntai helluntaista, Matt. 7:15–23, Martin Fagerudd

Den här dagen handlar om motsatsen sanning och lögn. Det är nära släkt med andra motsatser såsom t.ex. ljus och mörker, tro och otro, liv och död. Motsatserna är inga teoretiska spörsmål. De finns inte heller till för att människor skall diskutera dem och få tiden att gå på ett trevligt sätt. Utan tvivel är de så intressanta att man i en diskussion om dem lätt kan få en kväll att förlöpa i intensivt samtal med vem som helst.
Det är ju frågan om motsatser som beskriver vår tillvaro, verklighet och existens. Att ingen ensam kan besitta hela sanningen gör förstås ämnet inte mindre intressant. Det är förstås roligt att ha rätt någon gång, men det är nog intressantare att kunna utforska vår existens, tillvaro och verklighet.
Men man kan ju för ett ögonblicks skull fantisera hur det skulle kännas att besitta en oemotsäglig sanning? Det finns inte många i historien som befunnit sig i den situationen, men det finns ett bra exempel. Mina tankar går automatiskt till Abraham. Han är den första människa här i Guds värld som tror och får ett löfte om välsignelse av Gud. Gud säger åt Abraham att han….skall välsigna dem som välsignar dig, och den som smädar dig skall jag förbanna.
Abraham är utan tvivel i den situationen faktiskt den enda människa som besitter sanningen. Man kan med gott samvete säga att han har monopol på sanningen. Likaså har han monopol på tron och han om någon vet att hans liv är på något sätt mer än alla andras, eftersom ingen annan fått höra det som han fått höra.
Visst var det säkert ensamt. Hur använder sig Abraham av den här kunskapen och tron. Man kunde tänka sig att han inte ville vara ensam om det här, att han skulle vilja dela med sig och så sätt bli märkvärdigare än alla andra människor.
Men han gör inte på det sättet, han använder sig inte av den här kunskapen på något sätt. Han nämner inte med ett ord om sitt unika löfte. Det är förstås underligt. En sådan kunskap skulle inte någon nuförtiden kunna bevara för sig. Men den var faktiskt hel och hållet till för honom ensamt och hans efterkommande, som ännu inte fötts.
Han var verkligt ensam i sin sanning och tro. Abraham var inte bara ensam i sin tro, utan hans tro var verkligen också privat. Han behöver aldrig bevisa sin egen unika situation. Bara vid ett tillfälle, men då är det Gud som gör det, som räddar Abraham och hans hustru ur en svår situation.
Visst är den som påstår sig äga sanningen verkligen ensam. Jag undrar om någon vill vara det? Ingen är som Abraham och ingen har varit det varken före eller efter honom heller. I det avseende är han den förste och siste att vara ensam om sin tro.
Ingen av oss är i Abrahams situation, men också hans situation ändrades när han fick barn och barnbarn. Man kan dela med sig av ens innersta med familjen. Men faktum är att det som Abraham fick, inte kan på något sätt bli en familjehemlighet, som med t.ex. de berömda Stradivariusviolinerna. Välsignelsen som Abraham fick handlar ju om sanningen. Det vad han fick är verklighet och sant.
Den här söndagens tema är sanning och sken. Sken betyder ju något som vill ge intrycket att vara sant, men som betraktat i sanningens sken visar sig vara bara lögn. Internet ger faktiskt utrymme åt människor som är osäkra på sig själva, och som vill ge sken av att vara något annat än de de faktiskt är.
Jesus understryker idag i slutet av sin viktigaste predikan, Bergspredikan, att det är viktigt att det finns harmoni mellan tankar och gärningar. Han berättar om människor som vill vara profeter, men inte är det. Man känner igen dem på deras budskap och arbetsresultat. Resultatet av deras jobb är lika med noll. I den andra läsningen för idag finns en metod för att avslöja falska profeter. En rätt profet bekänner Jesus som Guds son, men den falska profeten vill bara framföra sig själv.
Förutom faska profeter så behandlar Jesus i Bergspredikan annat livsviktigt, så som t.ex. Guds vilja, medmänniskan, buden, bönen, det dagliga brödet, men också sanningen. Men innan Jesus börjar predikan lovar han salighet åt alla som vill höra honom. Det är inte bara frågan om Jesu budskap, utan det är Guds eget budskap och löfte till alla som vill höra honom. Jesus säger att budskapet och löftet blir verklighet just när man hör honom.
Det är därför som kyrkan och församlingen tror att det är just Jesus som är välsignelsen, som Abraham fick först av alla människor. Men välsignelsen var inte bara till för honom och hans familj. Den är tillägnad hela mänskligheten. Det tog länge, ca 1800 år, förrän den sändes ut till alla eftersom den måste förberedas av Gud, så att alla kan och vill ta emot den. Den får ni också ta emot idag.